Min kompis älgflugan

I morse cyklade jag en morgonlänk i Centralparken bara för att kolla om det eventuellt ren skulle finnas fjällig bläcksvamp på de ställen där jag tidigare hittat den. Hittade bara ett dussin fina. Och naturligtvis några söndertrampade.

I fjol hittade jag faktiskt just i Centralparken ett större bestånd längs en cykel- och promenadstig; någon fiffikus hade t.o.m satt upp ett handtextat plakat med ’varning för hattifnattar’. Jag tackade och bockade och plockade snabbt ihop alla ’hattifnattar’ och tog ner plakatet.

Efter bläckisarna kollade jag också stället där jag hittat mångkransad spindelskivling och då jag fick syn på några steg jag av cykeln och plockade dem. Medan jag plockade dem fick jag syn på nästa bestånd, sen på nästa osv. Det blev två fulla plastkassar ! Och nästan alla felfria, perfekta exemplar. Sånt gör mig glad, men Susanna förtvivlad, hon påstår att vår fryskapacitet är slut. Och då har trattisarna inte ännu kommit..

Både spindlingen som den nuförtiden ska kallas (alltså Cortinarius triumphans) och bläckisen (Coprinus comatus) är ju trestjärniga matsvampar, men spindlingen absolut ingen nybörjarsvamp, den kan lätt förväxlas med nåt mindre trevligt.

Jag brukar försöka komma ihåg och använda de latinska namnen, de finska vägrar jag hårdnackat lära mig, om nån finne frågar så använder jag det latinska namnet och uppfattas säkert som en arrogant jävel, men det bjuder jag gärna på.

En dryg timme efter hemkomsten fick jag sen tillbringa i köket med att rensa och vattna ur svampen så att den kan frysas in. Och med att plocka älgflugor som kryper omkring på kroppen och under kläderna.

Älgflugorna (Lipoptena cervi) är för övrigt kompisar, tillgivna små krabater som tror att jag är en älg (känner mig hedrad) och därför ofta kastar vingarna innan de inser sitt misstag. Men de håller färhoppningsvis många svampplockarkandidater borta från mina svampställen.

This entry was posted in Bert, Bloggar. Bookmark the permalink.

6 Responses to Min kompis älgflugan

  1. Atti says:

    Hej

    Trevligt med svamp sådana dessutom som jag inte känner till, men trattisarna ska du inte sätta i frysen. De är bäst torkade.

  2. Bert says:

    Jovisst, i synnerhet som frysen börjar vara proppfull nu. Och förutom trattisarna så är också rökslöjskivlingarna (Hypoloma capnoides) ännu på kommande. För att inte tala om vinternagelskivlingen (Flammulina velutipes).

  3. Kristin Olsoni says:

    Tufft av dig att stå ut med älgflugorna, jag har nästan gett upp svamparna för deras skull och klarar nippa nappa blåbären. Men så är jag ju heller inge svampkännare och vandrar mest i Centralparken för hästarnas skull. Ifall jag skulle stöta på dig när jag förirrar mig ut i skogen kanske jag kan få en (kort) lektion…?

  4. Bert says:

    En kort lektion i att komma överens med älgflugor eller svampar ?

    Älgflugorna ska man alltså inte förarga sig över, de gör inget annat än kryper omkring på dig och är som sagt riktigt trevliga och mycket tillgivna. Man kan t.ex ge dem namn, så där som Elgvis, Elgvira osv för att avdramatisera liksom..

    Svamparna igen tycker bäst om att bli bemötta som individer och tilltalas med sina namn, helst det lite finare latinska namnet förstås. En bra svampbok (eller flera) är här till nytta.

  5. Kristin Olsoni says:

    Jag HAR svampböcker, men mänskor är roligare. Jag kommer aldrig att komma överens med älgflugor hur mycket du än försöker göra dem sympatiska medelst
    namngivning. Precis just där slutar min antivåldsideologi. Bara jag tänker på dem börjar det klia överallt.
    god svamptur!

  6. Bert says:

    Det var en älgfluga från skogen
    som kröp upp ur kragen på krogen
    betrakta’ ställets jäkt,
    blev alldeles förskräckt:
    – den här konstiga älgen, den tog en !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *