Sexistisk sanning

Först Uleåborg sedan Helsingfors. Ringar eller grupper av män med invandrarbakgrund har organiserat sig för att ha sexuellt umgänge med unga, minderåriga flickor med äkta finsk bakgrund. Dessa brott har dömts strängt och högljutt av alla politiska partier.

Strängare straff, mera poliser krävs, speciellt av män som redan tidigare har hyst negativa tankar om alla människor som inte hör till det rena finska folket. Riksdagens talman krävde i en intervju att medborgarskapet skall fråntas dem. Hon är inte den enda som säger eller kräver så.

Under nuvarande regeringens tid har hatet som pyrt i Sverige redan många år även hos oss börjat allt oftare smyga in även hos mera toleranta människor. Nu har ”någonting” börjat gå för långt! Nu måste polisen få mera befogenheter, rättsväsendet och lagstiftningen skärpas. Vi måste göra slut på sådant! Mera befogenheter, mera poliser, gränsvakter, de skyldiga skall fråntas medborgarskapet, de skall utvisas.

Har inte vi insett hur vi själva, regeringen med sannfinländarnas riktlinjer som styrt den i dag redan ökända MIGRI i hanteringen av – ja hantering är rätta ordet – av människor som sökt sig till Finland. Den privat ägda kedjan av invandrarcentra har målmedvetet gjorts glesare när besluten om invandrarnas ansökningar så småningom har minskat behovet av dem. Män, för det mesta unga män, har flyttats under de gångna åren från ett läger till ett annat. Där möter de män som är förtvivlade, besvikna och misstänksamma.

En invandrare från Irak som suttit med sin mobil i Kajana, Strömfors, Imatra, Vasa, ho vet var, flyttas till Esbo, Uleåborg, någonstans där han vet att de förhatliga kurderna från Syrien, Turkiet, Irak skall flyttas till samma lokaliteter. De har redan upplevt att deras sak inte kommer att behandlas i en rask takt. Hit till deras ”hem” fraktas människor som de inte kan tåla, som de inte vill ha någonting att göras med, som de inte kan utöver en bruten engelska ens kommunicera med. Genom some sprids onda, negativa ”nyheter” om vad det finska folket vill, vad de övriga flyktingarna behandlas, hur tjänstemän tänker och vad de gör, vad som händer när utvisningen av familjer med småbarn verkställs.

Jag har inte alls svårt att förstå att dessa brott har planerats för att ge de av sin egen tradition och kultur påverkade unga, ensamma män möjlighet till både mänskligt och sexuellt umgänge. Mänskligt är ett ord laddad i sammanhanget – i offentligheten säger politiker från alla håll att det som hänt och händer är omänskligt. Vem har från början gett för små resurser för en organiserad och mänsklig behandling av invandrarnas ansökningar? Varför har samma beslutsfattare snålt finansierat anställningen av snabbt utbildade, i hast skolade väktare till privata mottagningscentra utan organiserad kontakt till befolkningen i området?

Samma har hänt i Sverige, Tyskland. Den europeiska unionen har även den inte reagerat i tid. Invandrarna söker kontakt till dem som redan finns här. Mobilen ger dem massor av möjligheter att skapa kontakter som inte har gjorts dem annars möjliga.

Jag antar att vi borde börja om från början. Vi bör fråga invandrarna, vi borde fråga den lokala befolkningen hur den kunde medverka. Min fader var kronofogde i efterkrigstiderna. I en kommun kom bönder till honom. De var humana människor som kände de sina. De bad att kronofogden skulle ge länsmannen befogenheter att tvinga dem att ta emot karelare som av myndigheterna skickats till kommunen. Annars tror ”dom” att de frivilligt vill vara med om att ge hus och härd åt dom där.

Att ta emot en invandrare betyder att ge av sitt. Varför är det så svårt? Varför skriver jag först nu om saken? Jag vet. Att ge bort är alltid svårt. Vår regering oberoende vem som sitter med, måste fatta beslut som klart säger att alla bör vara med. Mest bör tagas av dem som har mest. Det är mänskligt, inte omänskligt.