Minnen på öppen plats

När jag i hjärtat av Karis stiger ut ur det gamla polishäktet som sedan 2005 tjänstgör som Lokalarkivet Arresten ser jag tvärsöver Centralgatan in i en försvunnen trädgård. Där stod en röd liten stuga.

MINNEN PÅ ÖPPEN PLATS

Björken står kvar
och några ädla träd

musiken tystnade
stugan revs

av äldsta stugan
flyttad över åsen hit från äldsta byn
i Kihla
fanns ingenting kvar
inte ens ett utsprucket löv
på familjeträdet

aningen förvirrad
skred planläggaren in och flyttade
bort sockelstenarna av Rödbrotts granit
anlade plats med två bänkar
för flanören att minnas på

så tyst det blev
fanns något att minnas

minneslunden kortvarig
kiosken en invirad huggorm till jul

stugan som vid rivningen blottade
en genomfrisk ryggrad av stock
kunde ha blivit kaffestuga
i alla fall
nu bara öppen plats

fanns något alls att minnas

i all vänskap grävde de upp honom
varför skulle de annars tjugo år senare
ha tagit i förvar
hans tobaksholk klackbörs
värderade museiföremål

visat dem åt änkan
som bröt samman

hennes sista minne var korgen med mat
som även den dagen skulle hissas upp
till de vitas fånge på Folkets hus

före avrättningen i Västankvarn
1918

Torsten Bergman