Dagens värld sedd med Thomas Manns ögon

Jag tänker skriva litet mer om de tankar som jag burit sedan jag inledde läsandet av Thomas Manns dagböcker 1933-1936. Böckerna gavs ut på tyska i slutet av 1970-talet och på svenska 1980-1984. Böckerna är en aning förkortade från originalmanusen, men läsare märker ju inte vad som fallit bort.

Mann brände senare en stor del av sina dagböcker, men på tyska har också andra av hans dagböcker senare givits ut.

I böckerna reflekterar Mann varje dag över händelserna i Tyskland och i övriga Europa. Han har gäster från morgon till kväll varje dag, som han diskuterar med, oberoende var han befinner sig i sin landsflykt, som började i februari 1933 efter mordbranden av riksdagshuset i Berlin och händelserna som efter det eskalerade. I många år efter det förhandlar hans jurister med representanter för Nazityskland om huruvida Mann kunde återvända och om hans saker och pengar kunde skickas till honom utomlands. Han hamnade t.o.m att betala en stor flyktskatt till nazisterna. Dessutom hade nazisterna lagt vantarna på hans nobelpris i litteratur, som han i det skede ännu hade kvar till största delen.

Mann  analyserar dagligen händelsernas förlopp i Europa. Först antar han att han kan flytta till Österrike eller Frankrike, men snart tar politiken en sådan vändning i de länderna att de faller ur räkningen. Kvar blev Schwiz till 1938 då han tvingades fly till USA.

Redan 1933 finns det koncentrationsläger i Tyskland, som Mann  talar om hela tiden och han försöker påverka  opinionen utomlands mot dem. Han är rasande på att man i de andra länderna alltför mycket accepterar Hitlers åtgärder. Ingen vågar göra något. I ett skede räknande man med att Frankrike skulle anfalla Tyskland tillsammans med andra länder, men planen föll då inrikespolitiken i Frankrike hela tiden kantrade över allt mer till ytterhögerns sida,

Den, ur dagens Europas synvinkel sett, mest skrämmande läsningen handlar om hur Mann beskriver hur de gamla partierna ett och ett körs ned och ut ur politiken i de andra länderna. Han nämner ofta att socialdemokraterna tjänat ut sin roll i Österrike eller Frankrike. Inte ens i Tyskland vågar vänsterpartierna öppet ställa sig mot nazisterna utan det får arbetarmassorna själva göra – i Wien utspelas länge gatustrider där nazisterna till sist vinner och de kämpande massorna på gatorna förintas och sätts i koncentrationsläger.

I Frankrike spelade socialisterna ut sin roll genom en härva med korruptioner. Hela tiden förlorar vänstern mark och stöd och extremhögern går framåt i land efter land.

Medan jag skriver det här sägs det i nyheterna att Sannfinländarna fortsättningsvis ärt Finlands i särklass största parti enligt galluparna. I England spelade de nya helt nya högerpartiet Brexit ut socialisterna och den moderata högern rejält i EU-valet i våras. I Frankrike går Le Pen framåt hela tiden. Socialisterna är utspelade, Macron parti håller än så länge ut men på gatorna har det kämpats redan i ett år regelbundet mot politiken och korruptionen.

I flera delstater i Tyskland har extremhögern blivit det största partiet i galluparna nu. I Italien har den i praktiken tagit makten, liksom i Ungern och rätt långt i Polen. Man talar inte om att sätta judarna i koncentrationsläger utan om att sätta flyktingarna dit, vilket också gjorts på många håll.

Det som alltså skett i Europa (och USA) nu är att de traditionella partierna i hög grad ”spelat ut sin roll”, såsom Mann sade senhösten 1933 om läget i Österrike.

Och ekonomierna står på avgrundens rand och bävar idag. Europeiska centralbanken har under nästan 10 år nu pumpat in gigantiska summor i ekonomin. Ändå får man inte upp inflationen utan de facto ökar deflationen hela tiden: Värdesänkningen ökar.

På 1930-talet lyckades inget parti växa sig starkt nog i Europa för att förmå ta upp kampen med Nazisterna. Denna förlamning ledde till att storkriget bröt ut i Europa.

Hur skall det gå nu i Europa ? Vad händer om 3 miljoner flyktingar sätter sig i rörelse från Turkiet mot Europa. Flyktingvågen 2015 samt eurokrisen innan dess ledde till dagens politiska situation där extremhögern går framåt i hela Europa.

Thomas Mann  hade som sagt inte facit på hand då han noterade utveckligen 1933-36 men närapå liknande iakttagelser kunde vi göra idag.