Vem fan är Krista Kosonen?
Jag brukar alltid köpa Iso Numero, gatutidningen som säljs av invandrare som inte har lyckats hitta något annat jobb och inte vill tigga. Den kostar en tia och av den pengen får försäljaren en femma. Skattefritt förhoppningsvis.
Iso Numero hör till nätverket International Network of Street Papers, redaktionen finns i Vallgård. Den utkommer numera med ett nummer per månad, plus temanummer då och då. Försäljarna är registrerade och bär orange västar och har ofta sina stamställen där de står och säljer, så att man börjar känna igen dem. I Kottby brukar det finnas försäljare åminstone utanför dagligvarubutikerna Masurkka och Mustapekka.
Så jag köpte alltså senaste numret av Iso Numero av killen utanför Masurkka. På pärmen har tidningen en snuppa som tycks heta Krista Kosonen – som jag aldrig hört talas om. Men så köper jag ju inte tidningen för snuppans skull utan för försäljarens vars namn jag skam till sägandes inte ens vet trots att vi numera morsar på varann när jag besöker butiken.
Tanken, enligt tidningens ledare, är att försäljaren ska kunna ’bygga sitt liv’ på den inkomst hen får från försäljningen. I praktiken betyder detta att för att nå upp till en skattefri minimiinkomst på 1000 € borde hen alltså sälja 200 ex per månad det vill säga 7 ex per kalenderdag eller 10 ex per vardag. Kanske ingen omöjlig uppgift men den försvårar eller förhindrar ju nog sökande av annat mera permanent arbete.
Men den här matematiken haltar nog betänkligt. Upplagan anges vara ca 5000 ex och antalet försäljare uppges förra året ha varit ca 200, så i år då kanske 250, vilket betyder att inkomsten per försäljare i medeltal bleve endast 100 euro per månad. Eller så är det bara ett fåtal försäljare som kommer upp till minimiinkomst medan resten får nöja sig med kaffepengar. Så för att ’bygga sitt liv’ måste snittförsäljaren nog tyvärr förlita sig på annat stöd.
Innehållet i detta femtiotvåsidiga nummer av Iso Numero är för övrigt riktigt läsvärt; film-, bok- och teaterrecensioner, en presentation av en rumänsk tidningsförsäljare, ett långt reportage om rumänska uteliggare och nödinkvartering i Helsingfors, ett reportage om en invandrad syrisk dockteaterarbetare och en artikel om vikten av språklig integrering, endast på finska förstås. Samt en artikel om rehabiliteringen av föräldralösa orangutanger på Borneo. Plus en presentation av WeFood-butiken för bäst-före-mat i köpcentret REDI i fiskehamnen.
Ja, och Krista Kosonen då? Enligt artikeln om henne är hon en skådis som tydligen medverkat i nån inhemsk film som nyss haft premiär. Dessutom tycks hon vara en så kallad influencer, det vill säga en person som man kan följa på sociala medier om man inte själv vet vad man ska tycka eller gilla.
My thanks for this piece, but I think I can even add to it: As short of money as I am since a while, I do not even consider buying the paper (which is anyway in Finnish, so that for a language-invalid like me it would in any case not be much of a pleasure to read), but I interpret the fact that somebody shows it to me as something like a sign that he is officially entitled to approach people – who can then decide whether they buy the paper or give him some smaller amount without buying. Iso Numero would in this way become something like an official licence to beg. And I see the possibility that also other people than me see it like that, so that those who try to sell it will get some bigger income from their efforts than can be calculated from the number of copies printed.
Stämmer säkert också. I Amsterdam där jag också brukar köpa den motsvarande tidningen av en polack som står utanför den lokala Albert Heijn-butiken har det hänt sig att han sagt att han inte vill sälja sitt sista ex för då måste han gå efter flera, men folk brukar ändå ofta ge honom pengar annars bara eller t.ex för hjälp med att bära inköpskassar. Trevlig typ, brukar växla några ord med honom på min minimala kökspolska.
