Om försöken att avliva papperstidningen (mm)
Jag måste säga att jag är ganska förbannad på hela den heta diskussion, som pågår för tillfället om förändringarna inom medievärlden.
Mest handlar det såklart om ”digitaliseringen” (det olidliga behovet av digitalisering) och om hur medierna håller på att flytta in i den virtuella världen. Jag kollade förresten upp synonymer på ”virtuell” och nappade på ordet ”skenbar”. Det tycker jag om. Också Kafka använde sig flitigt av ordet skenbar på ett otroligt fint vis i sina böcker och dagböcker och anteckningar. Så varför skulle inte vi också kunna börja tala om den skenbara världen som nu efterträder den …..???? – ja, vilken värld ? Kanske den analoga världen, eller den organiska världen, eller den verkliga och riktiga världen.
Jag har blivit kvar i den organiska världen med min papperstidning, för tack vare min elöverkänslighet har jag inte på samma sätt som alla andra ens tillgång eller åtkomlighet till den virtuella (skenbara) världen. För den virtuella världen kan avnjutas bara om man befinner sig i ett moln av mikrovågor, som strömmar ut från pekplattorna, smarttelefonerna och andra rackerier där man kan trolla fram den skenbara världen. Jag utgör ett undantag just nu då jag skriver detta på min bärbara dator som är uppkopplad till nätet via kabel och i vilken alla Wlanfunktioner är helt avstängda. De flesta är inne i sin skenbara värld helt ”trådlöst” dvs så att man badar i radiovågor.
Förra numret av Nya Argus behandlade i sig förträffligt den digitala mediedebatten men utan någon som helst kritik. Man ”förstår” att det måste gå så här. Och så radar man upp en massa fina argument och teorier som ”bevisar” att papperstidningen dör (avlivas) inom några år. Det man inte nämner är att mycket annat demokratiskt kommer att offras på samma altare: Public Service, den analoga FM-radion, hela nonprofittänkandet som ändå sist och slutligen legat som bas för våra fria medier hittills.
Man ämnar alltså övergå till digitala medier (i första hand) men glömmer att säga att dessa nya medier och mediekanaler kommersialiseras nu så kraftigt man bara kan göra det. Det här talade inte Nya Argus alls om. För att inte tala om att Nya Argus hade haft vett nog att ta upp frågan om den livsfarliga och cancerframkallande strålningen som de nya medierna alstrar. I stället låter man veta att allt handlar om nån teknik som ”bara kommer” och som inte går att motarbeta och sen å andra sidan om de ”ohyggliga” kostnaderna för att producera det som jag kallar för organiska medier (papperstidningar, analog Public Serviceradio mm).
Ny Tid har hittills inte varit vårt skenbara hem utan ett ganska riktigt hem för oss. Men nu överges den gamla papperstidningen Ny Tid för att postningen kostar så mycket !!!!!! Kvar blir en komprimerad papperstidning som förlorar den lätthet och skissaktighet som varit gamla Ny Tids styrka. Och sen under ytan kanske den nya ”skenbara” Ny Tid.
Det handlar inte i papperstidningens fall i första hand ens om journalistiken eller att man i den inte kan vara tillräckligt snabb. Främst handlar det om att papperstidningen inte strålar. Det som publiceras är några timmar äldre än det digitala vilket ger redaktionen en chans att hinna tänka innan man går ut i tryck. Och vill man ha mer kan man alltid bläddra litet på nätet – kabeluppbundet.
Och vad Husis och Hesari beträffar så handlar det om ganska skrämmande saker: Den nya ”journalistiken” kommer att kretsa kring ett populistiskt sätt at se på läsarens behov. Man kommer att följa med hur länge man läser varje notis, vilka notiser man klickar mest upp och dessutom om att alla läsare ”personifieras” av tidningen. Dvs man kommer att känna till allt om läsaren i framtiden. Och kunna skapa och manipulera läsaren. Läsaren berövas sin frihet. Du är ju visserligen på sätt och vis fri inför den digitala världen, men ändå inte. Man följer med varje steg du tar och spionerar på dig.
