Äntligen hemma igen

Vilken skön och härlig känsla att kunna logga in på Tigerns blogg igen efter dessa månader av “pina”.

Och ett stort tack till alla kunniga människor som skötte om att Tigern.fi ficks tillbaka. Och att de gamla blogginläggen också verkar finnas kvar i “lagret” efter denna period.

De här 4 månaderna utan Tigern har visat hur viktig denna blogg är för åtminstone mig men samtidigt också hur viktig tigerns hemsida är för oss alla. Ny Tids hemsida kunde aldrig ersätta Tigern. Hoppeligen lyckas vi nu också skaffa nya bloggare. Och som hemsida för hela föreningen har Tigern en mycket viktig funktion som nu ytterligare borde utvecklas. Tigern skall inte bara vara en anonym grupp av personer som betalar sin medlemsavgift regelbundet. Tigern är inte heller egentligen ett socialt media utan åtminstone för mig mer av en förening.

Våren och sommaren har gått förbi och nu är vi redan inne i den kusliga hösten. Hösten är alltid för mig kuslig då vi bor kvar på landet tills snön kommer. Det är en period av stark förändring i naturen, solen lyser på allt lägre höjd varje dag och mörkret faller på tidigt.

Vi håller på med våra sysslor i naturen och är ibland ute på havet men verkligheten förändras nu så mycket av alla dramatiska händelser i världen. Afganistankriget tycks ta slut, amerikanerna åkte hem i natt och den finländska operationen i Kabul är förbi. Men ändå verkar läget i Afganistan värre än tidigare.

I USA drar Ida-orkanen vidare lämnande efter sig enorm förödelse. De nya rapporterna om klimatförändringen har nyligen kommit och allt pekar på att klimatuppvärmningen går som på räls. Jag hade det mycket svårt med hettan i Juli. Vi var då i inlandet där hettan är ännu svårare att klara av. Jag inser att en enda grad av uppvärmning är för mycket för mig och min hälsa.

Coronan har inte mattats av under sommaren alls utan den nya Deltavarianten skördar nya offer hela tiden och drabbar nu främst de unga. Men nu ser det ut som om teatrarna skulle kunna börja spela för en större publik, om Sanna Marins löfte håller och går att genomföra. Redan inkommande fredag skall jag gå på teater för första gången på ett år – På Caesar, som spelas på Universumteatern.

Men, allt som allt: Vi går in i hösten nu under på många vis ganska skrämmande tecken. Med en ny politisk ledning i Helsingfors som ytterligare kommer att trappa upp ett “förtätande” av stadsstrukturen. Fortfarande tror de Gröna och många andra att klimatförändringen bäst går att bromsa upp genom att rada upp alla lägenheter på varann och så tätt som möjligt.

Mycket annat som jag återkommer till senare har hänt den här perioden av black out på bloggen. Bland annat har bolaget som tidigare hette Talvivaara fått regeringens godkännande att börja utvinna uran från malmerna i Talvivaara. Finland har fått sin första urangruva utan ett ord i tidningarna om detta.

Och under kommunalvalskampanjen i våras gick de Gröna nu offentligt ut med sitt partis nya linjedragning: Nu är de helt öppet bakom kärnkraftens utbyggande. Och inte bara det. Helsingfors energibolag Helen projekterar redan byggandet av ett såkallat mikrokärnkraftverk mitt i Helsingfors. Tillsvidare finns inga sådana mikrokärnkraftverk i bruk någonstans i världen.

Och hur förhåller sig vänstern till kärnkraften ? Stilla tigande !I biografiboken över Claes Andersson som kom ut för ett år sedan tog Claes dock klart och tydligt ställning: Helt mot kärnkraften. Han poängterade att det handlar om en maffia i Finlands som driver den här teknologin och industrin, hand i hand med ryssarna och Putin.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.