Investera hållbart – i krig

Att göra vinst behöver inte vara den enda orsaken att investera (ofta klarar inte ens proffsen av att göra vinst på sina investeringar). ESG är ett ramverk för dem som vill prioritera miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning i sina investeringar, och på detta sätt bidra till en bättre värld. Det har dykt upp en hel del ESG-fonder som svar på folks intresse att investera etiskt utan att själv behöva forska vilka företags aktier man ska köpa, och visst har det flödat in mycket pengar i fonderna.

ESG-fonderna har dock också fått kritik. Deras kostnader är betydligt högre än i vanliga fonder, utan att ge märkbart bättre avkastning. Fondernas innehav är inte heller särskilt etiskt. Vanligen har de helt samma företag i sin portfölj som alla andra fonder.

Men bara existensen av ESG-fonder ger en signal om att det finns ett intresse för mer etiska investeringar.

SEB-finanskoncernen är en av de största i Norden och driver väldigt mycket ESG-investeringar genom sina fonder. Den har också fått pris för sin ESG-strategi.

Nyligen har SEB meddelat att den tänker tillåta en del av sina fonder investera i vapenföretag. För ett år sedan sade ESB att de inte investerar i vapen- och försvarsindustri för att det ansågs etiskt tvivelaktigt.

Visst kan man säga att vapen säljs bara till den goda parten, men också motparten köper vapen. Noll civila skador kan inte heller försäkras.

Men världspolitiska händelser under senaste tiden har uppenbarligen gjort det acceptabelt att investera i vapenföretag. Fast jag kan nog inte se vad som är så avvikande idag. Krig har det ju funnits i världen redan då ESG-kriterierna uppställdes. Det skulle säkert ha varit mer trovärdigt att redan då säga att krig är en investeringsmöjlighet, istället för att tumma på kriterierna efteråt.

Det skulle vara intressant att läsa SEB:s interna motiveringar till beslutet. De gör långvariga investeringar, och tydligen uppfattas vapenindustrin ha en lovande framtid. Krig behöver inte pågå länge, men osäkerheten de skapar varar längre och kan leda till en ökad kapprustning. Tyskland ska använda 100 miljarder för att modernisera sin armé, och andra europeiska länder följer med.

Tydligen är fonderna inte heller oroade över några ryktesskador. Kanske förmodar de att den allmänna inställningen till vapenföretag kommer att vara mindre kritisk i framtiden.

Detta leder en att undra om det är godtagbart att förbise också andra ESG-kriterier. Krig är en av de största miljöbovarna och mänskliga rättigheter respekteras inte. Antagligen kan ESG-kriterier justeras enligt politiska dagsläget. Det egna landets och egna företagens intressen uppfattas ju ofta som mer hållbara än rivalens.

Finansiärerna har inte meddelat att det skulle finnas humanitära organisationer eller projekt som de skulle finansiera istället för vapenföretag. Humanitära projekt skulle konkret hjälpa folk i en krigssituation och stärka ESG-fondernas rykte och värden. Fonderna skulle säkert ha tillräckligt med skatteplaneringsexpertis för att markera det som ett allmännyttigt bidrag i bokföringen, och dra av hela summan i beskattningen. Problemet med humanitära organisationer är dock att de genererar ingen vinst.

Sist och slutligen är det avkastningen på investeringen som avgör, och vapenföretag gör en rätt god vinst.