Då du idag sitter hemma i soffan och läser Ny Tid under veckan så finns det ingen som mäter hur länge dina tankar blir kvar kring en viss fråga. Hur du drömmer samtidigt som du njuter av texten.
Den virtuella medievärlden ser ut att vara öppen och fri och demokratisk men allt detta är skenbart, bokstavligt. Man spionerar på dig där och känner till varje steg du tar, varje dröm eller fantasi du har. Och du kommer att bli fast för detta. Hur mycket du än sprattlar i de sociala medierna.
Så – vem vågar ännu försvara den organiska världen, den verkliga världen ? Utom jag.
På tal om sk sociala medier vore det verkligen på tiden att någon skulle uppfinna ett asocialt eller åtminstone osocialt medium.. Specifikationerna för ett sånt lämnas till bloggens läsekrets som mental övning.
haha! just det. för egentligen är de så kallade sociala medierna något av det mest asociala som finns, inte minst för att de skapar den där skenbara närheten, som inte är reell, påtaglig. och dessutom förstärker folk i uppfattningen att det räcker med att ropa i skogen för att folk ska ”gilla”, dvs. det inbegriper inte en dialog där man förhåller sig till alla andra aspekter eller tar avstånd från den egna personliga referensramen
Mitt ”budskap” beträffande nedläggningsförsöken av papperstidningarna tyck inte riktigt ha gått hem. ”Asociala” medier har vi ju redan nu hur mycket som helst. Gå bara in på nätet och delta i vilken diskussion som helst så ser du.
Det jag tog upp var att det inte egentligen existerar någon kritik av den process som håller på att leda till att papperstidningarna läggs ned. Speciellt inte på ”vänsterkanten”. Man kunde ju redan framföra att övergången till enbart digitala medier inskränker på demokratin eftersom de flesta riktigt gamla människorna inte kan använda dessa nya medier.
Men mitt huvudargument låg i att de digitala medierna är ”giftiga”. Då vi använder oss av dem sker det i 95 % av fallen så att vi samtidigt omgärdar oss med en kraftig dos med mikrovågor. Och WHO:s cancerorgan klassade dessa vågor som möjligen cancerframkallande för 2 år sedan. För tillfället pågår försök att uppgradera denna klassificering från 2B till 2A, vilket skulle betyda att mikorvågorna på riktigt klassades som cancerframkallande. Men ingenting biter på skeptikerna eller ens alla ”vanliga” människor som älskar sina smarta prylar.
Och nu håller vi på att övergå till ett samhälle där nästan allt kommer att ske trådlöst. Från att människorna kommunicerar trådlöst övergår vi nu till att också alla maskiner och prylar kommer att kommunicera trådlöst. Det betyder att mikrovågsstrålningen kommer att utsträckas till minsta skrymsle i din lägenhet eller i städerna och naturen. Ingen radioskugga kommer att lämnas kvar där man kunde andas fritt, där kroppen kunde återhämta sig.
Och sättet att göra detta är att man gör bl.a. papperstidningen (liksom trådtelefonen, analoga radion, strålningsfria områden mm) till åtlöje. Man hittar på en hel arsenal med intelligenta förklaringar och benämningar som styrker det digitala och som bevisar hur ofrånkomligt det digitala, det totalt digitala är.
Och så digitaliserar man hela sitt hem och gör att alla ens elektronikprylar fungerar trådlöst (TV:n, Stereon, datorn, telefonen, rostapparaten, kylskået, snart också sängen) och man sällar sig till skaran av utnyttjade idioter som gladeligen marscherar rakt in i – ja kanske inte riktigt gaskammaren, men nog ”mikrovågskammaren”.
