Om julegubben

Som bloggare fick jag nyss ett internmail med några oroande ordvändningar om det finska samhällets relativt höga ålder. Som driven cineofil fann jag raderna anmärkningsvärda. Inte för att jag har tillgång till några grafer eller annan statistik, men vill så här i juletid påminna Sverige och Finland, att landet fortsätter producera allt annat än film med ålderskrämpor.

Eftersom det trots allt är jul nu så börjar jag med en nybliven jultradition här på Idunsgatan i Malmö. Sedan tre år visas här Jalmari Helanders vildsint anarkistiska zombietomtefilmer Rare Exports; för svenska läsare som inte känner till dem följer här Helanders reklamfilmer för företaget Rare Exports jakt:

Rare Exports Inc. (2003) from Woodpecker Film on Vimeo.

Om du nu bestämt dig för att skaffa en av företagets produkter så publicerar jag även säkerhetsinstruktioner

Här hemma serveras dessa filmer, och långfilmen Rare Exports (2010) med vargtass och öl från något lämpligt finländskt mikrobryggeri – och mina vänner det är mycket bättre än glögg, pepparkakor och Karl Bertil Jonssons julafton.

För mellandagarna passar förövrigt en lika vildsint anarkistisk satirisk fantasi om nazisterna på månens baksida, crowdfounded , och regisserad av Timo Vuorensola

Finsk films anarkism emanerar nog ur Finlands främsta filmare, Aki Kaurismäkis rika produktion. Vi här i landet gillar ju vemod och Akis filmer kombinerar energi, absurdism, surrealism med vemod som få eller inga svenska regissörer klarar.

Nu har han ju även en bror, Mika, vars dokumentär om Miriam Makeba tillhörde förra årets filmiska höjdpunkter.

Om det finländska samhället har många äldre invånare så märks det i vart fall inte i landets filmproduktion