Efterräkningar

De otrevliga överraskningarna duggar tätt över hennes nyvunna självständighet; varje gång hon går och vittjar sitt poste restante-konto ligger där obetalda räkningar eller domstolsbeslut om utsökning eller indrivning.

Trafikförsäkringar, fordonsskatter, hälsocentral- och sjukhusavgifter. Ofta små summor men många och för varje summa tillkommer indrivningskostnaderna som ofta är högre än den obe­talda summan. Och räkningar på inköp som hon inte överhuvud har varit medveten om och inte haft nånting att göra med – utom att hon står som betalare.

Inställningen har tydligen varit att när mamman inte ger pengar får man utnyttja dottern så mycket som möjligt och så länge det går. Och det går förvånansvärt bra så länge man bara slänger alla otrevliga räkningar och håller henne utanför det hela och dessutom så kuschad att hon inte vågar fråga. Också domstolsbesluten om utsökning och indrivning undanhölls henne; mannen hämtade posten och censurerade den samtidigt. Sen när utmätningarna bör­jade verkställas och dras av från hennes anspråkslösa lön var mannen som mytoman bra på att hitta på olika förklaringar och skylla på andra.

På mamman, ’miljonärskan’, som inte hjälper. På invandrarna som tar alla jobb. På kommu­nisterna och fackföreningarna som ska ha en del av hennes lön – så inbetal­nings­blanketten för medlemsavgiften kastade han ju direkt och hon fick först i efterhand veta att hon inte längre hörde till facket – just då hon allra mest skulle ha behövt höra dit för att få en liten ar­betslöshetspeng.

Hon bor fortfarande på skyddshemmet, hon vill inte bo hos föräldrarna – kanske känns det som en alltför uppenbar regrediering, trots att hon halvt på skämt framkastade att det hon mest skulle önska sig är en tidsmaskin som skulle hjälpa henne att gå tio år tillbaka i tiden, till tiden innan hon mötte mannen.

Dagarna går till att ringa till eller springa hos olika myndigheter och instanser; krishjälpen, rättshjälpen, polisen, socialbyrån, skyddshemmets rådgivning, tingsrätten, banken, skatte­myndigheten, utmätningsverket, kreditvärdighetsupplysningen, arbetskraftsbyrån, folk­pen­sions­anstalten, den kommunala bostadsförmedlingen, fackföreningen, fordons­regist­re­rings­myndigheten, försäkringsbolaget, skilsmässan, besöksförbud, förbud att utnyttja hennes namn, spärrmarkering, osv.

Frågan hon ofta får – direkt eller mellan raderna – är varför hon inte gick tidigare. Nu har hon gått men nu är det dessvärre omöjligt att i efterhand bevisa hur hon manipulerades och un­dan­hölls all information om vad som företogs i hennes namn och rentav med användande av hennes iden­titet.

This entry was posted in Bert, Bloggar. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *