Djurkött

För ungefär en vecka sedan fick jag ett e-postmeddelande från en aktivistgrupp som uppmanade mig att skriva på en adress för att få sex med djur illegaliserat i Danmark.

Då jag såg mejlet tänkte jag att ”kom igen, bara för att det är lagligt betyder väl inte att folk gör det”. Men jag började läsa mejlet i alla fall och blev illamående. Mejlet handlade om att det verkligen finns djurbordeller i Danmark, Tyskland, Holland och Norge. Jag hittade också någon artikel om det på PETAs hemsidor som behandlade ämnet. Just då jag trodde jag att jag hade någon koll på hur eländig människan är som varelse, blev jag igen illamående av att konfronteras med ytterligare en ondskefull sak människan gör mer eller mindre systematiskt. Jag betraktar existensen av djurbordeller som skäl nog för att kalla det systematiskt.

Senast jag mådde så här illa var då jag kollade in skandalen kring jul som handlade om angorakaninpälsen som såldes på bland annat Zara. Jag tittade på videoklippet som skickade runt då. Det var lika hemskt och brutalt som en riktigt riktigt brutal våldtäkt. Man rev alltså pälsen från en kanin som var fast bunden vid en träbänk. Jag grät flera dagar lite från och till efter det. Innan jag sett det där videoklippet visste jag inte ens att kaniner kunde skrika. Nu vet jag det. Jag kom också över några videoklipp från Kina där man flådde pälsdjur levande. Djuret sprattlade medan man flådde det. Jag mådde ännu värre. Jag hade till dess på något sätt föreställt mig att det fanns någon gräns för hur grymma människor kan tillåta sig själva vara. Men nej. Jag visste inte vad jag skulle göra men jag skrev ett mejl åt en kinesisk kvinna jag kände i Shanghai som jobbar som journalist. Hon svarade mig aldrig.

Jag mådde illa över hur långt profitjakten tillåts gå. Och vi här i den här delen av världen går och köper gulliga angoravantar åt våra barn och tillåter oss att inbilla oss att det som händer i Kina inte har någonting med oss att göra.

Det hjälper inte att man lite bedövar sitt dåliga samvete med att bojkotta en affär då och då. Problemet ligger inte i individuella affärer och märken. Problemet ligger i oss, och en allmän girighet. Problemet ligger i att vi tillåter oss konsumera sådant vi inte har någon relation till. Vi vet inte varifrån det kommer, vem som tillverkat det, eller vilka processer ”produkten” gått igenom innan vi står och jämför priser vid disken.

Men för att återgå till ämnet jag började inlägget med. Djursex. En fråga man antagligen ställer sig är ifall man mår illa för att det handlar om någonting smutsigt eller är det helt enkelt så att man mår illa av samma anledning som när man ser en kanin få sin päls avriven medan den fastbunden skriker av smärta. Tyvärr tror jag att man har en tendens att tycka att människor är sjuka i skallen främst för att de gör någonting så smutsigt som att ha sex med djur snarare än att det sjuka ligger i att någon avpersonifierar en annan på det där sättet.

Jag vill hävda att vi inte kan nöja oss med en slutsatsen att det sjuka ligger i sex+djur. För det första, det här handlar inte om sex med djur utan det är (systematiska) övergrepp på djur. För det andra är det samma grymhet som avspeglas i det här som när man för sin egen likgiltighet eller glädjes skull plågar andra varelser. Man helt enkelt inte bryr sig om hur andra har det, eller rent av njuter av att orsaka en annan lidande.

Det finns inte lagar som effektivt skyddar djur. Fallen där någon har kidnappat människor och låst in dem i åratal chockar människor och gärningsmannen blir bestraffad. Men med djur kan man göra så. Hela vår köttproduktion går ut på att man kan göra så, låsa in dem på livstid. Och de flesta äter kött. Tänk att man kan kalla någonting för köttproduktion. Djur, levande varelser, precis som vi tvingas leva trångt, ibland utan dagsljus, som måste äta, sova och ”leva” i smuts, deras barn tas ifrån dem för att vi tar oss rättigheten att kalla det för köttproduktion- och mjölkproduktion.

Köttproduktion är ett talande ord. Vi ser inte djur som levande varelser, vi ser dem som ting, en klimp man kan stå vid disken och jämföra priset på. Vi bryr oss mer om vi betalar 3 € eller 2 € för våra kycklinglår än att det har varit en levande varelse som aldrig blev betraktat som just det; en levande varelse.

Med tanke på hur vi tillåter matindustrin fara fram med djuren är det egentligen föga förvånande att det finns djurbordeller i Europa. Ja tänk, här i vår civiliserade del av världen, inte i Långtbortistan! Våld är institutionellt (lagarna), begreppsligt (köttproduktion) och personligt (den individuella konsumenten). Hur mycket vi än vill inbilla oss att just vi inte har med saken att göra så har vi det.

De flesta chockas och äcklas antagligen om de får veta att det finns djurbordeller så jag försöker inte påstå att djurbordeller är vardag bara för att det är lagligt. Men jag tror också att människor chockas mer för att ”sex” är inblandat än för att det handlar om djurplågeri.

Jag hade visst fel då jag tänkte att bara för att sex med djur är lagligt gör människor inte så. Människor gör också många andra grymma saker också för att de betraktar djur som ting. Lagen bör även betrakta ”sex” med djur som djurplågeri. Och all slags djurplågeri bör vara straffbart, i sina systematiska former även mer så.