Jorden kretsar inte runt bilisten

En älsklingshobby i Europa är att stundom beundra, stundom håna amerikanerna, som ibland kan te sig så extrema och kortsynta, så ignoranta och självupptagna.

Visst har jag skrattat själv – lite halvoroligt åt deras presidentvalskampanj men också åt småsaker, som blanketten man fyller i när man flyger in i landet, där man med ett ja eller nej ska svara på huruvida man är en terrorist eller har kopplingar till radikal islamism. Checkar man in på ett hotell i USA får man sig också ett gott skratt i form av en påminnelse om amerikanernas religiösa fundament: samtliga nattbord ockuperas av en Bibel, vilket för de flesta hotellgäster torde vara rätt så tråkig reslektyr.

Föga förvånande har jag dock insett att vi finländare inte är så annorlunda. Vi har ju trots allt vår egen bibel. Den är inte lika lång och innefattar inte lika många absurda motsägelser, utan den är författad av någon anonym ingenjörspraktikant och sitter i handskfacket på din bil. Där finner du allt som är av betydelse för finländaren, för ingenting – absolut ingenting är så viktigt som vår bil, och om vapengalningarna i USA fick nys om bilismens religiösa dyrkan i Finland skulle de förmodligen dö av avund eller kanske till och med skicka några missionärer hit i hopp om att lära sig något.

I min föredetta hemstad Ekenäs har det ibland vimlat på torget riktigt ordentligt. Oftast handlar det om nedstängningar: om BB, tingsrätten, psykiatriska sjukhuset, Västra Nyland, nödcentralen, sannfinländska hot mot Nylands Brigad, och så vidare. Sist jag hörde skulle man utlokalisera kommunalfullmäktigens uppgifter till Bangladesh, vilket ju inte vore en så tokig idé. Men vad som orsakar det största skriket på torget är då bilisten är i fara. Nu planeras det ett trafikljus i Tenalakorsningen, vilket i bilistens ögon är lika med kätteri, och bilisterna vässer nu högafflarna i hopp om att ändra beslutet till en rondell, som trots sitt betydligt dyrare pris och sina utmaningar med tanke på läget skulle innefatta omfattande tidsbesparingar i bilistens stressfyllda liv.

År 2011 var det inte trafikljus som upprörde, utan stadens beslut att under sommartider stänga Strandallén för motortrafik. För många var det droppen som fick bägaren att rinna över: hur ska man kunna köra raggarrundor i Ekenäs om man inte får köra bil på ett hundra meters strandstråk?

I Helsingfors är läget inte så mycket bättre. Samtliga beslut som trampar på bilistens rättigheter möts med kraftigt motstånd, vare sig det handlar om den bilfria Kronbergsbron, ett förbud mot biltrafik på Tavastvägen eller stadsbulevarderna, som är ett så fasansfullt ord för bilisten att motorn kokar över och spottar kylarvätska på vindrutan bara man så lite som viskar ordet i närheten av Automobilförbundet, vars högkvarter ironiskt nog befinner sig på Tavastvägen.

Trängselavgifter tänker jag inte ens gå in på, eller cykeldemonstrationen på Västerleden några veckor sedan, som var en så svår bit för bilisten att svälja att den resulterade i författandet av den kanske mest trångsynta artikeln jag någonsin läst.

Egentligen är det inte så konstigt att folk reagerar så hätskt. Vi har ju ändå snart i ett århundrade byggt vårt samhälle med bilen i huvudfokus. Lyckligtvis gick vi inte in på den amerikanska modellen, där stora highways och milsvida parkeringar idag i många städer vållar en otrolig mångfald bekymmer: socio-ekonomisk segregation à la Chicago och Detroit, karaktärslösa och bullriga centrumdistrikt à la Los Angeles, smog och trafikkaos, ekologiskt ohållbara livsstilar och en suburban sprawl som tar livet på stadslivets essens: kulturen, den kreativa miljön, alternativa livsstilar, utbytet av idéer och kontakten till staden som den gemensamma, kollektiva egendom den verkligen bör vara.

