Julklappar
Jag ger sällan julklappar annat än till små barn – julen är redan tillräckligt kommersiell. Men för dem som stressar de här sista dagarna har jag kommit på några råd som kan vara till nytta.
Man vill ju glädja sina vänner till julen och ge presenter som får dem att minnas en. Men man kan såra mera än glädja många med oförståndiga julklappar.
Ge inte skrymmande saker till folk, de kanske har alla skåp och lådor fulla och är trötta på prylar. En äggkokare eller äppelsvarv kan väcka jubel vid första anblicken, men snart är den mer ett problem än en nyttighet.
Många familjer är miljömedvetna och vill inte ha saker som tär på naturresurserna. Man kan skratta åt att inhemskt alltid är bäst, men då undviker man i alla fall långa transportsträckor.
Det finns all världens prylar som går på batterier eller annan el, var försiktig att ge såna. Elektriska tandborstar, digitala vågar och termometrar är inte mycket bättre än mekaniska, som ju dessutom funkar gratis.
Alla apparater som går med el kan vara mer eller mindre farliga för personer som är överkänsliga för mikrovågor.
Böcker är ofta säkra kort, om man känner mottagarens smak, men två ex av samma bok fördubblar inte gåvans glädje. Man kan gott lämna kvar ett inköpskvitto i boken, så den går att byta ut, bokvänner vet ändå vad böcker kostar.
Då det gäller prydnadsprylar så minns att de flesta mänskor har en bestämd smak som inte behöver vara lika med givarens.
Leksaksutbudet har blivit skrämmande tekniskt. Plastprylar i grälla färger blinkar, piper, surrar och rör sig. Köper du såna fantomer borde du hålla dem hemma hos dig, för barnet att leka med på besök. Annars ger du föräldrarna onödigt obehag.
En flaska vin brukar uppskattas, men var säker på att ingen i familjen har problem med alkohol, att det inte sitter en flodhäst i vardagsrummet.
Många tycker att kommersialismen förstör julen. Köp inte onödiga saker. Hemlagade, hälsosamma delikatesser, handgjorda saker av naturliga material, personligt skrivna julbrev är säkra kort. En donation i mottagarens namn till en ideell organisation, typ Röda korset, Fredsförbundet, Amnesty, uppskattas av många.
Du vill ju bli ihågkommen med tacksamhet, inte med irritation.
Fredman
Bra tips! Men jag skulle vilja inlägga en liten protest mot påståendet ”Elektriska tandborstar (…) är inte mycket bättre än mekaniska”. Sedan jag skaffade mig eltandborste har mina tandläkarräkningar minskat enormt. De är helt enkelt så mycket effektivare än mekaniska. Sen är det en annan sak att hemskt många redan har en eltandborste, så då är det ju onödigt att ge en i julklapp. Två elektriska tandborstar är inte mycket bättre än en, nämligen.
Jag har haft en tid redan 3 elektriska tandborstar, alltså bättre än 1 tandborste, en i min våning, en i fruns våning och en för resor. Tandläkarbesöken har minskat. Har slutat använda engångsbatterier, använder enbart uppladdbara.
Dessutom är digitala vågar helt annat än mekaniska. Bilar är också helt annat än hästar, vi kan väl inte återvända till stenåldern.
Ett alternativ till en bok är ju en prenumeration på en tidskrift förstås – en sån påminner ju sen hela (eller halva, fjärdedels osv) året om vad givaren tror / tycker / önskar att mottagaren gillar / borde vara intresserad av / borde engagera sig i osv. Kan i värsta fall kännas provocerande ?
Kanske enklare då med en tandborste. Men kan en sån inte också tolkas som en fin vink om bristande munhygien och dålig andedräkt ?
Besvärligt det här med julklappar. Bäst kanske skippa hela cirkusen. Men då blir man väl ansedd som en snål fan ;-)
I Sverige har det börjat komma upp facebook-sidor om att börja ge återanvända julklappar. Allt behöver inte köpas nytt. Tidningar och tidskrifter är också bra förslag. Jag brukar ibland ge bort min tidskrift Krattan bland annat till bekanta som fyller ”jämna år. Det är en present eller julklapp som varar hela året och som man sedan om man vill får fortsätta med. Det är en liten tidskrift som även har en internetupplaga http://www.krattan.se Jag har även några prenumeranter i Finland.
Jag brukar ge få julklappar och de som jag ger har jag vanligen gjort själv, eller köpt av någon lokal konstnär.
Under senaste år har det också börjat dyka upp många möjligheter att donera pengar till välgörenhet i någon annans namn – exempelvis har jag gett min mamma ett julkort där det står att en skola på den kenyanska landsbygden fått en lärare för en månad eller att en kvinna i Zimbabwe fått hjälp med att försörja sej själv genom att odla något. Kanske borde vi börja en tradition där vi för varje 20€ vi spenderar på julklappar ger 5€ till välgörenhet?
Julklappsinköp verkar vara en tävling nuförtiden, och så mycket onödigt köps och ges i present. Det är trevligt att få något en behöver, men alltför många presenter är vanligen bara jobbiga i efterhand för både den som får dem och föräldrarna till barn som nyss fått 50 nya batteridrivna leksaker. Det där med återanvända julklappar låter som en bra idé.