En framfifflad självstyrelse?

Har det undgått någon att Åland firar 100 år av självstyrelse?
Firandet har pågått ett helt år, för Nationernas Förbunds beslut togs den 24 juni 1921 men det dröjde till den 9 juni 1922 innan det första lagligt valda landstinget sammanträdde.
Det där kan ni.

Men nu läste jag att tidskriften Apus chefredaktör Mikko Vienonen skrivit att Finland fick Åland ”vilungilla”. Ordet är nytt för mig, men betydelsen framgår. I materialet till kommissionen hade man visat fram bara de rutter som bäst förband Ålandsöarna med fasta Finland. Det fanns till och med påståenden att man hade visat upp kartor där Åland hade flyttats österut, närmare fastlandet.
Detta enligt Apus chefredaktör.

Det är mycket möjligt att det gick till så. Att jag har så lätt att tro detta beror på att svenskarna gjorde likadant! Fast åt motsatt håll. Åtminstone påstås det så.

Anna Lena Engelsdorff skrev för några år sen en bok om Gustaf Johan Ramstedt, ”En mongolsjäl i professorsrock”. Han var vid den här tiden, början på 1920-talet, sändebud i Japan och involverad i de förhandlingar som fördes i NF. Han kunde på sitt håll, i Japan, informera landets ledning om hur man såg på saken i Finland.
Och han kom på att man från svensk sida hade manipulerat kartorna till kommissionen så att de åboländska öarna var försvunna. Det såg ut som ett stort tomt hav mellan Åland och fasta Finland. Ramstedt försåg japanerna med korrekt material – åtminstone sett ur finländsk synvinkel – och hade på så sätt uppenbarligen ett avgörande inflytande på utgången av Ålandsfrågan.

Då kom beslutet som en besvikelse på Åland I dag är det inte många, tror jag, som helst hade sett en annan lösning 1921. Som en del av Sverige hade Åland inte haft självstyrelse, inte kunnat påverka beslut om sin egen tillvaro och framtid som nu. Att beslutet kom till efter litet fifflande på olika håll får man ta som det är. Huvudsaken är att fifflandet gav ett bra resultat.

Hur bra det blev kan följande ge ett litet exempel på.

Jag är född och uppvuxen i Sjundeå, därifrån man på en timme tar sig till Helsingfors och på 20 minuter till Lojo. När mina föräldrar i tiden skulle hälsa på mina svärföräldrar i Mariehamn tyckte min svärmor att det måste vara trevligt för min mamma att komma hit och kunna gå i affärer.

Bor man på Åland så befinner man sig i ett centrum av något slag. Så tyckte åtminstone svärmor. Frid över hennes minne.