När tänker ni vakna och inse mikrovågsstrålningens hälsofaror och kräva en förändring ? Det här är verkligen en fråga som berör alla – också spädbarnen för man planerar på riktigt att lägga in en trådlöst fungerande tutt i den låda med spädbarnssaker som samhället donerar till alla nyblivna föräldrar.
Min släng om asociala medier var ett skämt ju, mest föranlett av irritation över dessa sk sociala medier som med det snaraste borde omdöpas till infantila eller infantiliserande medier.
Att riktigt gamla människor inte kan eller vill använda ny teknik har väl alltid varit fallet. Av rädsla, okunskap, ovilja, ideologisk-nostalgiska skäl ? Det fanns säkert många riktigt gamla människor som inte ville använda sig av trådtelefon när den var ny. Före dem fanns ludditer osv.
I fråga om mikrovågors och annan elektromagnetisk strålnings farlighet tycker jag nog att man för att upprätthålla nån slags ärlighet borde tillämpa såtillvida vetenskapliga kriterier att man för att klassificera strålning inom ett visst frekvensområde och med ett visst energiinnehåll som farlig, entydigt, genom reproducerbara och dubbelblinda experiment, bör kunna påvisa riskerna. Och tills vidare har man mig veterligen inte lyckats göra det.
Det är mycket möjligt att man inom kort kommer att kunna påvisa risker med mikrovågsstrålning och den dagen kommer jag också att ta riskerna på allvar, men inte före. Vill man ha en värld fri från människogenererad elektromagnetisk strålning får man vrida klockan tillbaka till artonhundratalet, till tiden innan Tesla uppfann växelströmmen och Marconi radion.
Fortfarande går mitt budskap inte fram: Det är bevisat, överbevisat, att mikrovågorna skapar cancer och elöverkänslighet. Med alla tänkbara blinda och dubbelblinda test. För övrigt: Hur hittar man idag en kontrollgrupp som inte vore utsatt för mikrovågor ??? Eskimoerna ?? Nej, inte ens de. Jag är minsann ingen luddit. Jag använde mig snällt av Decttelefoner och mobiltelefoner i 15 år – tills jag blev sjuk och fick cancer i huvudet. Så det handlar inte om nån slags ”ideologiskt” motstånd utan om sunt förnuft.
Det handlar nog inte om att ”avliva” papperstidningen. Det handlar om att försöka skapa förutsättningar för att den ska kunna överleva som *en* plattform för offentlighet och journalistik.
Det är liksom inte nån som är ansvarig för att digitala och sociala medier är något som är ett naturligt sätt att kommunicera och umgås för människor. Vet nu inte heller om människor har blivit så särskilt mycket mer ”infantila” av dem. Det är bara det att det blir synligt, när pladder och small talk publiceras. Aldrig har vi t ex varit så högt utbildade som nu.
Ditt budskap går nog fram, med all önskvärd tydlighet. Jag bara köper det inte. Och vi får väl tills vidare ha olika åsikter ?
Det handlar uttryckligen om medvetna försök att avliva papperstidningen (och boken med för den delen, men det går trögare tillsvidare). Jag har urklipp om den här saken från de senaste åren där ledande chefer för tidningshus, på svenska och finska tippar vilket år papperstidningen läggs ned. Man anger ett exakt årtal som sen blir en ”hägring” i branschen, en målsättning, både för förlagen och tidningshusen som för vanliga prenumeranter. Bakom det här ligger inte ens i första hand kostnader, utan vilja av andra orsaker. Och då man nämner om saken offentligt så ”följer” vanliga människor denna hägring. De avstår hela tiden själva från sin papperstidning. Röstar med fötterna som man sen säger att de gjorde.
Jag är insatt i det här för jag följde systematiskt med metoderna som användes då trådtelefonen lades ned på hela landsbygden i Sverige och Finland och om 2-3 år i städerna. Metoderna var desamma. Man höjde också gradvis trådtelefonins kostnader för konsumenterna, vilket försnabbade avskaffandet.
