Hur det storskaliga fisket i Finland blev estniskt

Sen mycket lång tid tillbaka har svenska fiskebåtar haft en livscykel som börjat med att de som nya använts av svenska fiskare från Bohuslän och Göteborg för att sen sakta men säkert säljas söderut och österut.

Från Göteborg och Bohuslän till Halland, Skåne, Blekinge och Finland från Halland till Skåne och Blekinge, från Skåne och Blekinge längre norrut på Sveriges östkust och till Finland. Väldigt många fiskebåtar har alltså slutat sina dagar i Finland och den storskaliga finska fiskeflottan som är inriktad på fiske av strömming (sill) och vassbuk (skarpsill) har traditionellt i huvudsak bestått av begagnade svenska fiskebåtar. Detta fiske kallas pelagiskt fiske då fisken lever i de öppna vattenmassorna.

Fram till 2016 var det pelagiska finska fisket efter sill och vassbuk förvaltat genom olympiskt fiske, dvs en gemensam kvot för alla som fiskade en viss art. Det gällde alltså att fiska så mycket som möjligt på kort tid. Detta leder till överkapacitet och dålig lönsamhet i fisket. Huvuddelen av den landade fisken från det pelagiska fisket i Finland används till djurfoder.

Införandet av ITQ i Estland, Sverige och Finland

För att förstå utvecklingen i det pelagiska finska fisket måste vi också titta på situationen och utvecklingen i angränsande länder som Estland och Sverige. I Estland infördes individuella överförbara fiskerättigheter (ITQ, TFC) år 2001. Det fanns då 197 fiskebåtar i det estniska fisket i Östersjön fördelade på 90 företag och lönsamheten var usel. 2016 hade antalet båtar minskat till omkring 30 aktiva fiskebåtar fördelade på 20 företag. Flera av företagen har dessutom samma ägare. Införandet av ITQ ledde till färre båtar och företag med ökad lönsamhet. Det möjliggjorde också ökade lånemöjligheter då fiskerättigheter fick ett värde. Sammantaget ledde detta till att estniska fiskeriföretag fick mer kapital och blev starkare ekonomiskt. De fick möjligheter att investera i andra fiskeriföretag och vidareförädling. Efter att rationaliseringen och konsolideringen inom Estland var klar så medförde detta att estniska företag började investera i Finland.

I Finland var lönsamheten i det pelagiska fisket låg i det storskaliga fisket på grund av för många båtar och företag. I det småskaliga fisket var dock lönsamheten tillfredställande. Överkapaciteten var omfattande. Det kunde i ett sådant läge vara mycket lönsamt för yrkesfiskare att sälja sin verksamhet till kapitalstarka köpare. De estniska fiskeriföretagen var kapitalstarka. Resultatet blev att allt fler finska fiskeriföretag inom det storskaliga pelagiska fisket köptes upp av estniska fiskeriföretag och yrkesfiskare.

Sverige införde ITQ i det pelagiska fisket år 2009. Det resulterade i en snabb minskning av antalet fiskebåtar i det pelagiska fisket och en konsolidering av ägandet inom fisket. Det frigjorde också kapital och gjorde detta lättare att låna. Resultatet var att svenska yrkesfiskare från Bohuslän och Göteborgsområdet flyttade till andra länder med sitt fiske där de ofta också köpte upp fiskerättigheter, fiskebåtar och fiskerättigheter. Flytt av fisket skedde till länder som Tyskland, Västsahara, Finland, Danmark, Polen, Norge. De som flyttade sitt fiske till Tyskland gjord det dock innan ITQ infördes och i Tyskland finns inte ITQ så kapitalet som behövdes för flytten var inte så stort. De svenska yrkesfiskarna startade nya företag i Tyskland. Flytten till Finland som inte hade ITQ skedde på samma sätt, men efter att ITQ införts i Sverige. Men svenska fiskare sålde också båtar till estniska företag med fiske i Finland vilket bl.a. frigjorde kapital för satsningar i Danmark där ITQ fanns sen länge och kapital behövdes för att köpa fiskerättigheter och båtar.

De flesta svenska fiskare som började fiska på finska kvoter i Finland lämnade dock det finska fisket efter en kort tid. Kanske på grund av att de inte skulle kunna få en tillräcklig fångsthistorik för att få en tillräcklig tilldelning av fiskerättigheter när ITQ skulle införas eller infördes. Det är också långt från Sveriges västkust till Finland medan det är betydligt närmare till Danmark. Dessutom har Danmark stor kvoter på fiskevatten som är de traditionella fiskevattnen för svenska västkustfiskare såsom Nordsjön och Nordatlanten.

Konsekvensen av att Estland och Sverige införde ITQ långt före Finland blev att estniska fiskeriföretag och i mindre utsträckning svenska fiskeriföretag köpte upp det finska fisket redan innan ITQ infördes i Finland.

2017 infördes ITQ i Finland och det finns ännu inga egentliga studier som visar resultatet av detta. Vid införandet av ITQ i Finland fanns det 63 pelagiska fiskebåtar i Finland vara 22 längre än 24 meter. Fortfarande finns det 63 båtar som har pelagisk trål (flyttrål) som sitt huvudredskap enligt EU:s fiskebåtsregister. Av dessa är 20 stycken längre än 24 meter. En särskild kustkvot för det kustnära fisket finns. Nån ytterligare konsolidering eller koncentration av ägandet av fiskerättigheter verkar därför inte ha skett på pappret. Men beräkningar visar att antalet båtar borde minska, både i det småskaliga fisket och det mer storskaliga pelagiska fisket.

