Taxfree på vems bekostnad?

Ni vet förstås alla att vi ålänningar (och på Åland bosatta) lever i lyx och överflöd tack vare taxfreeförsäljningen ombord på våra färjor. Litet beroende på veckodag kan vi välja mellan ett 20-tal fartygsavgångar per dygn österut och västerut till Åbo, Helsingfors, Grisslehamn, Kapellskär, Stockholm och Tallinn. Om man vill härifrån, vill säga. Och lika många är möjligheterna att ta sig hit.

Till och från på de olika rutterna reser i runda tal 8 miljoner passagerare per år. Det är med andra ord uppenbart att 30.000 ålänningar inte står för den mängden. Inte är det heller enbart folk som är på väg till eller från någonstans och som otåligt väntar på att fartyget äntligen ska komma till hamn. Utan de flesta är ute på rena nöjesresan.

Det är bra business för ägarna. Man betalar en rätt liten peng för själva resan, enkel resa till Åbo kostar 10 euro. Men resan tar över 5 timmar, så man hinner äta gott ombord och handla allt möjligt innan man går i land. För jodå, det är taxfree också på inrikesrutten Mariehamn – Åbo liksom på Mariehamn – Helsingfors.

Men trots dessa strålande tider finns det folk som klagar. Företagarföreningen, dom som gör affärer på landbacken, har i dagarna gått ut med önskemålet att skattegränsen ska göras osynlig. Taxfreeförsäljningen kräver att Åland står utanför EUs skatteunion, så allt som passerar den åländska gränsen ska förtullas och betalas och det är en byråkrati som både tar tid och pengar. Det gäller åt bägge hållen, både import och export. Och vi vanliga dödliga som mot bättre vetande beställer nånting per post bortifrån får betala dubbel moms.

Men så konstaterar vi, vi vanliga dödliga, det här med att vi kommer härifrån för en billig peng och att många har jobb på taxfreebåtarna. Då känns det inte fullt så surt. Och företagarna på landbacken har minsann fått höra, främst från redarhåll, att utan taxfree går Åland under. Hur många skulle åka på båtarna om resan var fem gånger så dyr och man inte kunde äta eller handla billigare ombord än i land? Inte många. Och alla de fartyg som nu viker in till åländsk hamn för att få sälja taxfree ombord, de skulle gladeligen gå oss förbi. Istället för 20 avgångar per dag skulle vi kanske ha 5 – 6. Om ens det.

Redarna får pengar, folk får jobb och företagarna på landbacken får betala. Inte känns det helt rättvist. Det var faktiskt litet annorlunda precis i början, efter EU-inträdet 1995. Skattegränsen byggdes upp så att den var i det närmaste osynlig i handeln med Finland/fastlandet men nog så synlig i handeln med resten av EU. Två åländska jurister och lagtingsmän konstaterade att detta var helt emot EUs regelverk, så de lämnade in var sin klagan till EU-kommissionen och krävde att handeln mellan Åland och EU ska ske på lika villkor med alla länder. EU-kommissionen höll med, så efter det är skattegränsen i handeln med Finland på samma nivå som med resten av EU, alltså hög. (Om handeln med Sverige hade gynnats vet vi inte säkert vad de politiska juristerna hade gjort.)

Någon lösning på företagarnas problem är inte lätt att vaska fram. Själva funderar de på möjligheten att ha frilager och att undersöka hur liknande situationer har löst på andra håll i EU.
När Åland på 1970-talet fick en moderniserad jordförvärvslag, som krävde hembygdsrätt av den som köpte mark innebar det att framförallt skärgårdshemmanen drabbades. Alla deras vackra holmar var i ett slag nästan värdelösa, eftersom endast ålänningar kunde köpa. Det är ett av de pris som under årens lopp har tagits ut av några för det allmännas bästa. För att Åland är självstyrt.

Men det här med skatteundantaget är inte ens en självstyrelsefråga, inte rakt av. Undantaget kom till uttryckligen för att trygga trafik till och från Åland. En liten koppling till självstyrelsen kan man dock leta fram. Om NF i tiden hade beslutat att Åland skulle höra till Sverige – utan självstyrelse, märk väl – så hade öarna vid det här laget varit i stort sett avfolkade. Det hade inte funnits behov av trafik eller taxfree och det hade inte funnits företagare på landbacken som fick betala för nöjet.
Men så blev det ju inte, så visst får företagarna betala på grund av självstyrelsen.

I en färsk åländsk gallup vill 78,3 procent ha kvar självstyrelsen som den är i dag eller möjligen utökad. 9 procent vill ha ett självständigt Åland, 4,8 procent vill ha bort självstyrelsen och bli en del av Finland, 4 procent vill återförenas med Sverige och 3,9 procent vet inte vad de vill.