Det finns många orsaker till att man vill lägga ned papperstidningen. Ni känner säkert till de flesta. Orsakerna är vanligtvis kommersiella.
Och att Bert inte av samma åsikt som jag gällande riskerna med mobiltelefonistrålningen. Ja. Han må streta emot och vägra tro, men det handlar inte om ”tro”. Hälsoriskerna är bevisade i upprepade undersökningar, men industrin lobbar mot ledd av den tyska stiftelsen som heter ICNIRP.
Den största forskningen på området som nånsin gjorts heter Interphone. Man utförde undersökningen bland tiotusentals med konsumenter 2000-2001. Kom ihåg att på den tiden fanns det ännu stora variationer i hur många som använde mobiler flitigt eller mindre frekvent. Idag hittar man inte mer såna sklida grupper. Resultaten var färdiga cirka 2005 men industrins representanter kämpade 4 år emot att ge ut resultaten. WHO:s cancerorgan stod för forskningen. Till sista samsades man om en version som publicerades och den visat entydigt att cancerrisken mångfaldigades hos dem som använde mobilerna mest och risken ökade ju fler år man hade använt mobilen. Världen kändaste statistiker och läkare analyserar ännu idag Interphoneresultaten med nya algoritmer och statistiska metoder och man har hela tiden kunnat öka på riskern. Utgående alltså från samma insamlingsmaterial som gjordes 2000.
Som Bert förstår går en dylik gigantisk undersökning inte att upprepa eftersom människorna idag använder mobiler mycket mer än förut och utsätts för strålning nu överallt. Men nya undersäkningar görs hela tiden.
De olika ländernas cancerstatistik visar också att många typer av cancer ökar starkt. Hundratals med neurokirurger i världen har gått ut och sagt att de inte vill ha fler barn med hjärntumörer, vanligtvis på den sida som de använt mobilerna.
Den rapport du refererar tilI, ARC Report to the Union for International Cancer Control (UICC) on the Interphone Study, ligger på nätet, och den konstaterar att inga risker kunnat påvisas:
Glioma and meningioma: Overall, no increase in risk of glioma or meningioma was observed with use of mobile phones. There were suggestions of an increased risk of glioma at the highest exposure levels, but biases and error prevent a causal interpretation. The possible effects of long ‐ term heavy use of mobile phones require further investigation.
Acoustic neuroma: There was no increase in risk of acoustic neuroma with ever regular use of a mobile phone or for users who began regular use 10 years or more before the reference date.
Vi tycks ha fått en sann skeptiker med på vår blogg – Bert själv !
Det har givits ut åtskilliga rapporter från Interphoneundersökningen. I huvudrapporten sägs att cancerriskerna ökat betydligt vid långvarig användning av mobiltelefoner. Professor Lennart Hardell från Örebro i Sverige är den läkare som forskat allra mest personligen i detta och i att tolka Intephonematerialet. Han har publicerat ständigt nya forskningsrön (senast för några veckor sedan) där han hela tiden lyckas visa att cancerrisken vuxit vid mobiltelefonanvänding. WHO:s Cancerorgan refererar år 2001 i främst rum till Interphoneundersökningen då man slog fast att mobiltelefonstrålningen fr klassificeringskoden 2B gällande karsinogena ämnen. 2B betyder möjligen cancerframkallande. För tillfället förbereder WHO att öka riskfaktorn från 2B till 2A.
Jag kommer inte att använda den här bloggen till att rada fram internetadresser som påvisar cancerrisken. Jag använder bloggen till att säga min mening i ord. I skrift.
Men varför vår vän Bert kör teknologiindustrins intressen i strålningesfrågan och använder sig av skeptikernas vokabulär förstår jag inte.
Jag gör ändå ett undantag i mitt sätt att blogga. Jag tänker referera här till två källor gällande cancerriskens ökning av mobiltelfonstrålning. Jag hoppas att de allra mest ”hårdhudade” (dvs de som inte känner strålningen bränna i sitt huvud) skall läsa i dessa två källor.
