Om förkylningar

En besvärlig förkylning som höll mig nere (och inne) för räkning lämpligt över nyår blev igen en gång en konkret och hälsosam (!) påminnelse om detta med sjukdomars och hälsovårdens genusdimensioner.

Män dör ju yngre än kvinnor, skillnaden mellan könen i förväntad livslängd är i Finland faktiskt en av EU:s största. Att kvinnans euro är bara åttio cent kompenseras i en perverterat jämställdhetsbalans av att mannens år är bara elva månader.

Män ska vara tuffa och tåla det mesta. Män röker och dricker, lever farligt och går inte på hälsokontroller. Och går de på hälsokontroller så fångas åtminstone inte deprimerade män ens upp av de tester som finns, erfar jag via nyheterna, och de försöker bota sig genom olika tvångsmässiga aktiviteter; tvångsmässigt jobbande, tvångsmässiga hobbyer, tvångsmässigt sex.

Män är våldsamma mot både kvinnor och andra män och mot sig själva. Det är som vore män arga och frustrerade över att ha blivit dömda till att vara män – det emotionellt svagare könet – och så avreagerar de ilskan på dem som finns nära, inklusive sig själva.

Att vårda sig om sin hälsa och i synnerhet att gå till doktorn är knapsut, som Mikael Niemi uttrycker det; manlighetsraserande med omedelbar verkan. Efter ett läkarbesök kan det ta månader att bygga upp manligheten igen. Åtminstone en traditionell manlighet.

Och vad läkaren sen rekommenderar kan ju vara lika knapsut som själva besöket. I en läkarspalt ser jag en läkare rekommendera kollegerna att för sina manliga patienter så att säga linda in sina ordinationer i manlighetspapper, dragera dem med manlighetssocker; att äta frukt ger energi och är bra för karriären, att gå till läkare och söka vård är ett sätt att återställa och stärka arbetsförmåga och konkurrenskraft. Osv.

Att män, när de blir sjuka i en vanlig enkel förkylning, uppför sig som dödssjuka dvs blir jätteynkliga och måste passas upp och tas om hand av sin kvinna, beror nog ändå mest på att det för det mesta tycks finnas en kvinna till hands som ställer upp på detta traditionlla mönster.

Denna text har ingått i Käpylä-Lehti 1 / 2014

This entry was posted in Bert, Bloggar. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.