De arbetslösas ”aktivitetsprogram”, medborgarlönen m.m.
Regeringen sitter och funderar på hur man skall kunna försvaga socialskyddet – just nu handlar det om arbetslöshetsunderstödet.
Först dock om min egen historia: Jag tillhör till all lycka inte mera ”arbetskraften”, fyller snart 70 och har steg för steg tagit mig ut ur arbetskraften sedan jag blev elöverkänslig och mögelförgiftad 2003. Då jag var ung (på 1960-talet) upplevde jag det aldrig som något problem att ta sig in i arbetskraften. Ville man ha jobb gick man till ett bygge till exempel, tidigt på morgonen, anmälde sig för ”mästaren” och kunde börja jobba omedelbart. Ville man ha snuttjobb for man tidigt på morgonen till hamnen i Helsingfors och deltog i uppropet och fick med 90 procents säkerhet jobba samma dag på någon båt, det gällde då att hälpa till med lossningen eller lastningen av fartyget. Man jobbade så många dagar man önskade och var annars ”arbetslös”, vilket man såklart aldrig var. Ingen av mina vänner skrev in sig som arbetslösa på den tiden. Man jobbade helt enkelt då man behövde pengar.
Under min arbetslivshistoria har det alltså varit otroligt lätt att komma in bland arbetskraften, men nästan omöjligt att ta sig ut ur den. Jag hamnade att föra rättegång mot staten och försäkringsbolagen upp till högsta instans (försäkringsrätten) under totalt 8 år innan jag kastades ut från ”arbetskraften”. Och då jag efter omänskliga strapatser mot försäkringsbolagen äntligen förklarades som invalidpensionär (pga mögel- och elöverkänsligheten) erhöll jag år 2008 en arbetspension som var exakt densamma som jag hade erhållit sedan jag sjukskrevs 2003 i form av dels inkomstrelaterad sjukdagpeng och senare inkomstrelaterat arbetslöshetsunderstöd. Min sjukdagpeng övergick alltså till att kallas för arbetslöshetsunderstöd. Och jag måste då bete mig som en arbetslös med en mängd med byråkratiska ålägganden: Anmälningar, intervjuer, försök att få mig in på arbetslöshetsskolningar mm. I mitt fall fanns det inget alternativ: Jag kunde pga min dåliga hälsa aldrig återgå till att arbeta. Hade jag varit frisk hade jag gjort allt för att återgå till arbetet.
Min sjukskrivningsperiod var alltså en arbetslöshetsperiod i praktiken – den första i mitt arbetsliv. Och jag satt fånge i denna period och dess byråkrati med regler upp till öronen för hur jag fick bete mig.
Den kanske mest centrala politiska kampen i dagens Finland handlar just om detta läge: Då man hör till arbetskraften men inte lyckas komma åt arbete. Och nu försöker regeringen få de arbetslösa ut ur detta läge, tillbaka in till den ”aktiva arbetskraften” – i arbete med lindrigt sagt klumpiga metoder.
En dylik situation hade varit omöjlig då jag var ung. Dels var arbetslöshetsskyddet mycket sämre då och dels var det lätt att få arbete av vilket slag som helst, också snuttarbete med ganska bra lön.
Nu tycks det inte finnas tillräckligt mycket med lediga arbetsplatser. Och dessutom skall man ha en CV idag som uppfyller nästan otroliga krav. Därför tenderar allt fler att bli kvar i detta lustiga mellanläge.
Det känns bra att man kämpar mot de försämringar i arbetslöshetsskyddet som regeringen nu kommit med, men den rätta lösningen och huvudkravet kan aldrig vara att man skall förbli arbetslös. Den rätta politiska parollen borde i stället vara att kräva medborgarlön för alla dem som inte tycks komma tillbaka in i arbetslivet på ett enkelt vis. Medborgarlönen kunde vara behovsprövad: Man kunde komma överens om kriterier för vilka av de arbetslösa som uppfyller vissa krav för att få mer eller mindre permanent medborgarlön, vars nivå kunde vara ungefär vad en arbetslös får i snitt idag, också beaktande inkomsrelatering.