För det första läs
1. Professor Lennart Hardells blogg (finns på nätet under detta sökord, lämna bort ordet ”professor”)
2. Läs WHO:s cancerorgan IARC:s monograph från Interphonestudien. Hittas under sökordet: IARC monographs Volume 102/2013 och rulla litet ner på sidan och ta fram monografens sammanfattning
Och tänk på saken !
Mobiltelefonidebatten i Läkartidningen avslutades 2011 med en replik ’Svaren behandlar inte sakfrågan’ av överläkaren vid arbets- och miljömedicinska kliniken vid Örebro Universitetssjukhus L-G Gunnarsson, som på tal om studierna om mobiltelefonins farlighet säger bl.a:
Den schweiziske epidemiologen Martin Röösli har publicerat en systematisk granskning av studier om mobiltelefoni och hälsoeffekter. Han fann att riskerna underskattades i studier utförda med huvudsakligt stöd från mobilbranschen och att de överskattades i studier där forskargruppen hade huvudsakligt stöd från miljöorganisationer eller patientföreningar. Säkraste riskestimaten kom från forskargrupper där det var balans mellan olika typer av sponsorer [2]. ICNIRP (International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection) redovisar tydligt att de har stöd från nationella försäkringsbolag, forskningsinstitutioner, EU-organ, men också från telecombolag. Hardell hävdar att den expertgrupp som slutligen fick godkänt från IARC var ojävig. Hur är det med Hardells koppling till patientföreningar och aktivister som försöker bevisa att mobiltelefoni är farlig?
Gunnarsson avslutar sin replik med att säga att han med aktuell kunskap känner sig lugn då han brukar mobilen. Detsamma gör jag och anser också diskussionen avslutad för min del.
Ja förresten och FYI, jag stöder också kärnkraft ;-)
Sveriges Läkartidning är till 100 % i händerna på läkare som stöder telekomindustrins åsikter i mobiltelefonstrålningsfrågan. Liksom den finska Läkartidningen. Lennart Hardell eller professor Leid Slford m fl är minsann inte själva elöverkänsliga eller i första hand aktivister. De har jobbat hela sina långa liv (bägge är nu pensionerade) med att sköta cancerpatienter och på sidan om forska i cancerfrågor. Bägge har också gjort försök med råttor och andra metoder och kunnat påvisa enorma skador som mobiltelefonstrålningen avger i hälsan. Hardell jobbar nu som forskare eftersom han inte mer jobbar kliniskt på sjukhuset. Han är den mest ansedda forskaren i hela världen beträffande strålningsskador. Alla stora undersökningar om mobiltelefonstrålnings som gjorts internationellt har lidit av enorma brister i design, upplägg, tolkning, avgränsning mm. Men trots det har man i alla dessa undersökningar kunnat påvisa höjd cancerrisk. Så också i Interphone. Om du Bert hade läst ett stycke tidigare i den Interphonerapport du citerade hade du hittat stycket som handlade om forskningsfynd och där sades rakt ut att cancerrisken ökat. Att man sen i ”sammandraget” inte säger det visar ju bara vem som har skrivit rapporten. Slutrapporten och speciellt rapporteringen som skett senare för Interphoneundersökningen gjordes av finnen Anssi Auvinen som bodde i Lyon under Interphones slutskede. Han är känd i Finland från att under ett drygt decennium gjort forskning som varit finansierad av industrin eller ICNIRP, som är helt och hållet industrins lobbningsorgan.
Det som känns värst är att du på något vis jämför industrifinansierad forskning med
sådan som ex. Salford/Hardell gjort. De senare har forskat med helt vanliga universitetsmedel på universiteten i samband med egen cancervårdpraktik. Salford är hjärnkirurg och han har i 20 år tittat på hur råttornas hjärnor förstörs av mobilstrålning och sedan jämfört detta med de människopatienters hjärnor som han kunnat titta på i samband med operationerna. Och likheterna har han redovisat i åtskilliga rapporter.
