Don’t worry, be happy
Ett fruktansvärt tjatande om den här coronan. Normal dödlighet i Finland är typ 160 pers per dag och om det nu dött en 350 pers i corona på ett halvår så blir det typ en dryg procent där dödsorsaken är corona och under de senaste månaderna mycket mindre.
Folk tycks verkligen ta åt sig av myndigheternas skräckpropaganda. Hysterin breder ut sig, den ena efter den andra inhiberar träffar och sociala evenemang och maskeringspåbuden dyker upp som svampar efter regn.
Men man kunde ju också se det från den ljusa sidan. Mindre trafik, mera parkeringsplatser. Mindre trängsel på bio och teater. Lättare boka tid till läkare, frissa och så vidare. Bättre och snabbare service på krogen. Gratis motivation att läran sig använda nättjänster i stället för att springa benen av sig. Tid och tillfällen att lära sig en massa nya distansdeltagarappar.
Möjlighet att avboka allt man inte egentligen är intresserad av; bara att skylla på coronan. Inget tvång heller att resa nånstans man nu inte är tvungen till.
Tid att läsa. Att inreda. Att fixa. Att röra sig ute i skog och mark. Att bara promenera. Att ägna sig åt skapande verksamhet, som till exempel att designa sina egna munskydd slash masker. Och varför inte då göra dem såna att de sprider glädje. Jag har ren första dagen jag gick med min kreation i snabbköpet fått många glada komplimanger:
Visst var det Pollyanna, som när hon hade ramlat och brutit benet gladde sig över att det inte var båda benen? Men visst lockar masken till skratt!