Homo homini lupus

Under sommaren som gått har vi gång på gång fått förfärliga bevis på hur ’man is to man a wolf’, stämningen i Europa och hela världen är förskräcklig, omänsklig. Också vårt lilla ’fågelbo’ (lintukoto) skakas i sina grunder; vi ser kanske nu bättre än förr de strukturer och metoder som maktens apparater och lakejer använder för att få bukt med bångstyrigt folk. Också vilken hypokrisi som vidlåder så mycket av detta vårt ’nationsstyrande sss-newspeak’.

Glädjande har varit den fina uppslutningen (och sommarlätta uppvakningen) till något litet motstånd, väl inom bekvämlighetsramarna.

Först den multikulturella drömmen – i strålande solsken. Sen den arrangerad av Joukko­voima, ett växande nätverk av agerande landet över och ett bredare och väl också djupare fält av frågor och påståenden, mer konkret och direkt mot den aktuella regeringspolitiken.

Själv var jag med på båda tillställningarna, nog så vederkvickande och upplyftande, men trots det en klen tröst och inget att lita på i denna vrånga värld.

På Joukkovoima-manifestationen sällade jag mig till freds- och biståndsaktivisterna, en färggrann och mångsidigt blandad samling i Kajsaniemi. Man blev glad av den energin, som fick tillskott av förslagna upprop och hälsningar från olika delar av landet. Bland många andra i den glada mängden träffade jag på Fredsförbundets Laura Lodenius som beskäftigt delade ut plakat att bära, och infolappar att dela ut till intresserade. Just mitt jobb.

Så gick tåget, ett tu ett tu, det blev mer folk i leden längs med marschen och så satte vi oss allihopa mitt på gatan strax före Långa bron, 15 minuter förlängd arbetstid är långt nog. Trafiken stod.

Det anspråkslösa fredliga infobladet berättade att statsbidragen 2016 till fredsarbete skall skäras mer med 128 000 € – i sig en löjligt liten summa, men ändå ca ¼ av det man fick i år.. Stödbudgeten för att främja fredarbetet nästa år (2016) är nu alltså totalt 412 000 € och utgör hela 0,00076 % av statsbudgeten. Hoppsan.

En liten jämförelse fanns också med i berättelsen (lite ridikyl, men kännspak nog): för den finländska armén stolthet Hornet-flyget beräknas flygkostnaderna vara 9750 €/timme, och man har i statsbudgeten reserverat anslag för hela 8900 flygtimmar (!) under året – heja gossar och flickor! Stödet till fredsarbetet 2016 motsvarar inalles ca 13 timmars Hornet-flyg. Huj vad det bär av, rakt åt fanders, med Nato- och andra storslagna militära anskaffningar och samarbeten..

Så en parentes som jag ofta framfört och prompt vill följa upp: redan för många år sedan läste jag i Ny Tid en utmärkt artikel (PL, tack!) om militärutgifterna i världen, inkluderat forskning, innovation, industri, manskap osv.. Den uppgiften publiceras årligen av någon internationell fredsforskare – men jag har inte sett någon uppdatering av uppgifterna i vår press på länge. I dagens läge torde den biten av världens resursfördelning och inbringande sysselsättning vara exponentiellt växande, med fortsatt dödlig utgång en allt större del av våra medmänniskor. Finland har nog sin andel där också. Jag vill nu veta mera, de uppgifterna borde synliggöras regelbundet.

Inkommande veckoslut skall jag delta i ett internationell seminarium här i Helsingfors med titeln NATO and Russia in the Baltic Sea Area. Det ordnas av nätverket No to War – No to Nato. Arrangörer är en bred samling finländska fredsorganisationer, med nordiskt och europeiskt inslag. Avsikten är att väcka folk (fack och vanligt) runt Östersjön till att reflektera över den allt mer spända situationen i området och olika alternativ till upprustningen och bl.a. OSSEs arbetsmöjligheter. Den stegrade Nato-aktiviteten i området gör ju definitivt sitt till i spänningen, varför behövs det?

Hörs mera om det i framtiden, kanske jag får svar på mina frågor.

This entry was posted in Bloggar, Vickan. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *