Tågförsening II – Väntan

Oviktiga ord som tidsfördriv. Klockan har hunnit bli 23.40. Datorn har fått hålla tankarna i styr. Inga intressanta samtal med andra resenärer. Jag lägger mig inte förrän jag vet ifall det kommer fler till kupén, om jag inte snart bestämmer mig för något annat.

Vardagsskildringar utan större politiska broderier.
09.15 är det meningen att tåget ska rulla in på Stockholms Central, där jag möts av en vän, som brukar bjuda på fika vid Kafferepet mittemot Åhléns.

Jag skriver på en finlandssvensk sida till människor, som kanske inte ens känner till den svenska geografin. Varför inte på nytt skaffa en egen ”svensk” blogg? Jag borde ju skriva till mina landsmän och nära vänner.

Det som gör att jag återkommit till tigern.fi är att jag under lång tid prenumererade på Ny tid och tyckte den hade intressanta långa artiklar. Till slut hann jag inte läsa allt och tidningen fick hamna i hög med de intressanta artiklarna framvikta. Jag insåg dock, att jag inte skulle kunna greppa hela världen.
Utanför tågfönstret finns ett stillalagt samhälle med järnväg byggd av människor, med kopparledningar för elektricitet.

Världen är en gemensam skapelse, där vi omformat naturen. Då är det konstigt, att vi som människor förstör det vi skapat. Oftast pekar jag på makthavare och stormakter. Kapitalet styr kampen om oljan och presidentvalen. Människor som vill leva i fred blir valboskap. En värld jag var omedveten om 1989, då framtiden fortfarande kändes ljus. Visst såg jag redan då krigen och engagerade mig för att Sovjetunionen skulle lämna Afghanistan och i andra frågor. Säkert var det inte många som lyssnade då heller, men Sovjetunionen tvingades lämna Afghanistan, även om det kanske inte blev så mycket bättre efter några år.

Genom mitt liv har jag sett många nederlag, men överlevt. I vardagen gör vi många omprövningar, utan allt för mycket grubbel. Vi accepterar det som sker, även om vi inte tycker om det.

Utanför rullar ett godståg mot Luleå med oljecisterner eller andra kemikalier. En vagn med hjul till järnvägsvagnar och täckta godsfinkor. Var vårt anslutande tåg befinner sig vet jag inte.

Varje ord är en skrivövning. Hur ska vi göra våra texter intressanta, utan att bara göra en massa uppräkningar. Hur ska jag i en text som denna kunna infoga ”kärleken”? Vad annat är viktigt för att förändra människan?
Omgivningen bara finns. Inredningen som är skapt av människohand är överlåten till ett järnvägsbolag, efter att arbetarna fått sin lön och ägarna sin profit. Allt som är uttänkt, konstruerat, ritat och format.

Det susar från fläktarna, när klockan passerat 23.59 – 00.00. Det är inte kallt. Hur hade det varit om det varit – 30 grader ute, som det var ibland i vintras. Genom biljetten har jag hyrt in mig i denna kupé, där jag väntar på anslutande tåg.
Kanske kan jag vaska fram guld ur denna ”skrivövning”?
Nu 00.26.

This entry was posted in Bloggar, Byprofeten. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *