Wasting Money

Recently there were in HBL various articles about a number of infrastructure projects – well, to be more exact it was always about projects for railway lines: one line to Kirkenes on the shore of the Polar Ocean, one via a tunnel to Tallinn, one via Lojo to Salo.

In all these cases there was hardly any discussion how (perhaps) to achieve the desired effects in less expensive ways. From where this silence? Of course there is the factor that our politicians do, as a rule, not know much about technology, and on the political Right (e.g. Kokoomus) there even seems to be some widespread belief that the government SHOULD not even think too much by itself about technology, but rather patiently wait that some well-established firms come up with proposals (which will give the firms a chance to earn, and the government a chance to take in taxes, just as things should be, or not?). The system just has that small fault that it can result in huge amounts being channeled into unnecessarily expensive projects while there is then not enough money left for other things. And the media seem to just love to write about projects which could swallow astronomical amounts (possibly because big amounts of money are considered more worth reporting about than small amounts …).

Well, would there be possibilities to do better? One thing would of course be to open up channels for a serious public discussion of such projects, meaning a discussion which is taken serious by the government (as letters to editors are seemingly NOT taken). WITH such discussions the project of that railway to Kirkenes would not live long (at least as long as the government would not come up with better reasons), as connecting up a railway line with the Murmansk railway would for several reasons be a better solution. And concerning that tunnel to Tallinn one just could point to the bankruptcy of the company which was building the tunnel between England and France (the decisive factor seems to be that the ferry lines between the countries did not/will not voluntarily stop their activities, leaving too few passengers for the tunnel). But these things have (as far as I remember) been discussed already earler and in more detail in this blog.

Which leaves the idea of a fast railway connection between Esbo and Salo via Lojo. If one looks at a map of Southern Finland one will begin to wonder greatly how the planners imagined crossing all those lakes between Esbo and Salo – by bridges, or embankments, and at what expense and what damage to the environment ??? In this case it would be MUCH better to take up my old proposal (which I initially brought up for the connection within Helsingfors between Kronohagen and Kronberget/Degerö), namely to take the Aerobus system (can be googled) and develop it further to make it fast enough for longer distances: the aerobus hangs from a rail which is supported by masts which are very far apart from each other; hills, valleys and lakes along the route can easily be taken care of by adjusting the height of the masts, the area crossed does not to be bought for a high price, and once one has acquired more experience with the system one can consider it for a connection Helsingfors-Tallinn (according to a map I came across the water is hardly ever deeper than 50 meters between the two), and also for very many other connections in Scandinavia (even to Germany). – But yes, from where to get a discussion which is taken serious by the government …

This entry was posted in Bloggar, Ernst. Bookmark the permalink.

10 Responses to Wasting Money

  1. Anders says:

    It’s actually rather simple: each such project is in itself the monument for some politician, party or region. The actual question ‘why this, why not some other solution’ is more or less irrelevant.

    I have followed the Pisara and the Turku so called one hour train for a decade or two; the discussion has on its most factual level dealt with how to get the money and what is the cost-benefit equation. Upon this, heaps of very loose argumentation, much of it completely unverifiable or rubbish – say that the train will be important for Lohja, though an actual one hour timetable would hardly allow it to stop there.

    The basis of being a monument also implies that only fairly well known technology and fairly standard foreign policy is included, otherwise for instance the voters are not expected to understand. One should note that even the hyperloop-vesterbacka-tallinn-tunnelversion is simply a train in a tube. Actually, the British post office had one somewhat past one hundred years ago…

    • Ernst says:

      Psychologically, I pretty much agree with this analysis – the wish to leave a mark on the world is very widespread not only among male dogs (the very J. W. Goethe celebrates it at the end of the second part of his “Faust”). But it does not change the fact that what our politicians are doing (especially in matters of infrastructure) is an unnecessary waste of money. I suggest that the government should install an information channel via which usual people could contribute ideas for further inspection/analysis/development by experts. Is there any way visible how to get a government to do it?

      • anders says:

        The channel would be simple – actually Helsinki mayor Vapaavuori has an open one on the net, promising instant analysis – but to get anything done that way….most unlikely.

  2. Christian Blom says:

    Intressant diskussion om dessa spårlösningar.
    Jag tycker inte alls om Tallintunneln egentligen, speciellt inte den helt privata versionen som skulle innbära att Kina byggde den och ägde den och kunde pumpa alla parter på enorma summor med pengar under ett sekel framöver.
    Snabbspåret till Åbo skulle i praktiken leda till att kustbanen och allt kring den fick lida. Man borde statsa på sikt på alla dylika banor.

    En mardröm är också alla de tågbanor, metrobanor och motorvägar man nu i snabb takt planerar att bygga under jorden i Helsingfors. Ett stort projekt leds av överborgmästaren i Helsingfors och går ut på att med ilfart bygga ut dessa underjordiska banor i stan. Det som under årtioden gått under namnet Keskustatunneli (dvs en underjordisk ringväg från Gräsviken till Kronohagens norra strand) har nu byggt ut till en underjordisk motorväg med anslutande underjordiska gator till Skatuddens spets, till Södra Hamnen (Olympiaterminalen), till Ärtholmen och till Busholmen. De här underjordiska gatorna och motorvägarna skulle sen leda till att Helsingfors Centrum kunde förtätas med skyskrapor och gigantiskt utybyggande på alla håll enligt nya generalplanen.