Huvudkravet idag skall alltså vara att införa medborgarlön i mycket mer omfattande skala än idag.
Jag var i Kalifornien i oktober-november i fjol (se mitt förra blogginlägg) och diskuterade då med många amerikaner. De flesta av dem var brinnande anängare av Bernie Sanders och de hade en sådan bild av Finland att vi redan hade infört medborgarlönen här. ”Nåja”, sade jag, ”kanske inte direkt infört, men vi prövar litet på det i mycket liten skala”.
På 1970-talet jobbade jag vid det finska kommunistpartiets centralkommitté och min uppgift var att fungera som ”ekonomist”, i klartext så skrev jag ekonomiskpolitiska program för partiet.
Om vi då, i medlet av 1970-talet, hade haft en liknande politisk situation som nu råder i Finland hade jag rekommenderat som huvudkrav för den politiska vänstern att just nu på alla fronter gå ut och kräva medborgarlön. Kravet på att få förbli arbetslös måste ändras till krav på tillräcklig medborgarlön.
Underteckna medborgarinitiativet för att fälla ’aktivitetslagen’ HE 124/2017 vp; gå in på kansalaisaloite.fi och underteckna !
Politisk diskussion tycks inte tillåtas ?
Vi tycks fortfarande leva i ett ”DDR-samhälle” eller ”Sovjetsamhälle”, där storebror, politrukerna noga följer med hur medborgarna tänker. Det finns i dag sådana som med linjal följer med namnlistorna på olika håll, liksom vi själva gjorde på 1970-talet då vi med förstoringsglas satt och räknade igenom vilka som skrivit sitt namn i Enhets första maj-hälsningslista, eller i Ny Tids motsvarande. För mig har det räckt 45 år att ta mig ur detta samhälle och dessa kontrollmetoder, och Tigern-bloggen har varit en viktig arena för en sådan fri diskussion – i varje fall för mig.
Milda makter, att vi inte kommit längre i vår emancipation.
Men vilken är den politiska diskussion du efterlyser?
Berts förslag att skriva på adressen är det närmaste vi kommer till vad som just nu är på gång i förhållande till regeringens sysselsättningspolitik; jag ser det inte som ett försök att tysta medborgarlöneargumentet – som ju har ett ganska brett politiskt understöd i detta enkelspåriga land.
Vi har så många av oss skrivit på listor i våra dar… men den akuta frågan just nu är ju om aktiveringsmetoden regeringen vill ha skall förverkligas och vad den betyder för de människor som utsätts för den.
(vad skiljer för resten en behovsprövad medborgarlön från nuvarande utkomststöd, annat än att den kanske vore lite större?)
hej Anders
Bra frågor. Här några korta svar. Medborgarlönen är en helt annan sak än nuvarande utkomststöd, som ges som en sista åtgärd då man inte mer kan få inkomstrelaterat understöd eller sjukdagpenning t ex. Medborgarlönen ska ligga som en grund för hela utkomstskyddet och sociaklsyddet, vilket nu kommer som följande sak att revideras av politikerna). Man ska bl.a. kunna jobba samtidigt som man får medborgarlön utan att medborgarlönen lider av det. Medborgarlönen utgör en kategori som i princip erkänner att det inte mer är så självklart att alla människor automatiskt skall höra till arbetskraften. Nu är ju kärnfrågan den att då man hör till arbetskraften så kan myndigheterna i princip försöka tvinga en tillbaka in dit.Med en omfattande medborgarlön står du hela tiden med ena foten utanför tillståndet att bara vara arbetskraft och du får en helt annan position visavi arbetsgivarna och myndigheterna. Om detta skall den politiska diskussionen nu handla. Ny Tid har kanske skrivit allra mest av alla tidningar i Finland om medborgarlönen eftersom professor emeritus Jan-Otto Andersson skrivit om detta redan i många decennier.
Då jag besökte Kalifornien i höstas så berättade Bernie Sanders anhängare åt mig att just medborgarlönen är det kanske mest centrala kravet som nya vänstern har i USA just nu. Och de använder Finland som bra exempel på land där detta existerar. Jag rodnade då man sade så, för jag vet ju att medborgarlönen i Finland bara finns som ett litet försök för tillfället, som dessutom ligger i politisk motvind.