Men allra värst känns skeptikernas (och skeptikern Bert Bjarlands) kritik i mitt eget privata fall. Jag blev elöverkänslig av svåraste sorten 2003. Gick hos tiotals med läkare och berättade att det känns som omm man slog en spik i mitt huvud då jag använde mobilen. De skrattade åt mina berättelser och refererade till åsikter som skeptikerna för fram. I april 2009 gick jag till en privat halsläkare på Eira sjukhus som skickade mig direkt till Mejlans. Diagnos: Långt utvecklad och aggressiv cancer i hela hals och svalg-området till höger (bl.a. alla spottkörtlar) på området där jag hållit mina mobiler de senate tio åren då.
7 år innan dessa behandlades jag av ledande professorer och läkare som talade om mina symtom såsom Bert gör idag.
Tycker du Bert att jag skall ”upprepa” min cancer flör att du och ni andra skeptiker skall få tillräckligt med ”vetenskapligt bevis ? Knappast är ni nöjda då heller.
Det känns hemst att det nu är vänstern som ibland allra mest kritiserar mig. Fd kommunisten Bert t.ex. I Sverige där man tagit elöverkänsliga allra bäst på allvar var det vänstern som körde vår sak i riksdagen. Idag har ”Alliansen” urvattnat detta stöd en hel del, men vänstern och de gröna stöder oss fortfarande.
I am sorry that I have recently been too busy with other things to join this discussion. Now, after having had a short look through the above, I just should like to add a very few very short remarks:
(a) Also in medicine every new discovery is first laughed off by a majority of the medical experts. Which means that I certainly think that research should continue about the possible health effects of electromagnetic radiation (also of the wavelengths commonly applied in/by our electronic devices).
(b) I do understand if somebody on the political Left is reluctant to concede anything which could limit/hinder the social media, for the reason that the social media have turned out to be VERY important for the spreading of Left ideas and the organizing of Left action (which is so because the printed media tend to be in non-Left hands, which also has consequences for the published content).
(c) Personally, I do not like very much the ongoing switch away from the printed media (in spite of their just-mentioned Rightist bias), because I think that print makes it easier to think about (and return to) something which is as easily accessible as a newspaper which one has just put aside for a moment. – This idea may have to do with my old age, but at least for me to take up a paper does feel easier than having again to sit down to some electronic device and call up something which has been on the screen sometime. – And further, I do have the feeling that all this electronic information transmission makes us, and society, more vulnerable (to being spied upon, to jamming of the transmissions, to sabotage of the information stores).
(d) And finally, it may be that Bert is politically Left, but then he is so in a rather specialized way, ”his thing” very obviously being feminism (which, I think, is just ONE of rather many topics on the Left agenda). – Nothing against specializing on special topics, but the further the specialization goes the easier the (rather broad) label ”Left” will lead to misunderstandings.
Tack, Ernst för ditt inlägg. Några kommentarer ännu:
Man kände väl till farorna med mikrovågorna och den ickejoniserande strålning vid samma tidpunkt som de första diskussionerna fördes om riskerna med t e x vissa kemikalier, bekämpningsmedel och asbest och tobak. Redan på 1950-talet togs begreppet mikrovågssjukan i bruk. Det gällde då exakt det som idag kallas för elöverkänslighet. På 1950-talet använde sig ryssarna av mikrovågor då de spionerade på amerikanska ambassadens verksamhet i Moskva, med den följden att flera ambassadtjänstemän dog i aggressiv cancer. Det här fallet utreddes internationellt och fick dokumenterat vetenskapligt på flera håll.
