En tidsresa

Häromdagen fick jag i snabbköpets ställ för gratistidningar syn på en för mig ny publi­ka­tion, Kansan Ääni (KÄ), alltså Folkets Röst, med paradsidan i grönt, gult och rött. Röda fanor alltså, visserligen från för ett antal år sen men dock. Intressant, plockar den med mig.

Hemma börjar jag kolla igenom tidningen. Och får en upplevelse av att förflyttas femtio år bakåt i tid. Till tiden då blåskjortade taistoiter och rödskjortade revisionister för att inte tala om maoisterna slogs om vem som var renlärigare marxister.

Genast under titelloggan deklarerar sig KÄ vara en åsiktstidning för arbete, utkomst, fred och folkvälde. Överst på ledarsidan finns förstås, på finska, devisen Proletärer i alla länder – förena er. Ledaren behandlar oppositionens attacker mot regeringen ur ett klass­kamps­perspektiv. Och i en ruta bredvid deklarerar KÄ sig vara en marxistisk-leninistisk tidning.

Och lite senare tar KÄ upp kollegan Tiedonantajas – hade ingen aning om att TA fort­farande existerar – irrläriga behandling av situationen i Vitryssland, inte Belarus alltså. Man blir riktigt nostalgisk.

Och nostalgin bara förstärks när jag bläddrar vidare. Väldigt få foton men desto mera text, med renlärigt liten font. Försvarets inköp av stridsflygplan borde bordläggas, UPMs ned­läggning i Kaipola borde avstyras, elbolagen borde nationaliseras, Finland borde dra sig ur eurovalutan, nyliberalismen borde snöpas (hurra!) och en helsida om det koreanska – inte nordkoreanska utan koreanska – arbetarpaertiets sjuttiofemårsjubileum. Med an­nons­ruta för det på finska utgivna verket med Kim Jong Ils samlade verk.

En helt uppslag om grunderna i historisk materialism, tydligen tänkt som material för studiecirklar, med faktarutan ‘Marxismen är framtiden’. En helsideskommentar on fallet Navalnyi, skriven av sekreteraren i ’broderpartiets’ dvs Rysslands kommunistiska partis centralkommitte. Och på sista sidan en artikel som stöder den rakryggade Lukasjenka.

Man blir som sagt rent nostalgisk. Fram stiger bilden av Folktidningen Ny Tid från anno dazumal, i lite ovillig kamp mot uppstickaren Arbetartidningen Enhet. Men så får man ju syn på senaste numret av Ny Tid på köksbordet. Happy end.

This entry was posted in Bert, Bloggar. Bookmark the permalink.

2 Responses to En tidsresa

  1. Janne Wass says:

    Har också stött på Kansan Ääni nån gång. Tidningen grundades 2002 då Finlands Kommunistiska Arbetarparti — alltså inte att förväxla med Finlands Kommunistiska Parti — splittrades i olika faktioner (hur det är möjligt för ett så litet parti att splittras i olika faktioner kan man ju fråga sig), och ges i dag ut av — huvudsakligen — Finlands Arbetarparti — alltså inte att förväxla med Finlands Kommunistiska Arbetarparti, samt Kommunistiska Förbundet, som då inte ska förväxlas med något av de ovanstående, men som deltar i Finlands Arbetarpartis verksamhet, samt föreningen Arbete mot krig och fascism. Förutom Lukasjenka stöder alla utgivarföreningar också Nordkoreas juche-diktatur. Det är riktigt fräscha vibbar kring gänget.

  2. Anders HH Jansson says:

    Måste dra ett Nordkoreaminne: det var på den tiden då det ordnades solidaritetskonferenser. När vi tolkar skulle betalas öppnade närvarande diplomat en liten kappsäck; den var full med hundramarkssedlar. Sen skyfflade han ut. Tror det var mitt livs bäst betalda tolkning. Sen fick vi ju reda på hur det var, när ambassaden åkte dit för knarksmuggling….

    Men vänstern förökar sig genom delning, sade någon för länge sen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.