De stora finländska fiskeriföretagen och deras ägare

För att se vilka som äger de stora pelagiska fiskeriföretagen och fiskebåtarna i Finland kan vi titta på de största företagen och de största båtarna.

Omsättning fiskeriföretag, senaste tillgängliga verksamhetsår, företag, 1000-tals euro, ägare

Troolari Olympos Oy, 2 419, Leppik, Reimann, Lusjyk och Omeltsenko (2017)
Shedfish Oy, 2 151, Baum (2016)
Oy Omega Shipping AB, 2 053, Lomppi, Pukkila och Kljavin (2016)
OY Sonnfish AB, 1 690, Granfors (2017)
LV Fishing Oy, 1 634, Vehkaperä (2017)
Keskikala Oy, 1 523, Mennik, Reimann, Salong och Söber (2016)
JAS Fiske AB, 1 435, Andersson, Bris och Kartau (2016)
S-H Fishing Oy, 1 429, Tervamäki (2016)
Oy Kotka Fiskeri AB, 1 429, Bryngeld (2014)
Laguna Fishing Oy, 1 281, Leppik, Reimann, Lusjyk och Omeltsenko (2017)
Fiskefartyget Seagull AB, 893, Leonhard Johannes Christensen och Paul Eriksson (2017)
Troolari Nessie Oy, 692, Baum (2016)

Största finska fiskebåtar 2019 efter tonnage, namn, bruttoton, ägare

FIN-1125-T Windö, 526, Oy Kotka Fiskeri AB (Bryngeld)
FIN-1146-T Silverfors, 499, Keskikala Oy (Mennik, Reimann, Salong och Söber)
FIN-1122-T Laguna, 441, Laguna Fishing Oy (Leppik, Reimann, Lusjyk, Omeltsenko)
FIN-175-T Olympos, 427, Troolari Olympos Oy (Leppik, Reimann, Lusjyk, Omeltsenko)
FIN-118-V Westfjord, 422,  Oy Omega Shipping AB (Lomppi, Pukkila, Kljavin)
FIN-1139-T Golden Rose, 419, LV Fishing Oy (Vehkaperä)
FIN-1111-U Roxen, 416, Shedfish Oy (Baum)
FIN-1145-T Santos, 399, S-H Fishing Oy (Tervamäki)
FIN-138-T Nessie, 387, Troolari Nessie Oy AB (Baum)
FIN-13-V Sonnskär, 385, Sonnfish Oy AB (Granfors)

De flesta ägarna är från Estland medan de flesta av de större båtarna är köpta begagnade från Sverige. Det inhemska finska ägandet i det storskaliga fisket är begränsat.

Urmas Reiman är en av två företrädare i det estniska fiskeriföretaget Hiiu Kalur AS. Den andre är Tanel Esta. Troligen är de också delägare.  Tiit Kõuhkna och hans son Toomas Kõuhkna är dock huvudägare. Hiiu Kalur AS äger i sin tur 50% av estniska Soome Kala Oü som äger Keskikala Oy och Länsi-Rannikon Kala Oy. Resterande 50% i Soome Kala Oü ägs av Saare Fishexport Oü som ägs av Arne Salong, Ivar Kiil och Tiit Söber.

Hiiu Kalur AS äger också 40% i fiskeriföretaget Krapesk AS som äger finska fiskeriföretaget Menhaden Oy (Lokk, Lehtiaan, Reimann, Omeltsenko) och det estniska Kalalaev Kotkas Oü. Menhaden Oy äger fiskebåten FIN-164-O Menhaden. Övriga delägare i Krapesk AS var tidigare och sannolikt fortfarande två företag i skatteparadisen Panama (Klein Holding Group) och Belize (Netwell Corp).

Oleg Omeltsenko är också VD för Kajax Fishexport AS i vilket bolag han äger 21%, Hiiu Kalur AS 40% och Oleg Lusjyk 39%. Den sistnämnde hör hemma i Ukraina.  Kajak Fishexport AS äger i sin tur Troolari Olympos Oy och Laguna Fishing Oy.

Raivo Baum är ägare av det nästa största fiskeriföretaget i Estland, Morobell Oü. Morobell är moderbolag till de två finska företagen Shedfish Oy och Troolari Nessie Oy AB samt litauiska Morobell UAB. Han äger också 78% i det estniska fiskeriföretaget Bentros Oü. En nära släkting till honom, Ragnar Baum, äger ett annat estländskt fiskeriföretag, Fortem Holding.

Leonhard Johannes Christensen som är delägare i Fiskefartyget Seagull AB (AAL 124 Klondyke) med hemvist på Eckerö, Åland, är dansk och från i Nexø på Bornholm. Han verkar också äga ett bolag i skatteparadiset Panama. Den andre delägaren, Paul Eriksson, är dock från Åland.

JAS Fiske AB som äger båten Randi har Johannes Andersson, Aleksandr Bris och Sigmond Kartau som ägareDen förstnämnde äger eller deläger också Pensar Trål AB samt ytterligare ett antal företag med anknytning till yrkesfiske.

Den största båten mätt i bruttoton ägs dock av den svenska familjen Bryngeld via Oy Kotka Fiskeri AB. Familjen Bryngeld från Fiskebäck i utkanten av Göteborg har också flera fiskebåtar i Sverige.

This entry was posted in Bloggar, Svensson and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Hur det storskaliga fisket i Finland blev estniskt

  1. Shari says:

    You’ve made some good points there. I checked on the
    net to learn more about the issue andd found most people will
    go along with your views on this site. http://alektokarev.com/all-images-are-under-mit-licence-22-2/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.