    Det som alltid dock intresserat mig mest är utbygganedet av järnvägarna i Lappland. Jag har 35 vintrar tagit tåget upp till Kolari och Rovaniemi för att fira skidsemester i Lappland. Kolaribanan skulle aldrig ha byggt om inte staten hade haft gruvverksamhet i Kolari. Järnvägensspåret fortsätter redan idag norrut från Kolaris tågstation cirka 20 km i riktning mot de gamla gruvorna. Det vore alltså enkelt att bygga ut en turistbana nu redan mot Kittilä/Levi och Ylläs. Därifrån kunde banan enkelt dras not nordväst på östra sidan om Ylläs-Pallas naturskyddsområde, längs med Kittilä-Muoniolandsvägen. Så långt kunde man alltså komma med tåg enkelt utan att hamna på samernas betesmarker. Jämför det här också med tågbanorna i Nordnorge som går längs med fjällen. Man skulle inte behöva bygga ut hela banan till Ishavet genast utan göra det etappvis. Hela mitt vuxna liv har vi kämpat med VR för att få biljeter till lappland under skidsäsongen, för att få fler vagnar i bruk och för att få Kolaris station att hållas öppen. Kolaris tågstation är Finlands mest unika och vackra tågstation, som byggdes “utan lov” på 1990-talet genom att arbetsministeriets vissa radikala tjänstemän möjliggjorde det. Vi har alltid drömt om att tågbanan gick ända upp till de stora skidorterna i fjällen. Och de är med avund jag märkt hur man i Norge lyckats bygga ut banorna i fjällen och främst av allt hur man lyckats med detta i de mellaneuropeiska alperna där tågbanor finns uppdragna till 2 000 meters höjd med små pittoreska stationer överallt.
    I Finland finns inget sådant här tänkande. Alla banor i norr är byggda i anslutning till gruvdrift och har sedan lämnats vind för våg då gruvbolagen lämnat sina gapande hål i marken. Här finns inget “civiltänkande”, ingen som vill satsa på tågbanorna för människornas skull. Och nu är ju turismen dessutom redan större än gruvdriften i Lappland. Så varför kräver ingen att VR byggde ut tågbanan omedelbart från Kolari till Kittilä via Ylläs och därifrån till Muonio.

    Det finns ju dessutom redan nu en tågbana i Lappland som går över till ryska sidan i öster. Om man ville kunde ju den förenas med en banväxel på ryska sidan till Murmanskbanan. Jag har skrivit om detta redan tidigare och gör det igen för Ernst tycks inte känna till denna banas existens. Då kunde vi ju få en direkt tågbana upp till det område i Ryssland där Ryssland har den största koncentrationen av militära resurser och kärnreaktorer och kärnvapen. Då hade vi ju en bana som gick upp till Ishavet men också en bana som ledde rakt in i Finland från Ryssland.
    Så det är bara att välja: Låta kineserna bygga en privat bana till Ishavet genom samernas betesmarker eller låta ryssarna bygga en bana rakt upp till den ryska arméns bakgård.

    Jag skulle låta VR bygga en bana till Kittilä och därifrån vidare i sakta mak.

    • Ernst says:

      As to the rail connection to Murmansk, I was (so far) simply not sure whether it is at the moment still in working order – the maps I was looking at were less than clear about this point. But I was certainly aware that there had been such a connection from Kemijärvi via Salla, Alakurttila etc., and I was sure that there should at least be some embankment of that line left, so that it should be rather cheap to open that line again. My own reasons for suggesting a connection to the Murmansk line instead of the suggested railway to Kirkenes were (are still) these: For shipping along the North-East Passage, THE nation on whom the ships have to rely on help by icebreakers and other assistance is Russia (along all the way from the Kurile Islands to Murmansk), and without Russia’s good will it will simply not work – so that one could as well try also to share the business at Murmansk with the Russians. And also the Russians will be aware that the delivery of goods by ship via the NE Passage is clearly cheaper than any delivery via the Trans-Siberian railway, so that the Russians will anyway establish something like a container terminal at Murmansk, where ships can leave part of their freight before going further to Hamburg or Rotterdam. And the ships will appreciate if they have to stop only once before continuing instead of having to stop still once at Kirkenes (for unloading the relatively smaller part of their freight which is meant for Finland and Northern Scandinavia). Further, I remember that there was already in the media an agreement between Germany and Russia that there should be a fast rail connection between St. Petersburg and Berlin via Kaliningrad – which would make the idea of lively freight traffic by rail through the Tallinn tunnel “less realistic”. And also the reindeer herders will of course prefer the rail connection to Murmansk.

