Gift gifter sig med gift

Nej, det handlar inte om bigamister. Det handlar om gourmetmat i skärgården. Varför inte på andra håll också, men definitivt hos oss i maj.

En granne överlåter med varm hand sin bakgård till mig den här tiden på året. Där växer murklor och såna befattar hon sig inte med. Många är de inte, murklorna, men det går att få till en sås som smakar äkta.
Till murklorna, som skördades i torsdags, kände jag för abborrfilé eller någonting åt det hållet. Så jag åkte iväg till fiskbutiken och kom på att jag samtidigt skulle fråga när de börjar fiska lax. Säsongen är kort, för kvoten är liten, men vi passar på att köpa några filéer som jag fryser in i lagom stora bitar för framtida gravning. Alltså ställde jag frågan.
”I dag”, svarade damen bakom disken och visade på avdelningen med lax. Där, bland illröda odlade filéer låg en blek och vacker. Det blev inga abborrar. Det blev lax kryddad med Östersjöns alla gifter serverad med en av våra giftiga svampar. De smakerna gifter sig sannerligen med varann.

Några murklor på grannens bakgård räcker naturligtvis inte långt. Förr, när min gamla mamma ännu levde och vi hälsade på henne i Sjundeå, brukade vi på våren ta en tur till Lojo torg och förse oss med murklor. Men så plötsligt fanns där inga murklor till salu. Man kunde beställa, men gör nu det när man bor på Åland. Det är inte så bara att ta sig till Lojo och avhämta sin murkellåda.
Följande anhalt blev Hagnäs torg. Där fanns – och finns, antar jag – fina murklor. Där försåg vi oss i fjol och fick också lammbräss med oss hem. (På Åland finns hur mycket får som helst, men tro inte att tungor och bräss tas tillvara.) Men i år är vi inte på väg österut, inte just nu, så grannens murklor var en av den här vårens guldkanter.

Tro inte att gourmetlivet på holmen är slut i och med det. Laxen finns ju och den äter vi oftast gravad. Gissa vad som gifter sig väldigt bra med gravad lax. Nässlor. Nässlorna plockar vi i en hästhage, så dom är antagligen inte giftiga alls, men det gör ingenting. Just den här tiden, när dom är späda och saftiga är dom som allra bäst. Man plockar, rensar, tvättar – nässlor har ofta sand på sig – förväller, mixar och stuvar. Grädde ska det vara. Och så serverar man stuvningen het till nyuppskuren Östersjölax, som har så mycket trevligare konsistens och bättre smak än den odlade norska.

Ölivet är strängt taget ganska behagligt. Enda (?) problemet just nu är att flaggan blåste från linan på 1 maj, en 1 maj-demonstration så tydlig som någon även om jag inte vet vad den gick ut på. Så nu sitter ena ändan av linan uppe i toppen. Stången måste med andra ord tas ner. Men vi har tänkt flagga först på midsommar nästa gång, så vi tar ingen stress över det. Det finns gott om tid och grannen har ren lovat hjälpa till. Det kanske rentav blir litet talkobubbel i trädgården efteråt.

Just det, trädgården. Där sprider sig ramslöken och producerar blad till både sallader och färskost. Ramslöken är fridlyst här på Åland, men ”min” ramslök är importerad från Liisas trädgård i Kottby, några lökar för ett antal år sen, så den måste betecknas som finsk och då har landskapsmyndigheterna inte med saken att göra. Det anser nog de också.

Sköt om er alla. Njut av våren.