Höga berg och djupa dalar
Vad säger man? Vad gör man?
För några veckor sen hörde Åland tillsammans med Island och Nordnorge till de tre gröna zonerna i EU med nästan obefintlig coronasmitta. I dag ligger vi skyhögt över resten av landet. Jag var faktiskt på väg att mejla en god vän på Island för att gratulera oss. Om jag hade gjort det så hade jag nu suttit och förbannat mig själv för att jag har dragit ofärd över Åland – ni vet, det där med att utmana ödet och inte ropa hej förrän man är över bäcken.
Lantrådet, vår regeringschef, säger att läget är mycket, mycket allvarligt, skriver den ena lokaltidningen från gårdagens presskonferens. Enligt den andra var hon tårögd. Så nu förbjuds allt: Alla aktiviteter i grupp såväl utom- som inomhus förbjuds, till butiken får man gå endast om det är absolut nödvändigt, högstadierna jobbar på distans efter sportlovet, krogarna stänger kl 23 fram till den 8 mars när de stänger helt. Inga onödiga resor. Inga onödiga besök på bibliotek och andra allmänna lokaler.
Vad har vi gjort för att det skulle gå så här? Ingen vet, annat än att smitta har kommit in hos två barnfamiljer, olika smittkällor, och så har barnen fört den med sig till dagis och skolor och därifrån har den spritts vidare via andra elever och lärare. Det är det som är så falskt, man smittar innan man märker att man själv är sjuk. Och det gick så snabbt. Nu har vi för första gången sen i våras en på sjukhus för covid-19. I våras var det också en som togs in. Såtillvida är vi väl lyckligt lottade. Men inte ropa hej…
Så vad gör man när eländet slår till på det här sättet? Vad har ni andra gjort? Är man pensionär så sitter man hemma och rullar tummarna (och ser VM på skidor på TV). Och konstaterar att mjölken är slut. Utan mjölk kan man inte dricka kaffe, så mjölk måste rimligtvis vara en godtagbar orsak att åka till butiken. Väl? Det är i alla fall vad jag gjorde för en dryg timme sen. Det blev litet grönt och litet malet lamm och litet diverse dessutom, för säkerhets skull.
Och så kan man sitta ute i solen med sitt kaffe och inbilla sig att nu är det vår. Gräsmattorna är så gröna, solen så fin och vinden så kall, men den har man sökt lä för. Persiljan har piggnat till liksom rucolan, så det blir späd grönska på sallader och annat i matväg. Grannens barn, 6 och 4 år, tjuter av glädje när de i rasande fart trampar förbi på cykel. Deras pappas blåa bil är borta, alltså är han på jobb i dag. Och jag hoppas att den ska vara borta ofta och länge. Han jobbar på ett av våra passagerarrederier och har i snart ett år nu inte vetat om han har ett jobb att gå till eller inte nästa vecka.
Han är långt ifrån ensam.
Maken och jag fick första vaccinationssprutan i går.
Man kan ju alltid hålla tummarna.
Vaddå gröna gräsmattor, här ligger de under en halvmeter snö och is. Och ska man cykla – vilket jag gjorde idag – ska man ha dubbdäck åtminstone fram. Och ska man gå och promenera är det halkskydd som gäller. Och ändå ligger Helsingfors och Åland på ganska exakt samma breddgrad – så hur bär ni er åt för att ha gröna gräsmattor??
As a reply to the question, 2 points: (a) To be surrounded by water tends to have a moderating effect on the climate (as I can confirm by comparing the temperatures in Punavuori/South Helsinki to those further north in Helsinki); and (b) the weather map has been showing since weeks that Helsinki is situated pretty exactly on the border between an eastern high pressure system with cold air and areas further west which get clearly warmer and wetter air from the west – and Åland IS now further west than Helsinki. The result is that they have something which is familiar to me as ”the Northern German green winter” with green grass, green ivy on tree trunks, evergreen bushes in the front gardens, green leaves on blackberry branches along the forest floor (and I miss them all …).
Bra att ni på Åland också får litet erfarenhet av att Covidsjukdomen existerar på riktigt. I USA har den nu dödat lika många amerikaner som dog i första och andra värlskriget och Vietnamkriget totalt.
Men ditt liv ändras nog inte just alls Harriet. Det gäller bara att låta bli att ha folk på besök eller besöka andra. Annars är det fritt fram att göra allt man gjort hittills. Vistas på landet, i stan, röra på sig, skida och sporta och läsa romaner. Och gå i butiker med mask och på avstånd och med rena händer. I långa loppet har nog kommunikationen med andra människor försvårats och blivit svårare.
Ernst, how right you are!
Jag hade gärna påstått att vi är så snälla här på Åland så snön smälter. Men nej. Det var så varmt i början av vintern så havet inte frös till. Och utan is fungerar havet som en kamin. Visst har vi fått en del snö, men så kom det regn och mildväder och så blev det som nu, grönt och fint. Men inga garantier för att det håller i sig.
Rätt har du också, Christian. Vi avslutar dagen med CNN och har förskräckts över dödssiffrorna. Och vi har Sverige bakom hörnet och har förskräckts också över hur det ser ut där. Samtidigt som vår besöksnäring gärna skulle ta en och annan risk för att få hit fler besökare från Sverige. För vår (makens) del är det bara gubblunchen på tisdagar som är i fara just nu. Fyra gubbar har redan reducerats till två på grund av smittspridningen här. Alla är inte pigga på att gå ut och umgås. Och nu ska lunchkrogen stänga enligt beslut från Helsingfors. Vi överlever, värre är det med krogarna. det finns rätt många av dem här på holmen. Men solen lyser fortfarande.