Idag anväds mikrovågor och olika slags elektromagnetiska vågor i krigsföring i form av sk non lethal weapons. Det här är verkligen de vapen som utvecklas allra snabbast just nu. I USA startades för några decennier sedan ett gigantiskt mikorvågsvapenprojekt, som heter HAARP (googla om ni vågar). Man skjuter där upp starka mikrovågspulser i atmosfären och stratosfären varfifrån se återspeglas till vilken plats på Joden som helst där de sedan ställer till med all den olycka som man planerat.
Cancerrisken i samband med mikrovågsanvändningen var klar redan på 1940-talet då man började använda radar. T ex i militären (flottan) finns exakta regler för hur radar får användas pga cancerrisken av mikrovågorna.
Att vänster är envis och inte ids bekämpa mikrovågsanvändningen kommer nog inte allas av viljan att använda sociala medier. Dessa har ju kommit till först under de senaste åren.
Vänster har inte vaknat i strålningsfrågan för man lever i Finland fortfarande ännu med ena benet i gamla Sovjeteuforin. Och den ryska politiska propagandan idag (talet om folkrepubliker i Donbassområdet t ex) gör att många vänstermänniskor fortfarande tror att Ryssland är socialistiskt.
Till all lycka har många gröna och miljöpartister ställt sig på de strålningsdrabbades sida.
För att återgå till det primära temat, papperstidningens eventuella död. Pappersmediernas kris är ju ett symptom på den revolution som digitaltekniken åstadkommer varhelst den börjar tillämpas.
När jag började studera fanns det på Tekniska högskolan otroligt komplicerade mekaniska kalkylatorer som studenterna tilläts använda då räknestickans noggrannhet inte räckte till. Både räknestickan och den mekansiska kalkylatorn försvann nästan över en natt när de digitala kalkylatorerna gjorde entré. Kalkylatorn muterade till mikrodator och resten är historia. Urmakar- och tidnings- och boktryckeriindustrin var bland de första tillämpningarna där apparater, maskiner och processer styrs av datorer.
Datorn muterade via en krigstillämpning, fick vingar och vips skapades nätverk och moln i cyberrymden. Och nu är vi här; IT och webben har ren i praktiken tagit över det mesta av allt som har med information att göra; skapande, utformning, lagring, distribution och förstås sökning.
Hela den här digitala revolutionen, som naturligtvis fortgår i accelererande takt, tycker jag personligen är en välsignelse. Allt som kan automatiseras ska naturligtvis automatiseras och allt som kan webbifieras ska naturligtvis webbifieras. Teknisk darwinism liksom.
Tyvärr har ju kommersialism och polismakt slagit klorna i både digitalteknik och webb. Google t.ex registrerar ju varenda sökning du gör och bygger av dem upp en intresseprofil för dig personligen som sen används för att pådyvla dig skräddarsydd reklam var gång du googlar. Och polisen gör säkert sitt bästa för att hänga med i utvecklingen.
Har då papperstidningen nån framtid i konkurrensen med webbmedia. Som en nischad produkt kanske ? Papper är inte ömtåligt, tål solljus, kan lämnas, kan återanvändas. Papper är stryktåligt, elavbrottståligt, webbkraschtåligt. Tål att sparas. Och man kan läsa papperstidningen anonymt, utan att riskera bli spårad och registrerad. Och, som du Christian konstaterar, den strålar inte (annat än tillräckligt med reflekterat ljus – elektromagnetisk strålning – för att du ska kunna läsa den).
Men i det långa loppet är det nog lika kört för papperstidningen som det blev för handpräntade böcker efter Gutenberg.
Jo, Bert, allt du säger stämmer ju på ett sätt. Jag var själv en av de första som propagerade för Manuel Castells böcker i slutet av 1990-talet där han talade om digitiden och om hur man kommer att vara ”ständigt närvarande överallt och alltid”. Jag undervisdae på den tiden på högskolor och universitet och höll föreläsningar om Castells som var min stora idol och som hade tagit Karl Marx plats hos mig efter 80-talets slut. Och tre år senare var jag elöverkänslig och fattade att Castells hela teori föll på just denna enda sak: På att denna sköna nya värld som han talade om strålade hela tiden. Och du glömmer det också, Bert. Det kan hända att papperstidningen enligt den stora digiteorin kommer att avlivas mycket snart, liksom man gjorde med trådtelefonen.