  3. Christian Blom says:

    Det låter ju romantiskt och trevligt att föreställa sig en gemensam tågbana för Ryssland och Finland – i Ryssland. Litet som den där “fredens tågbana” genom Sibirien som många finska kommunister också var med om att bygga på 1970-talet. Litet som Lenins gamla upprop att “hela Sovjetunionen skulle ektricifieras”. Precis som om poltiken vore avskriven i dagens värld.
    Jag vill inte att hela världens containrar skall susa genom Finland, vare sig i tågvagnar eller på långtradarsläp, från Ishavet.

    Men att förlänga tågbanen, “Turistbanan” från de gamla gruvorna i Kolari till Kittilä vore inte dyrt. Då kunde man kanske också minska på flygandet i Lappland och låta turisterna i stället njuta av en härlig tågresa genom Finland upp till Lappland för att vakna upp följande dag direkt vid fjällen.

    • Anders says:

      Turistbanan till Lappland är ju en ganska intressant synpunkt när man vet hur beroende Lapplands turistindustri och därmed hela regionen är av inflygande turister. Nu ifrågasätts hela detta billigflygeri på allvar och även om vi knappast ser en halv miljon kineser via Sibiriska järnvägen till Finland, så kan nog i synnerhet europeiska turistresor påverkas. Alltså: om det finns spår, om det finns tåg och om systemet fungerar. Just nu är det i kris i alla länder där tågtrafiken ökat men underhåll och reparation lämnats på 1800-talert – Tyskland, England, Sverige…

    • Ernst says:

      As to “romantiskt och trevligt”, I think I was pointing to other reasons for my suggestion to share the Murmansk harbour with Russia than Communist nostalgia. A look at the map could show just HOW many thousands of kilometers the NE passage is following Russian-controlled coasts – meaning, that without Russian good will the NE passage will ANYWAY not work. And if anybody should feel safe by having arrived in Kirkenes instead of Murmansk, well, s/he will be indeed out of the clutches of Russian officials, but if there should be any military border clashes there is the aspect that Kirkenes is about 10 km from the Russian border while the reach of quite conventional artillery is nowadays something like 40 km, making Kirkenes “highly vulnerable”. Thus, should one, rather, share a harbour with Norway further to the West? Only: this possibility would cost still some money for an according rail connection, the NE passage would still not work without Russian good will, and the ships will still dislike the idea of having, after having unloaded a large number of containers for all of Western Russia in Murmansk, to put in at still one harbour in order to unload a much smaller number of containers for Northern Scandinavia before they can continue to, say, Rotterdam.

  4. Christian Blom says:

    På 1970-talet var vi i Finland med på alla tänkbara hörn och byggde upp ny infrastruktur i Sovjetunionen, direkt bakom vår gräns. Kostamus mm. Det politiska läget i Europa var ju då också annorlunda och det fanns ingen gemensam EU-politik att ta hänsyn till. Idag är situationen en annan. De europeiska länderna och USA är helt oense om det nya gasröret som för tillfället byggs på havsbottnen i Finska Viken och Östersjön mellan Tyskland och Ryssland. I Finland blundar politikerna och säger att röret inte på något vis har med politik att göra. Och samma sak säger tyvärr den politiska ledningen också om Fennovoimaprojektet i Pyhäjoki där ryska Rosatom tänker bygga ett kärnkraftverk. Situationen är absurd – för det första behöver vi inte ett nytt kärnkraftverk i Finland, dessutom på en helt ny plats, och för det andra får vi inte göra oss beroende av Ryssland och Rosatom vad gäller energiproduktionen i Finland.
    Att bygga en gemensam järnvägslinje med Ryssland upp till Ishavet är på allt vis en ytterst problematisk politisk fråga. Och jag motsätter mig ett sådant projekt. Lika mycket som jag motsätter mig att en snabbana byggs genom finska Lappland till Ishavet, antagligen med kinesiska pengar och kinesiskt ägande. Dessutom tror jag inte att Ryssland ens vill ha hela världens ishavstrafik farande genom den gigantiska militärbasen och flottdepån i Murmansk. Vi har ju dessutom redan en gång varit med om att bygga på denna tågbana, förra gången tillsammans med Hitlers Tyskland.

    • Ernst says:

      I am sorry that this reply comes so late, but an important travel kept me away from my computer for a number of days. As to the political aspects of a possible shared use of the Murmansk railway (IF the Russians would be willing to agree to such an arrangement), I am not blind to them. And I do definitely not like the idea of that nuclear power station which Rosatom would so very much like to build (as long as the Finnish coast is, I consider wind power as THE energy solution for Finland, especially if one would take steps to develop the use of hydrogen, so that surplus electricity could be stored in the form of hydrogen or ammonia). But I do not think either that one should refuse cooperation with Russia where it could be useful (as in the case of the Murmansk railway). Because, however much Finland could declare itself willing to be a part of the West, even going as far as joining NATO, it is STILL highly improbable that the USA (and by that NATO) would risk a nuclear war in order to save these ridiculously few Finns from being occupied by Russia. And if one accepts this as a fact, then the politically wisest course might well be to create here in Scandinavia an area of political quiet which Russia would not easily see any reason why it should invade. And with such a policy it would also fit if one would agree to, even suggest, cooperation with Russia if it would be to the benefit of both sides (although the use of the Murmansk railway would be very much more to the benefit of Finland than that of Russia).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.