Vad gäller namninsamligen för medborgarinitiativet mot aktiveringslagen för de arbetslösa har jag inget emot detta initiativ. Däremot är jag definitivt emot att man på vänsterhåll (se Berts kommentar till mig) sitter och lusläser namnlistorna för att se vem som skrivit på och vem som inte gör det. Så betedde man sig då DDR och Sovjetunionen fick påverka vårt politiska tänkande i Finland, då storebror visste vad du gjorde.
öööh – sitter och lusläser: den slutsatsen drog jag nog inte.
Vad menar du Christian ? Min kommentar var alltså en vänlig uppmaning till läsare av tigerbloggen att underteckna medborgarinitiativet, utan några som helst baktankar eller DDR-associationer. Jag har själv undertecknat och tyckte att det var ett bra initiativ som kanske inte alla ens var medvetna om..
Bra om det var så. Jag tog det som ett påhopp på mig och på huruvida jag undertecknat adressen eller inte. Hela min bloggartikel utgick ju från adressen och kan läsas mot bakgrunden av den så jag var nog mycket medveten om adressens existens. .
Hur som helst så är situationen fortfarande den att man på vänsterhåll inte just nu (då det brinner i knutarna) ids ta upp frågan om medborgarlönen. Vi vet alla att regeingen härnäst tänker ytterligare försöka skärpa kriterierna för att få arbetslöshetsunderstöd och som nästa stora punkt på regeringens agenda kommer en reform av hela socialskyddet. Senast då träder medborgarlönen in som ett alternativ. För jag har alltid fungerat politisk så att jag ansett att vänstern skall vara ”proaktiv” – inte bara ”vara emot”.
Jag berättade i min egen blogg också om mitt eget långa liv inom arbetslivet- börjande 1962. Livet, studierna och arbetsplatserna kom och gick i vågor. Jag var aldrig inskriven som arbetslös – innan jag förklarades som arbetslös 2005 då min sjukdagpeng gick ut efter att jag totalt hade invalidiserats av mögel och mobiltelefonstrålning. Med det här vill jag absolut inte moralisera dem som varit långa perioder arbetslösa i sitt liv. Arbetsvärlden har förändrats och arbetslöshetsunderstödet har ändrats.
medborgarlön på svenska betyder medborgarlön-basbilopp första stycket är så kallade medborgarlön det andra stycket är så kallade basbiloppet så här här funkar den har du jobbat eller inte jobbat då får du 5100 kr vill du ha mer så får du jobba..har du 5500 så får du 2500 kr jobbar du och tjänar 10.000 eller mer så får du 0 kr..det är för oss etniska svenskar ja så är det .själva medborgarlönen som troligen kan ligga på mellan 16.000-20.000 kr går till alla invandrare som kommer eller bor i sverige nej tack till medborgare .basbiloppet grundar sig på den lägsta prisbasbiloppet hos försäkringskassan.
ja då ska vi se här dom som har sjukersättning är den föredätta förtidspension dom som är skadade för resten av sitt liv i någon form av olycka har förslitningar i kroppen skadat sig på jobbet eller på något sätt i samhället som inte kommer ut mer dom får 5100 kr pensionärer får 5500kr plus 2500kr till dom som har 10.000 eller mer får 0 kr
Jag har litet svårt att kommentera de här rikssvenska kommentarerna. Begreppen går inte helt att jämföras från land till land. Lagstiftningen varierar betydligt. Medborgarlönen kommer såklart inte att betalas ut i främst rum till invandrare utan till alla dem som staten fattat beslut om att den skall gå till. Ifall herr sverabia (tydligen en Sverigedemokrat) tror att medborgarlönen i främsta han delas ut till invandrare så har han fel – man kanske kunde säga att en eventuell medborgarlön skulle vara personneutral. I Finland pågår ett försök med 2000 personer som lottats ut av finska Kela/FPA (Folkpensionsanstalten)
Kanske bäst låta dessa frustrerade sverabiakommentarer stå obemötta – så behöver en inte heller försöka dechiffrera rotvälskan.