JOMO

The Joy Of Missing Out – Christina Crook (2015) och Svend Brinkmann (2019) har båda skrivit böcker med just denna titel, Brinkmanns visserligen översatt från danskan (Gå glip, 2017). Brinkmanns bok lönar sig inte att läsa, men Crooks är så pass tankeväckande att den resulterat i akronymen JOMO som en protest mot FOMO, alltså the Fear Of Missing Out.

Det är alltså fråga om att trappa ner eller helt avsluta sitt internetberoende eller rentav -missbruk. Reaktionen mot en sån ’information overload’ som internet möjliggör har också kallats digital detox (avgiftning), internetfasta, digitalludditism och unplugging (urkoppling), och har resulterat i grupper som t.ex skriver brev för hand eller på skrivmaskin osv.

Personligen kan jag å ena sidan hålla med om att det tycks finnas en massa människor som är alltför beroende av sociala medieappar som Facebook, Twitter, Instagram, WhatsApp osv. Dessa appar använder man ju aktivt för ’kommunikation’ men sen finns ju alla dessa appar börjande med Google som man helt oskyldigt använder för sökningar mm, men som kontinuerligt bygger upp en profil på dig och dina intressen för att kunna spamma dig med precisionsriktad reklam.

Man behöver bara åka buss eller spårvagn för att inse att folk använder en massa tid på olika internetappar eller kolla på Facebook för att inse att det finns folk som verkar leva en stor del av sitt liv på sociala medier och tycks tro att delandet av deras upplevelser i vardagen är något som alla andra vore intresserade av. Dessa sociala medieappar ger illusionen av vänskap utan de djupare och mera komplexa krav som ett verkligt vänskapsförhållande förutsätter. De får oss att tro att vi får uppmärksamhet, att vi blir hörda och att vi aldrig behöver vara ensamma.

Och nuförtiden behöver du inte ens aktivt använda nån app, det räcker att du har platsbehörighet aktiverad i inställningarna i din smarttelefon så kommer varje företag med självaktning som du råkar komma ens i närheten av att prompt skicka dig en SMS-förfrågan ”Hur var ditt besök hos oss?”

Å andra sidan finns det en massa människor som alldeles tillräckligt väl kan kontrollera sitt förhållande till internet – som alltså använder internet som ett verktyg, dvs något man lägger ifrån sig när man inte absolut behöver det.

Så jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till JOMO. Anyway, Crook beskriver hur hon höll en enmånads internetfasta, och efter den kände sig som en ny människa. Under fastan hann hon fundera på sitt beroende och serverar bl.a följande sanningar:

  • Smarttelefonen skulle spara tid men har blivit en tidsslukare.
  • Vi skapar teknologin men den formar oss – när jag t.ex ber min smarttelefon komma ihåg saker för mig sidsteppar jag mitt minne som då kommer att försämras i brist på övning.
  • Vi är kroppsliga varelser. Vi kommunicerar med kroppsspråk innan vi lär oss tala, gester och ögonkontakt är vårt ursprungliga språk. När vi växer upp, lägger vi till talspråk men kroppsspråket är och förblir vårt primära sätt att förstå och uttrycka oss.
  • Och ifråga om våra barn påpekar hon att vi kan komma ihåg tiden före internet, men de kan inte.

Crook har givit ett sk TEDx-talk om JOMO – tankeväckande som sagt (klicka bort reklamen).

This entry was posted in Bert, Bloggar. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.