Verkligheten blir hela tiden mer svårtolkad – hur skall vi gamla vänstermänniskor orientera oss nu ?
Det känns skönt att vara tillbaka på tigerbloggens ”fasta mark” igen, efter en längre paus.
Men hur ”fast” den här marken nu sen är vet jag inte för det krävdes igen specialhjälp av Bert för att komma in på bloggen.
Om inte jag minns fel så började jag blogga för Tigern 2014, just då Ryssland för första gången hade gått in i Ukraina och börjat ta över regioner i östra Ukraina och på Krim. Händelserna drabbade mig hårt och i ett av mina första inlägg lekte jag med tanken på att ett område i östra Finland skulle ha erövrats av Rysslands grönklädda soldater.
Detta var alltså för ungefär 12 år sedan. Situationen i Ukraina fortfar ännu idag och den har förvärrats för varje dag som gått sedan dess. Och nu, då USA:s president Trump också gått in i Venezuela och rövat bort presidet Maduro med hustru, så blir väl situationen i Ukraina bara ytterligare värre. Inte för att jag skulle stöda Maduro, men sättet på hur han rövades var ganska ohyggligt. På sätt och vis gav USA nu fria händer åt Putin att, om han så vill, på liknande vis röva bort Zelenskyi.
Om de här frågorna och om många fler debatterade jag flitigt under många år och många decennier med vännen Ulf Modin, som gick bort i slutet av hösten. Janne Wass skrev en vacker nekrolog över Ulf i Ny Tid och jag delar i mångt och mycket Jannes ord och åsikter. Själv blev jag nära vän med Ulf redan på 1970-talet. Sedan kom en lång paus och så småningom återknöt vi våra relationer och kommunicerade flitigt igen mer än tio år. Vi samarbetade ganska flitigt och jag fick alltid ta del av hans nya artiklar på förhand och kommentera dem. Småningom hamnade vi dock allt mera i konflikt med varann gällande Putin och Ryssland och gällande vad, som egentligen hade lett till eskaleringen i Ukrainakriget 2022, då Ryssland på bred front gick in i Ukraina.
Han skällde alltid ut mig för att jag i tiden varit en så hård marxist-leninist, medan han själv, som han uttryckte saken, bara varit en äkta marxist. Nåja, med tiden blev han kanske nog mera ”vänster” än vad jag mera var. Fast det är kanske fel att tala i sådana termer om den utveckling vi alla gått igenom sedan 1970-talet.
Jag saknar dig i varje fall käre Ulf !
I mitt nästa inlägg skall jag skriva mer om hur jag upplever mina vänstervänner och mig själv idag. Senast skrev jag om konspirationsteorierna utgående från Naomi Kleins bok Doppelgänger.
Nu tänker jag ta itu med anarkisterna och antifascisterna utgående från Henrik Bromanders bok ”De närmaste”.
Vi återkommer alltså.
Visst är alla krig otäcka. Det var någon som skrev att sanningen är krigets första offer. Det ligger mycket i det. Jag minns början på Ukrainakriget som att den nya Kievregimen som tillsatts på Maidantorget, inte med röstsedlar utan med påkar, molotovcoktails och till sist med krypskyttar stiftade en lag som endast godkände ukrainska som officiellt språk, skolspråk och tidningsspråk. Men på Krim som hört till Ryssland från 1780 till 1954 talades det mycket ryska. Så där ordnades det en folkomröstning om Krim skulle höra till Ukraina eller Ryssland. De som ville höra till Ryssland vann. Det stiftades då en ny språklag att Ukrainska, ryska och krimtatariska skulle vara officiellt språk, tidningsspråk och skolspråk på Krim. Men i Luhansk och Donbass finns det också mycket ryskatalande som inte villa finna sig i den språkliga diskrimineringen. Så de utropade Luhansk och Donbass som självständiga republiker. Men det tålde inte den nya Kievregimen utan den angrep dem med militären. Och de bet ifrån sig och så var kriget igång. Det är orsak att notera att i detta skede var inte Ryssland inblandat Men det var efter att 10000 tals människor dött som Ryssland blandat sig i kriget. 2022 Ingrep Ryssland. Nog är det bedrövligt att så många människor ska dö i detta krig. Inte hade det väl varit så farligt fast människorna i Luhansk och Donbass hade också fått ha ryska som officiellt språk, tidningsspråk och skolspråk? Också i vårt land bruka språket ha en viss betydelse.
Jaha, ”spöktrollet” Bertel, alltid lika på alerten för att hitta ”Rysslandsfiender”, har vaknat upp igen med anledning av mitt inslag i Tigerbloggen.
Att det ”ordnades” en folkomröstning på Krim om huruvida området fortsättningsvis skulle höra till Ukraina eller i framtiden till Ryssland, skedde ju inte på initiativ av Ukraina eller det ukrainska folket utan på initiativ av de grönklädda, hemliga, soldaterna, som uppenbarade sig i området och som visade sig utgöra delar av den ryska militären.
President Putin har ju dessutom under det senaste dryga decenniet haft som (o)vana att hitta på de mest otroliga överraskningarna för världen och det ukrainska folket alltid i samband med vinterolympiaderna, eller genast efter dem.
Kanske du kan berätta för oss, Bertel, vad som nu är planerat av Ryssland för perioden genast efter vinterolympiaden, som nu kör igång i Milano och Cortina.