Men 1900-talet är nu över. Länge leve 2000-talet! Snart är privatbilismen död, då självkörande bilar möjliggör lösningar som tidigare varit omöjliga. De nya stadscyklarna i Helsingfors viskar om en ny era, för det enda som stoppar folket på gatorna att kasta sina egna cyklar i Kolerabassängen är sådant som självstyrda bilar inte kommer att behöva oroa sig om. Stadscyklarna kan dessvärre inte uppenbara sig vid din dörr, de är dessvärre inte lika välbyggda och smidiga att cykla med som din egen, de är tyvärr inte alltid tillgängliga. Men hur många vill äga sin egen bil och bekymra sig om parkering, service, försäkring, besiktning, vandalism, skatter och rengöring, om en biltjänst kan erbjuda dig allt detta till ett billigare pris?

Javisst, du hörde det här först: privatbilismen kommer snart i allt större grad att ersättas av biltjänster, och denna utveckling kommer att vara oundviklig inte bara för att den är en tjänst många är villiga att betala för, utan för att det penni för penni verkligen kommer att vara billigare att använda sig av biltjänster än att fortsätta köra omkring i sin egen skrutthög.

Idag är sättet en standardbil konstrueras extremt normativ: En bil bör ha en motor, som ännu för det mesta går på bränsle istället för el, den bör ha sittplatser för fem, en bränsletank, en baklucka med utrymme för gott om bagage och helst också en ratt. Största orsaken varför bilar är så stora är att bruksbilar behöver vara tillräckligt flexibla för att kunna hantera 99% av människans transportbehov. Trots att man kanske oftast sitter ensam i bilen och kör en kort sträcka på 20 km vill man ha en bil som också klarar av att skjutsa hela familjen, man vill också kunna köra längre sträckor och man vill också vid behov kunna åka in till ett köpcentrum och storhandla. Denna flexibilitet har sitt pris: dag ut och dag in kör människor omkring i bilar som är fullständigt oändamålsenliga, oekonomiska och oekologiska.

En tvåtonsjätte som skjutsar på en liten herreman är i längden inte en så värst lönsam affär.

Biltjänster behöver inte äga tusen femdörrarsbilar – de behöver endast niohundra betydligt effektivare och billigare minibilar med mindre batteri och mindre bagageutrymme, varefter de kan slänga in några familjebilar, några paketbilar, några semesterbilar och några stekarbilar, och sedan med hjälp av statistiska analyser och data se till att alla får den bilen de vill ha. De kan centralisera många system som idag är tids- och utrymmeskrävande: parkering, service, logistik. De kan låta sina bilar köra omkring och tjäna pengar åt dem dygnet runt. De kan erbjuda dig den bilen du behöver när du behöver den, förschemalagt till din dörr, och tack vare sin effektivare bilstam för en billigare penning.

***

Ack, om vi ändå levde i framtiden. Istället måste vi nöja oss med samtiden, som går ut på att folk från Nurmijärvi skickar disinformativa insändare till Helsingin Sanomat om hur stadsbulevarderna är djävulens påhitt och hur några gågator leder till att de inte längre kan köra sina barn till ishockeyträningen. Istället måste vi nöja oss med stora, klumpiga bilar som står parkerade 96 procent av tiden, flera kvadratkilometer utomordentlig innerstadsmiljö besmutsad av bullriga vrålåk, ett befängt hat mot allt som har med cyklar att göra, småpartiklar och avgaser överallt i luften som sotar våra lungor värre än cigaretter gör, gråbrun sotsnö om vintrarna och kommunala parkeringsnormer som omöjliggör de urbana miljöer alla så mycket älskar.

Ack, om vi ändå levde i framtiden.

This entry was posted in Bloggar, Rafael. Bookmark the permalink.

One Response to Jorden kretsar inte runt bilisten

  1. Bengt Svensson says:

    Håller helt med skribenten. Kan berätta att i San Francisco står hyrbilar parkerade lite varstans, utanför snabbköp, bilverkstäder, sjukhus mm (De betalar förstås parkeringsavgift). De tillhör företag med namn som Carshare, Zipcar. För 50 dollar om året får man tillgång till sådana bilar. Åtta dollar per timme kostade det, tio numera, tror jag. Man bokar på datorn eller mobilen och får sig tilldelad närmsta bil, typiskt bara några kvarter bort. Öppnar med en plastbricka på nyckelknippan och startar likadant. Bensin ingår.
    Men stan är ändå nerlusad av privatbilar, hopplöst att hitta parkering.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *