Och nu är det hjul igen?

Jaså, har jag stavat julen fel? Tja, vi får väl se. Men jul heter det i alla fall på alla nordiska språk. Nå okej, det heter jól på isländska, men det är väl så gott som samma ord? Och leve den lilla skillnaden förresten: den är nämligen förklaringen till diftongen i finnarnas joulu. Den där apostrofen på jól gör att islänningarna säger ungefär jåol (just det, som i Vörå). Det ordet och uttalet passade fornfinnarna på att låna från någon vilsegången nordbo för länge sen. Eller kanske det var finnarna som gick vilse innan de hittade sitt nuvarande hem?

Finnarna har alltså lånat in sitt ord för jul. Fast det har de glömt. De tror att joulu är finska. Och för all del, men lite väl glömska är de nog eftersom de också har glömt att de redan tidigare har lånat in samma ord. Jehula hette ordet på forngermanska och det blev sedan finskans juhla. Så när finnarna firar joulujuhla är det egentligen samma sak två gånger. Men för all del, det är ju bara trevligt. Och den där diftongen, jåo, den tog riktigt fart och hängde med när esterna lånade in julen av finnarna. Därför heter det jõulud på estniska. Alltså med diftong i första stavelsen. Jõulud har dessutom fått pluralisändelse trots att finnarna inte har det. Men kanske esterna ville fira jul fler dagar än finnarna.

Fast finnarna tycker ju nog om ord i pluralis, speciellt när det gäller just fester och tillställningar. Tänk bara på häät, kihlajaiset, vaalit, talkoot och hautajaiset. Jag skulle nästan vilja föreslå joulut som den framtida officiella versionen. Men nu är jag igen sent ute. Jag känner faktiskt finnar som önskar just hyviä jouluja, i något slags generöst sympatisk partitiv pluralis. Så där som när man som avslutning på en trevlig kväll säger öitä.

Nog med det andra inhemska. På det nuförtiden tredje inhemska säger man Christmas, som ju förstås är Kristi mässa. Men på gammal engelska heter det ju Yule(-tide). Tyskarna envisas med sitt Weinachten, alltså den heliga natten, trots att de också har ordet das Julfest. Och tyskarnas Julfest syftar närmast på den gamla hedniska midvinterfesten, så där som i Tove Janssons bok Trollvinter: När de hemlighetsfulla, de stumma, de ensamma, villsamma, vilda och stillsamma bränner upp muminfamiljens trädgårdssoffa…

Men hjul med hj skulle det handla om. Enligt en teori härstammar julordets föregångare jehula från ett urindoeuropeiskt ord kuel som betyder att nånting vänder sig. Och det är ju just det som sker vid den hedniska julen, året vänder mot sommaren. Detta ord kuel är med säkerhet förfader till vårt ord hjul som ju syftar just på att vända och rotera. Och möjligen också förmoder till vår jul. Det är väl kul? Godhjulkul!

This entry was posted in Bloggar, Snellman. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.