Torsken kriminaliseras ?
Jämställdhetsdelegationen TANE arrangerade häromdan ett seminarium kring sexköp, under rubriken Vad köper torsken ? Frågan intresserar tydligen inte män trots att ju de flesta torskar är män; de facto alla eftersom en svensk benämning för kvinnliga sexköpare saknas. Av deltagarna var alltså ca 4 % män vilket ju visar graden av förträngning; uppskattningsvis 96 % av sexköparna är ju män. Inverterad korrelation så att säga..
Seminariet jämförde prostitutionsscenen i Sverige, som ju som första land i världen 1999 kriminaliserade alla former av sexköp, med scenen i Finland, som sen 2006 har en lag som kriminaliserar sexköp endast om det kan bevisas att säljaren är offer för koppleri, sexuellt utnyttjande eller trafficking och köparen erkänner att han visste om det, en lag som naturligtvis i praktiken visat sig vara skäligen tandlös.
Därför har justitieministeriet beställt och i september publicerat en utredning om prostitutionsscenen i Finland där det konstateras att nuvarande lagstiftning inte tillräckligt väl skyddar offer för koppleri och trafficking och därför rekommenderar kriminalisering av alla former av sexköp enligt svensk modell. I utredningen som presenterades av dess författare prof. Johanna Niemi och JM Jussi Aaltonen, konstateras också att sexköpsanklagelser förutom att de är besvärliga att föra i bevis, varken av polis eller domarkår alltid tas på allvar. Av 379 sexköpsrelaterade brottsanmälningar ledde 196 till utredning, 73 till åtal och 34 dvs knappt 9 % till fällande dom. Den företrädesvis manliga poliskåren föredrar att reda ut ’riktiga’ brott och domaren friar automatiskt ifall sexköparen t.ex inte talar samma språk som säljaren eftersom han ju då omöjligt kan ha förstått att säljaren eventuellt var offer för t.ex trafficking.
Kajsa Wahlberg, svensk polis, gick igenom den svenska modellen och erfarenhetern av den, som t.ex att gatuprostitutionen minskat med hälften. Internetprostitutionen har visserligen ökat men inte mer än i andra länder. Och den svenska opinionen har svängt och stöder nu förbudet.
Prof. Sven-Axel Månsson från Malmö högskola, som studerat sexköpare och blivit känd genom uttalanden som att sexköp inte handlar om kvinnors sexualitet utan om männens och att prostitution är onani i en kvinnas kropp, hade tyvärr fått förhinder. Synd.
Under den avslutande publikdiskussionen framkom också att den svenska kriminaliseringen av sexköp inte försvårat utredning av trafficking vilket här förts fram som argument mot kriminalisering. Attityden att det är OK för unga flickor att finansiera sina studier genom tillfällig eller deltidsprostitution bemöts i Sverige med att det är nåt fundamentalt fel på samhället om man måste finansiera sina studier genom att prostituera sig. Och poliskårens attitydproblem åtgärdas genom skolning och minskande av dess mansdominans.
Justitieminister Henriksson som beställt den finska utredningen tänker föreslå ett totalförbud av sexköp enligt svensk modell och välkomnar också en bred samhällsdebatt i frågan.
I should very much wish to learn more about the claim that ”den svenska kriminaliseringen av sexköp inte försvårat utredning av trafficking” – because this would be a very serious point in the debate.
If this was just said during the debate by Kajsa Wahlberg then I do feel certain doubts: her opinions were just reported at length in Hbl of Lö 9.11., lower half of p.26. She is quoted there in ways which show not any shadow of a doubt in the official Swedish line – exactly as a suspicious person like myself would expect from somebody who has a job ”vid svenska Rikspolisstyrelsen” (in other words, I do feel that she just might preach political correctness – against which a natural scientist like me feels a strong aversion). To be more concrete, she is quoted with the claim that ”de så kallade sexarbetarorganisationerna … arbetar inte för kvinnor …, utan lobbar i själva verket för sexindustrin” – which according to everything I have read up to now about these matters is, mildly said, a pretty bold (and to the activists also insulting) claim.
