Me too som tapet

Läser att Norrköping och Visby tar ställning mot kvinnovåld. Alltså – i Norrköping skall vattenfallet i centrum lysa orange, i Visby skall domkyrkans torn ha orange belysning. Och så skall Norrköpings hockeylag spela en match i orange matchdresser.

Kunde killarna sluta tafsa på flickorna i stället, undrar man.

När går en kampanj ut i det absurda? När blir ’me too’ en helt innehållslös pr-slogan för diverse andefattiga byråkrater? Jag är illa rädd för att det är just nu. Det är ju så här vårt mediesamhälle fungerar. Först ingenting, så ingenting. Så blir det ett j-la rabalder när någon tillräckligt tydligt vågar säga ut. Så blir rabaldret en kampanj där stort och smått, vedervärdigt och dumt rörs ihop till en enda soppa.Och så tas kampanjen över av smarta fasadmontörer och förvandlas till en serie intetsägande symboler.

Och under tiden kan alla som ingenting sett och ingenting hört igen lugna sej, för dom har ju nu antagit en policy som säger att det där är helt oacceptabelt och dessutom fick dom först nyss veta att det var så där. Och så dra lite orange tapeter på herrdasset. Dessutom lade ju polisen ner förundersökningen för ord stod mot ord. Och tioåringen kunde ju ha sagt emot.

Det är inte helt sagt att det skall gå som jag här målar upp.