Se upp för CETA!

För några månader sedan var jag ännu hoppfull om att CETA, handelsfördraget EU-Kanada, skulle förkastas i någon instans. Nu går det vidare som tåget; den här veckan antas det i Europaparlamentets utskott och i mitten av februari antagligen i parlamentets plenum. För parlamentets del är det frågan om ett enkelt godkännande, för EP har inte befogenhet att ändra i själva avtalet. Sedan ska CETA-avtalet formellt antas i varje EU-land, men träder redan preliminärt i kraft då det antagits av EP och ministerrådet. Inte heller de nationella riksdagarna och parlamentet kan annat än anta eller förkasta förslaget.

Avtalet började man förhandla om redan 2009. Själva avtalstexten hittar jag fortfarande inte någonstans, den filade man på ända till ifjol höstas fastän en delseger med avtalet utropades redan några år tidigare.

Några aspekter i debatten är slående. Dels är det det dogmatiska förhållningssättet till (fri?)handel, ett koncept som liksom står över all debatt och som får stå oemotsagt i snart sagt alla sammanhang. Parlamentets handelsutskott diskuterade igen CETA igår. Handelskommissionär Malmström presenterade igen avtalet i storvulna ordalag; EU:s framtid hänger på att det antas snarast, det ska inte få bli något uppskov för nu då TTIP blir begravet under Trump så blir det ett exempel för resten av världen hur man sluter handelsavtal! Vad gäller sysselsättningen och de jobb som drabbas av ökad konkurrens då den nordamerikanska företags- och jordbrukssektorn får större tillträde till den europeiska marknaden så avfärdade Malmström alla invändningar med att ”vissa jobb går under och ersätts med andra” och det har alltid varit så. Ridå.

Jag kan inte se det annat än som ett sätt att instrumentalisera demokratin till att betjäna dessa korporatistiska intressen. Den enda avsikten med avtalet förefaller framför allt att vara dogmatisk; ett led i allt högre koncentration av kapital där den kapitalägande klassen utgår som vinnare. Jag kan inte godkänna den tendentiösa informationen från EU-kommissionens där man publicerat studier om den ekonomiska nyttan med avtalet, som är synnerligen tvivelaktiga vad gäller metodologin. Syftet har förstås varit att framställa det planerade avtalet i en positiv dager. Jag tycker det står fullkomligt klart att CETA är ett hot mot demokratin. En så kallad gemensam EU-Kanada kommitté ska presidera över avtalets efterlevnad och bara det att vittgående beslut fattas utanför de normala demokratiska institutionerna är synnerligen paradoxalt. Det begränsar omfattningen av nationell lagstiftning i framtiden för precis på det sätt som var planerat i TTIP så kommer lagstiftarens svängrum att definieras av avtalets premisser och inget förslag som går stick i stäv med CETA ska kunna antas. Sedan måste man inse att även amerikanska företag kommer att vinna terräng på det här avtalet, för många kan åberopa fördelarna genom filialkontor i Kanada.

I Europaparlamentet är många kritiska till att parlamentet går med på att anta CETA i ilfart, men de stora politiska grupperna trumfar fram ett antagande och kommer att vinna. Vänstern kritiserar CETA som ett hot mot demokratin och en förlust för parlamentet som borde värna om om medborgarnas bästa och inte låta avtalet undergräva de demokratiska institutionerna. Vänstern varnar för att lobbyisterna får ett oproportionerligt stort inflytande i och med CETA och att det är skadligt i demokratiskt hänseende. Fastän TTIP fallit så är många andra handelsavtal ännu aktuella, bland annat det med Singapore.

De Gröna i EP är emot CETA, vill vänta med ratificeringen och är kritiska till vidden av harmoniseringen som inträder med avtalet. Finländska Heidi Hautala är ny i parlamentets handelspolitiska kommitté och betonade i debatten igår att CETA innebär en ytterligare avreglering och att avtalet inte svarar på de problem vi har idag. Vänstergruppen undrade över hur sociala mål, sysselsättning och miljöpolitik bemöts i CETA. Läget är nu ett annat än då man började förhandla om CETA för snart åtta år sedan. Sedan så är det den omstridda investerarklausulen som betyder att man igen ger investerarna företräde. Men det är de stora grupperna i EP, socialisterna och de konservativa, som driver på att CETA ska ratificeras omgående, man har ”ingen tid att förlora”. Liberalerna tycker allt är strålande, ett oumbärligt avtal… Också Sannfinländarnas konservativa grupp i EP är för en snabb ratificering, medan de mindre konservativa grupperna ledda av Farage och Le Pen är emot. Enligt den italienska femstjärnerörelsen, som ingår i Farages grupp med de självständighetssinnade britterna i UKIP, är avtalet ”en pakt med djävulen” och en text helt skriven av företagssektorn. Jag är böjd att hålla med. Malmström själv har reducerat sin roll som kommissionär till ett så ensidigt propagerande att det är meningslöst att ens lyssna på henne.

Däremot råder det nog en livlig debatt om frihandel bland medborgarrörelserna och igen under veckoslutet hölls det flera demonstrationer där man kritiserade hela handelsagendan och avregleringen för att ha varit ett led i politiken som inleddes med Thatcher och Reagan för 35 år sedan med neoliberalism och globalisering. Det är förfärande att vi ännu lever under samma ok fortfarande.

Mer information om problematiken med CETA kan man läsa här