Altogether: if there does not come more evidence then I prefer to stick to the opinion which I was expressing already earlier in this blog – namely that I do not agree with the German ”solution” (which consists of declaring the business legal and not giving a damn about the consequences – such as busloads of customers who are attracted by the promise of ”sex at flatrate” and ”gangbang”), but not either with the ”easy” Swedish solution, which seemingly gives a damn about the opinion of the sex workers themselves.
Otherwise I do certainly agree that there is something wrong with a society where there is no other way than sex work for raising the money for some important purpose, but, lo and behold, there are in fact pretty many such societies, they will certainly not go away by some bold claims from the side of Kajsa Wahlberg, and may I perhaps ask what Swedish politicians (or the politicians of any other European country) are willing and prepared to do in order to change this? Not much, I guess – they are too busy running after the lead of our neoliberal economists, kept busy by repairing the damage done by these very same economists, and they will certainly not get any advice from those economists to do something adequate about the situation of women who are short of money.
Den centrala frågeställningen i fråga om prostitution är väl om vi vill ha ett samhälle där (vanligtvis) män betraktar sex(ualitet) som en handelsvara och där kvinnor då är de som sitter inne med denna vara som då kan köpas godvilligt av prostituerade eller, ifall besittaren inte är villig att sälja, stjälas i form av våldtäkt.
I think we have here a problem of terms/formulations and the usual associations connected to those. E.g. I think it grossly inadequate to equal våldtäkt to stealing. Våldtäkt is, to my mind, a very much more serious and brutal crime than stöld.
On the other hand, I should not consider sex as something so sacred that it would be totally and always out of the question that it could be offered for money. After all, the torsk in not BUYING the woman in the usual sense of buying, but at most RENTING her, and that for a very limited time. And if one still wants to talk about buying, then it would be correct to say that he is buying a service from her – compare it for my sake to a haircut or a dental treatment, or to a man who is renting out himself for the job of sellling things to people while being anything but convinced that the things are up to the promises he is making about them. Certainly most people would hesitate very much before they let their skin be touched (very much) by somebody for money (to most it presumably IS a very uninviting thought – also to me), but if somebody is in fact willing to pay for it (and not little), then there may in fact be some who consider selling such services.
And once we are so far that prostitution is considered as the business of selling services, then we can approach the questions whether she was forced into this job ( even most of her customers would not like that) or has perhaps chosen it herself (I should not like the term ”freely” in this context) as the best solution to a complicated situation, whether she is in the position to refuse unwanted customers or not, whether she is good at her job, whether the customers are pleasant customers or not, and whether there is a juridical apparatus which is willing and able to punish such customers who are seriously misbehaving (in the widest sense).
What I am anyway NOT willing to do is to accept sex as something more or less sacred while at the same accepting all those deceptive lies and claims which by many (also women) are accepted as ”belonging to the business” of ”chatting a woman to bed” – which is in fact a selection for dishonesty. Compared to that I should in fact prefer the company of a courtesan as described in some of the Chinese detective stories of the late Robert van Gulik (I strongly recommend them as good reading).
Den här av Ernst försvarade inställningen till prostitution tycker jag stöder den famösa Henry Laasanenska ’teorin’ om att kvinnan genom att kontrollera och restriktivt utportionera sin sexualitet – som ju egentligen enligt Laasanen borde vara en resurs som mannen fritt borde ha rätt att utnyttja – och därigenom kontrollera mannens sexualdrift, profiterar eller rentav parasiterar på mannen. Prostitutionen erbjuder i detta scenario den stackars mannen ett billigare alternativ att få utlopp för sin sexualdrift; mannens rätt till sex borde ju höra till de mänskliga rättigheterna ! Jag uppfattar Laasanen som en sexpolitisk populist och det mesta av argumenten för prostitution som hörande till samma kategori.
I could reply to Bert with some as farfetched (and very loose, also a bit insulting) associations as his, but I think that to any open-minded reader who has followed this discussion up to now (and perhaps also read my piece about ”That Eternal Debate About Prostitution”) my position has already become rather clear.
Thus, I shall not continue any further with this present debate until somebody else than Bert has contributed to it.