köpcentrumsblues
En kort trudelutt som jag blev inspirerad att skriva då jag hamnade i ett stort köpcentrum i södra Spanien ett par veckor sedan, och fick lov att vänta där i ett par timmar… Inte mitt favoritställe i världen, men kanske det märks!
—–
köpcentrumsblues (26.10.2015)
till och med dom coola kidsen
trivs i den välstädade, högljudda,
temperaturreglerade djungeln
där det är rea på färgglada barnkläder gjorda av barn
i en värld så långt borta
att deras mänsklighet kan ifrågasättas. tyst.
gråter inte våra hjärtan för dödens sanning
i en hundvalps ögon? men djuret på vår tallrik saknar ansikte.
det vi inte ser, finns inte.
vi bygger en värld omkring oss som skadar våra barn mest,
genom att envist ge dem det, som tas från andra;
genom att ge dem de vapen, som till slut tar deras liv.
djungeltrummorna slår in sin rytm i oss,
djupt i oss, den hörs i hjärtats slag.
det vi inte hör, finns inte.
som om havet bara var det vatten
som sköljer över våra tår;
som om våra tårar kan störta
de fängelsemurar vi byggt omkring oss.
Sorgset och sant. Jag råkade också vara vid solkusten under julen – vår hysteriska livsstil blir verkligen obehagligt accentuerad där. Lyckades dock rädda mej upp i bergen ett tag – och ner i Nerjas istidsgrottor. De gav också tankar.
Annorlunda tankar, kan jag tro. :) Tack för din kommentar!