Länge leve socialismen och biologin!
Som biolog har jag alltid stått med foten i två läger. Den ena nergrävd i naturvetenskapens mossiga kvarter, den andra i vänsterlägret. Mitt vänsterintresse drar mig till vänsterfolk. Mitt intresse för biologi gör att jag ofta hamnar i gräl med sagda vänsterfolk.
Under studietiden delade jag en trea med två goda vänner varav den ena studerade sociologi vid Soc&Kom. Debatterna som fördes i vår tölötrea om biologi vs. sociologi var episka och lärorika. Och vi båda kom till slutsatsen (vill jag tro, fast jag kanske missminner mig…hur var det nu, Roh?) att människan är en salig röra av båda delar. Oftast är gränsdragningar alldeles omöjliga att göra, för att inte tala om onödiga. Sociologi, biologi…who cares?
Men många är de som bryr sig. Och många är de som rynkar på näsan åt evolutionsbiologin. Men bara för att du inte förstår eller tror på evolutionsbiologi betyder det inte att du inte påverkas av dina gener (men till vilken grad ska vi inte bedyra). Så var inte rädd för lite gammal, hederlig biologi. Det är inte så farligt som du tror. Tvärtom så kan det i biologin finnas en vän som du inte ens hade räknat med. I biologin finns det verktyg som skuffar omkull alla socialdarwinistiska argument som någon någonsin spottat ur sig. ”Den starkste vinner alltid”- tesen kan krossas med otaliga exempel från den osjälviska socialismen man hittar i naturen. Altruistiska späckhuggare tar hand om gamla, sjuka och handikappade individer. Ejdrar och andra fåglar bildar ”dagis” där en grupp honor vaktar inte bara sina egna barn. I bisamhällen delar arbetarbina systerligt med sig av den honung de producerar.
Men mitt brinnande intresse för Darwin och den traditionella biologin till trots kommer den här bloggen ändå mest att beröra mer aktuella frågor. Jag tog min magisterexamen vid Trinity College Dublin i miljöskyddsbiologi så hädanefter blir det mest miljö- och klimatfrågor. Men, för gamla goda tiders skull inbjuder jag nu till en gammal, hederlig biologi vs. sociologi-debatt i kommentarstråden. På med boxningshandskarna och upp till kamp! Leve vetenskapen!
Heja Vivi! Den här bloggen tänker jag följa. Jag har själv grubblat över förhållandet mellan biologi och världsåskådning, mest efter diskussioner med bror din och hans underbara hustru. Jag håller helt med dig om att de ideologiska implikationer vi drar av evolutionsläran ofta är helt felaktiga.
I korthet tänker jag så här: medan evolutionen är en fantastisk förklaringsmodell för hur vi har kommit dit vi är nu, så tror jag inte att den framgångsrikt kan överföras till ett etiskt system. I korthet säger evolutionsläran att liv formas av sina omständigheter (vilket upprepas i marxistisk teori, enligt vilken det på statistisk nivå inte existerar någon moral – människor formas av omständigheter, och i en rå och självisk omgivning blir människan rå och självisk), men funktionen av moralfilosofi är att utforska vilka omständigheter som är eftersträvansvärda. Moral och evolution kan finna utmärkt stöd i varandra, men jag tror inte att man ska missta det ena för det andra. Då slutar det ofta med att man antingen producerar dålig moralfilosofi eller dålig vetenskap.
Sån vuodatus idag. Tack för inlägget!
Really VERY good idea, this discussion, and thanks for the initiative! I am myself a biologist by training and have not so rarely become angry about the claims of non-biologists, which was then anyway a stimulus to my thinking. The result was my idea of Freudarxism (it was even published in Ny Tid – possibly in the autumn of 1997 …). The idea is, in short, that (a) both Marx and Darwin understand the state of the world as the result of selection processes (Marx considering economy and human society, Darwin considering nature), to which (b) has to be added a rather deep-going psychology (cf Freud) if one wants to understand the selection processes in human society. The combination of the names Freud, Darwin und Marx gives then ”Freudarxism”. The political conclusion from it is, that in order to change society one has to change the selection mechanisms (or procedures) in it. This works independent of ethics, as ethics is to a large extent an ideology which is being propagated by those who have been brought to the top by the selection mechanisms.
As to the relation biology-sociology, I think there is an important factor to be added to the concepts of genes and environment, namely the concept of IMPRINTING as known from biology. The idea is that children (up to early puberty) learn the value judgments of their social environment from the SPONTANEOUS reactions and comments of those persons around whom they accept as authorities. Spontaneous comments are discerned from ”pedagogical” ones by (among others) the sound of voice which is used (pedagogical comments easily being disregarded as ”a trick”). The thus-learned ideas what to do and what not will later in life, if they result in problems, be called ”neuroses” (aside of this, neuroses CAN also be the result of trauma, but imprinting will be the more usual mechanism), whereas, if they will result in a frictionless adaption to the social environment, they will be called a ”culture”. The rules of culture will only rarely add up to an ethical ”system” which is free of internal contradictions; mostly the rules are situation-specific (so that, e.g., what is said in solemn speaches – and then even honestly believed – will not easily be reliably applied in non-solemn situations …).
And a last biological remark: the spontaneous reactions and comments of people to a situation can very well PARTLY be due to tendencies which we have picked up during the evolution of our species (e.g. considerations of what is ”just” or ”fair”), which also will have an impact on the forming of opinions in a democracy.