Vår bästa tid är nu…

Med kris i klimatet, i Afghanistan och i resten av världen kan rubriken kännas lätt överdriven. Men helt fel är den inte.
Kapningsdramat är över (Tigerbloggen), för första sensommaren på länge har jag hittat svamp i skogen, trots torkan tidigare i sommar. Vi har ätit snålsoppa med nyskördat och färskt, tomaterna håller på att mogna och rucolan växer vilt.

Vi har det rent oförskämt bra jämfört med så många andra. Har vi det rentav så bra så vi tycker att vi inte behöver bidra till att också andra ska få det litet bättre? I gårdagens, eller kanske förrgårdagens Husis (vi får söndagens Husis på måndag och måndagens och tisdagens på tisdag, håll sen reda på vilken tidning man läser) kunde man läsa att det är en utmaning att få män över 50 att äta vegetarisk mat (för att minska på köttätandet till förmån för klimatet). Tacka fasen för det. Inte vill män över 50 ändra sin vanor. Plötsligt börja äta vegetariskt, vad är det. För att rädda klimatet. Nonsens, läs Jarl Ahlbeck!

Ok, män över 50 är ovilliga. Men har någon serverat dem en mustigt god snålsoppa på bönor, ärter, blomkål, lök, potatis för den som önskar och så en skvätt grädde och en klick smör som smälter på ytan? Bara så där, utan att nämna ordet. Snålsoppa är snålsoppa, inte en vegetarisk variant på korvsoppa eller någonting annat.
I barndomen var nypotatis med kantarellsås det bästa man kunde få när de första kantarellerna visade sig. Det tyckte alla i familjen. Som kvällsmål sommartid åt vi filbunke med ostsmörgås. Filbunke som hade stått i jordkällaren och blivit kall och fått ”rynkor” i gräddlagret överst. Vegetariskt? Ingalunda, det var sommarmat.

Min pappa hade i tiden köttbutik. Han kunde kött, visste exakt vad man skulle ha för styckningsdel till olika rätter. Men inte betydde det att det skulle vara kött på bordet alla dagar. I köttsoppan skulle det vara kött – oxsvans! I karelsk stek skulle det vara kött: gris, får och nöt. Men potatisgröten var definitivt köttfri och ingen klagade över det.

Det är drygt 60 år sen min pappa blev 50+. Dagens 50+are har sannolikt en något annorlunda mathistorik, men inte heller de är uppfödda på kött från det de lämnade livmodern. Så varför inbillar sig en del att de är köttberoende? Och varför måste andra predika om vegetariskt? Det räcker med att servera god mat, man behöver inte gå in på detaljer. Den som eventuellt tror det är kött i snålsoppan kan få fortsätta med det, huvudsaken är att han tar till.

Någon som undrar över att tomaterna mognar först nu? Det gör/gjorde jag också. De började skifta färg, men blev inte röda. Så till slut var jag tvungen att operera och undersöka. Tomaterna var hur mogna som helst. Stora, gula med röda strimmor. Jag köper fröna från Nyttoväxtföreningen, som fram tills i år har haft en sort som heter Oxhjärta (?), Härän sydän. Men i år fanns inte den sorten, så det blev den här. Om det inte varit för färgen så hade jag kanske inte märkt skillnaden. Men som det är nu föredrar jag den gamla sorten. Vi är såna, vi 50+are.

Visst ja, jag berättade i våras att vi från i juli ska tulla in våra dagstidningar, som kommer över havet öster- och västerifrån. Det har löst sig på något sätt. De stora tidningarna kommer som förut (litet när det passar) utan besök hos tullen. Tidningshusen har tydligen kommit överens med tullen om förfarandet, så vi kommer undan med en klumpsumma när vi betalar prenumerationen. Numera får man vara glad för det lilla.