Men efteråt, på ”ruinerna” kommer man att stå med ett förkolnat gammalt exemplar av Ny Tid i tabloidform i handen och tänka, att helsike, om vi ens hade lämnat kvar papperstidningen, och trådtelefonen. Och alla våra digitala minnen som fanns så väl bevarade i ”molnen” gick upp i rök efter en enda stor solstorm, och det underjordiska lagret för använt kärnbränsle började läcka redan efter 11 månader.
Det vi har missat kan man kanske kalla för riskbedömning. I många länders miljövårdlagstiftning talar man om ”försiktighetsprincipen” som skall tillämpas ifall det finns risker att allt går galet.
Håh, vilken diskussion. Lade märke till den först nu. Stort tack till Christian för den ihärdiga opinionsbildningen i de här frågorna, som är ytterst viktiga. För några år sedan hade jag turen att höra Hardell presentera dels forskning och dels saklig kritik mot de premisser som låg till grunden för vissa slutsatser i annan forskning. Han var inbjuden av några gröna ledamöter i Europaparlamentet, tyvärr hittar jag inte mina anteckningar, men här en (icke-uttömmande) referens till diskussionen, som var synnerligen upplysande.
http://www.radiationresearch.org/campaigns?id=101
Jag är också förbluffad över att de inte görs mera för att begränsa strålningen och övriga hälsofaror (kemiska föreningar) vad gäller mobila rackerier. Jag använder av den anledningen en tio år gammal mobil, till den del jag överhuvudtaget använder en, vill säga. Det är fasligt att se hur lättvindigt folk i gemen låter helt små barn använda paddar och hur man lägger mobilen alldeles intill spädbarn, som är extra känsliga innan skallen utvecklats.
Men för att återgå till grundfrågan. Det är en synnerligen befogad slutsats att konstatera att papperstidningen är utsatt för rena rama avrättningen. Öppnar man vilket medium som helst så bemöts man direkt av retoriken som pådriver digitaliseringens framfart. Jag är bekymrad av demokratiaspekten där, mest ur den synvinkeln att innehållet utformas, formuleras, urvattnas och tillspetsas för att bli klickmonster. Ingenting annat gäller än att presentera en tunn och urholkad argumentering under en passligt klickbar rubrik, vare sig det så handlar om samhälle eller politik, kultur eller livsstilskolumner/reportage. En trist utveckling, men ett fenomen som inte bara handlar om att lägga texter på nätet, såsom då digitaliseringen inleddes, utan mera om att lägga allt inom samma urholkade ramar och återvinna till döds samma nötta begrepp utan att gå utanför den smala referensram som respektive mediums digitaliseringsstrateg lagt fram. PR-industrin klampar rätt in genom mediernas nya digitala format och det är ingen som ifrågasätter deras bevekelsegrunder. Och helt klart är det en självförstärkande utveckling, som drivs på av alla som vinner på att utveckla digitala format och digital markndsföring, och som likt en ångvält avser förinta papperstidningsgebitet.
En intressant reflektion kring farorna med elektromagnetisk strålning, ifall någon vill kolla in närmare:
http://www.maxicom.se/O-du-lurade-svensk.php
Jag understöder Christian och a-k i den långa diskussionen ovan. Ett litet tillägg:
Det är jobbigt för en person med opererade ögon att läsa långa texter på dataskärmen (fast jag har en stor och modern sådan), ögonen ansträngs och svider på ett sätt som inte sker då jag läser t ex Hbl eller Ny Tid-artiklar, fast fonten där är mycket mindre.