Provokativ rubrik, men ”snuppan” som du ”aldrig hört talas om” råkar vara en av Finlands mest kända och mångsidiga skådespelare (f.1983) som har medverkat i närmare 40 film- och tv-roller i olika genrer plus ett antal seriösa teaterproduktioner inklusive Tolstoj- och Tjechov-uppsättningar. Du kanske är ute efter att ironisera över ytlig kändiskultur men din rubrik slår tyvärr hårdare mot dig själv än mot Kosonen, som du för din egen trovärdighets skull borde ha besvärat dig att kolla upp innan du avfärdade henne på slappast möjliga sätt. https://fi.wikipedia.org/wiki/Krista_Kosonen
Ja ursäkta nu men efter att ha kollat länken om Krista så måste jag konstatera att jag nog tyvärr inte sett en enda av de filmer eller såpor eller rena underhållningsprogram hon medverkat i – ja med undantag för Prinsessan då. Men jag lovar att jag ska känna mig vederbörligen förkrossad över min ignorans.
För det första Bert, så ger det dig inte en vidare bra bild som ”mansfeminist” att kalla unga kvinnor för ”snuppor”.
För det andra råkar Krista Kosonen vara en av Finlands främsta skådespelare, både på teater- och filmfronten. Hon spelade bland annat huvudrollen i Zholdaks storproduktion Morbro Vanja på Klockriketeatern, Anna Karenina på Åbo stadsteater, Körsbärsträdgården på Åbo stadsteater, Lumikuningatar på Nationalbaletten och igen Morbror Vanja på Nationalteatern. Så nån ”såpoperasnuppa” ’är det sannerligen inte fråga om. På filmsidan har hon bland annat medverkat i den banbrytande finsk-kinesiska filmen Jadesoturi, filmatiseringen av Sofi Oksanens Utrensning och filmatiseringen av Katja Kettus prisbelönta historiska roman Kätilö — samt att hon är en av de få finländare som haft en roll i en stor Hollywoodfilm, Blade Runner 2049, en av de största internationella filmerna 2017. Nu spelar hon en av huvudrollerna i den internationella Netflixserien Beforeigners. Hon har tre gånger fått pris för bästa huvudrollsinnehavare i finsk film. Få finländska skådespelare är så uppskattade både internationellt och nationellt som Krista Kosonen. Och jo, hon har också medverkat i ett par såpoperor på finsk tv. Nästa gång klickfingret tycker att du ska kalla unga kvinnliga skådespelare för ”snuppor” bara för att du inte vet vem de är, så tycker jag du ska räkna till 10 och andas några gånger.
Kallar nog mogna kvinnor snuppor också, ingen ålderism här inte. Och mig får man gärna kalla snubbe. Åtminstone hellre än gubbe.
Trygve har ren upplyst mig om Kristas meriter, hon är säkert en alldeles utmärkt skådis. Tyvärr är den enda film jag sett henne i alltså Prinsessan, för många år sen, och på teatern tyvärr inget alls, ser liksom mest pjäser på svenska.
Men det här med kändisskap är en intressant fråga. På den lokala krogen i Kottby samlas en gång i månaden en poesigrupp och eftersom den kvällen nu sammanföll med svenska dagen var vår svenska samtalsgrupp inbjuden och vi hade då föreslagit att poeten för denna kväll skulle vara Tua Forsström, den första finlandssvenskan i Svenska Akademien och åtminstone på finlandssvenskt håll förhoppningsvis lika känd som Krista tycks vara på finskt. Kvällen blev helt lyckad trots att ingen av de finskspråkiga poesicirkelmedlemmarna hört talas om Tua innan.
Så vad tycker du Janne? Har vi som minoritet större skyldighet att hålla reda på majoritetens kändisar än majoriteten har att hålla reda på våra?