YLE 8.10.2021

Det är lätt att komma ihåg datumet. Bilen skulle till årsgranskning på morgonen. Tog med dagens blaskor för att läsa dem igen under väntetiden. En och en halv timme som företaget hade lovat. Allt bra.

På väg hem pratade vi om dagens nyheter och vad som var överst i våra tankar. Pandemin. Läget vid Ukrainagränsen, hotet om möjliga gränsproblem med importinvandrare från fattigvärlden – människor vad jag vet. Putin oh Biden, Biden och Putin i samtal med varandra per telefon. Kanslerbytet i Tyskland efter sexton år av Merkel, Angela Merkel mot Olaf Scholz, socialdemokrat. Eller vädret, efter ett antal år ligger Valkombukten under istäcke, kanhända hela vintern.

Iskalla vädret höll mig inomhus nästan hela dagen. Med hjärtsvikt är det inte så roligt att vara ute när termometern sjunker under -10, det var nu -21. Men inne var det helt varmt, vi pysslade och läste och skrev gjorde jag också om min väg till det finlandssvenska språket. Ledaren i HBL fick mig på nytt till datorn, ledaren om premiär- eller statsministern. Vad i all världen var så viktigt att en dam skrev en ledare om en annan dam som varit ute på krog och druckit Coronaöl? Ledarmaterial???

Detta var ändå inte orsaken till att jag nu skriver om viktiga och oviktiga nyheter. Orsaken är vår YLE. Huvudsändningen igår började med Sanna Marin som bad om ursäkt för en kväll på stan. Jag vet, jag vet, hon gjorde fel som några andra ministrar, men endast hon var framför mikrofonen och bad om ursäkt. Jag hade förlåtit redan tidigare men YLE fortsatte ganska länge och gjorde detta till dagens huvudnyhet.

Putin/Biden, inte ett ord. Ukrainaläget, inte ett ord. Ingen sakkunnig blev intervjuad om situationen, om möjliga resultat eller följderna. Ingen utlandsreporter eller någon sakkunnig från utrikespolitista forskningsinstutet var inkallad till intervju. Ganska litet om kanslerbytet i Tyskland, Europeiska Unionens maktcentrum.

YLE har rätt till en hel del text på sina sidor. Mer och mer undrar jag varför de viktigaste nyheterna som ligger överst på sidorna som oftast är det som våra medier i dag kallar lifestyle? Själva ordet är ett exempel på våra mediers ignorans om det egna språket. HS och HBL och Aamulehti, TS osv har avdelningar som har rubriker på engelska. Samtidigt som våra språkmänniskor på bägge inhemska språken efterlyser respekt för vår egen kultur, för våra språk glider mediavärlden mot ett blandspråk där ingen mera vet vad orden egentligen betyder.

Det är inte lätt att komma på ett lämpligt uttryck på svenska eller på finska när någon ny företeelse börjar blomma och bli allmänt intressant. Ingen kan kräva sådant. Men med tiden borde det nya få ett riktigt namn på svenska, på finska. Lättjan är tyvärr lika djup och bestående i de flesta länderna. Ingen vill betala för nyskapade uttryck. Iställer nöjer även vår media till engelska ord som ändå inte kan ha samma innehåll i Sverige, Tyskland, Ryssland, Frankrike eller Finland. Lingua franca-företeelsen lever.

Men tillbaka till dagens tema: hur är det möjligt att alla media plötsligt slutar med riktiga analyser om livets väsentliga händelser? När har grävande journalister tagit itu med flygplansaffärerna i Schweiz, Finland, Saudierna? Vem får nyttan om vi väljer si? Vem, om valet är så?

Varför håller Ryssland Ukraina-krisen levande? Vems är nyttan på riktigt? Varför är det bra för oss att de mest muslimska rikena söder om Ryssland, norr om Afganistan, Iran, öster om Turkiet förblir autoritärt styrda nästandiktaturrik med massiva naturrikedomar? Vad satsar våra medier på? Inte kunskap åtminstone, åsikter för det mesta, åsikter som alltför ofta kallas analys.