Feminism för prekariatet
Ramlade över en pamflett, Feminism för de 99 procenten, skriven av Cinzia Arruzza, Tithi Bhattacharya och Nancy Fraser. Ett feministiskt manifest för jordens fördömda, utgivet på engelska 2019 och samma år i svensk översättning.
Boken består av 11 teser, i var sitt kapitel, en inledning och och ett efterord om hur och varför pamfletten skrevs och för vem. 97 sidor allt som allt. Lättläst och snabbläst. Och tankeväckande.
Utgångspunkten är att feminismen i västerlandet inte nödvändigtvis upplevs som relevant för kvinnor i andra kulturer. Feminismen som vi uppfattar den till exempel här i Norden är en feminism för en procent av världens befolkning. Pamfletten försöker visa hur en feminism för de övriga nittionio procenten ska se ut. Och det blir en antikapitalistisk feminism. Kapitalismen sammanfattas väldigt effektivt; den ger lönearbetarna en ersättning som täcker deras levnadskostnader, trots att de producerar ett värde som är större än så. Mervärdet exproprieras av kapitalisterna. Men det räcker inte, kapitalismen vill ur samhället suga ut varje droppe för egen vinning på samma sätt som den använt naturen som en gratisresurs och gratissoptipp.
Kapitlens rubriker, det vill säga teserna, ger en bra bild av manifestet: Den nya feministiska vågen återuppfinner strejkvapnet. Den liberala feminismen är bankrutt. Vi behöver en antikapitalistisk feminism. Roten till hela samhällets kris är kapitalismen. Kapitalismens sociala reproduktion föder könsförtryck. Kapitalismens sociala relationer ger könsvåld. Kapitalismen vill reglera sexualiteten, vi vill frigöra den. En feminism för de 99 procenten måste vara antirasistisk, antiimperialistisk, ekosocialistisk, internationell och samla alla radikala rörelser i ett gemensamt antikapitalistiskt uppror.
Ja vad kan en säga. Amen.
Certainly it is good that things which should be said are in fact being said (or published). But it should also be possible to specify a bit (at least afterwards). And in that line I should suggest that the sweeping term ”capitalism” should be specified to ”present/neo-liberal capitalism”. When James Watt was marketing his vastly improved steam engine and suggested that his customers should just pay for it off the money they were saving by using that machine, I do not see much reprehensible in it, although it was capitalism (he did make a profit after all). Nor do I feel very guilty about having invested 3.000 € in Africa for the installation of solar power there, although the organizers were promising that I would get not only my money back but even some moderate profit (which would make it capitalism). Could we say that capitalism has (ALSO, aside of bad sides) even good sides, such as stimulating inventiveness and rewarding initiative? Although, when looking at the capitalism we have at present, one would certainly wish for a CONTROLLED capitalism (whereas the tendency right now is that, rather, the capitalists control the supposedly democratic processes – e.g. via media ownership, the possibility to fire disobedient journalists, being able to pay for armies of lawyers, etc.). And as to the question WHO should control, the answer would presumably be that it should be done by intelligent, informed, and mentally balanced people (Freudarxism demanding that these controllers be tested at regular intervals to find out whether they are mentally still up to their task). And as to feminism, I DO have personal impressions and memories which make me doubt VERY much how strong the connection between just capitalism and the suppression of women really is. It is very much the question whether a woman capitalist is really much more of a feminist than a male capitalist, and the most obnoxious forms of the suppression of women are (according to my impressions) based on the Abrahamic religions (which are pre-capitalist, and to my mind based on the then-recent discovery that men have in fact anything to do with the getting of children). Of course, as Abrahamic religions are preaching hierarchy they are very welcome to capitalists (except when standing in the way of profit), but altogether I think that an analysis which is ascribing all the evils of our society to capitalism is simply not going far/deep enough. What we should FINALLY see, accept, and draw conclusions from is PSYCHOLOGY. From the fact that we are primates one can deduct VERY many very important conclusions (such as, to mention only one, the tendency to consider the combination of property rights and hierarchies as so important that they override nearly ANY other consideration – which is the basis of already rather many of the bad sides of capitalism).
Kan inte låta bli att citera:
”Engels har myntat uttrycket ”det kvinnliga könets världshistoriska nederlag”,som ni kanske har hört. Det han syftar på då är privategendomens uppkomst. I samband med detta så förändrades arbetsfördelningen inom familjen och kvinnan hänskjuts till hushållsslaveri medan mannen blir familjens överhuvud. Detta var inte något som skedde över en natt, utan det var en lång historisk process, som såg olika ut i olika samhällen. Men en viktig sak att observera är att kvinnans världshistoriska nederlag inte beror på arbetsfördelningen i sig. Utan nederlaget beror på att mannens sfär, den utanför hemmet, blir den arena som kopplas till samhällslivet och till egendom som kan ge ett ekonomiskt överskott och makt, medan den sfär som kvinnan tilldelas – hemmet – inte medför sådana möjligheter. Ä” (Lisa Engtröm: Marxismen och familjen 2014)
Jag har förstått att även Engels antropologi var lite enkelspärig, lärofadern i detta avseende, Henry Morgan, har väl avdagatagits n ågon gång. Men här betonas privategendomen som ett mycket gammalt samhälleligt system. Kapitalismen var en utväxt ur det, som en hel del annat.
Ja och glad internationell kvinnodag förresten, till alla kvinnor, oberoende av kön och annat mindre viktigt !