Vårt lilla skatteparadis

Det har sina sidor, livet. Åtminstone om man bor på en holme. Landets kulturminister Sampo anklagar oss för utpressning mot staten medan tullen försöker ta moms på brev.
Ni öster om Skiftet undrar vad jag yrar om. Men så är det.

Vi börjar med utpressningen. Kort beskrivet är det så att ålänningarna betalar skatt till staten och kommunen på samma sätt som alla andra i landet. Men eftersom landskapet har hand om en del uppgifter som på rikssidan sköts av staten så får Åland tillbaka en del av skattepengarna för att klara de statliga åtagandena, enligt lagen 0,45 procent av statens inkomster. Så har det varit länge och en del av våra politiker tycker det är dags för mer.

Så kommer regeringen Sipilä med sin Sote-reform. Den rör inte Åland, här sköts social- och hälsovården lokalt. Men reformen påverkar oss ändå. Staten ska i fortsättningen ta in mera i skatt och kommunerna mindre. Mer statsskatt också av ålänningarna trots att kommunerna här inte sänker skatten. Så kan man inte ha det. Men samtidigt: 0,45 procent av en stor summa är mer än av en liten. Ungefär 60 miljoner euro mer.

För att få ordning på allt detta måste självstyrelselagen skrivas om. Men hur? Riket och Åland – regeringarna – enades om en modell, som ger Åland 10 miljoner mer per år än i dag (någonting ska man ju ha för besväret). Men finansministeriet sade nej. Så tillbaka till ruta ett, som skulle gett Åland 60 miljoner mer. Uppenbarligen ville finansministeriet inte ha det så heller, så nu ligger den tidigare överenskommelsen om 10 miljoner igen på bordet. Det är vad kulturminister Sampo Terho kallar utpressning.

Något litet har kanske våra åländska förhandlare dragit hemåt. Pengarna behövs nämligen, för ålänningarna har förökat sig flitigare än folk i resten av landet.(Sätt igång och jobba ni också!) Å andra sidan har man aldrig från åländsk sida tvingat Sote på landets regering, så det där med utpressning slår tillbaka. Regeringen kunde väl har planerat sin reform så att den inte krockar med självstyrelselagen. Eller trodde man att det inte skulle märkas? Inte ens på finansministeriet?

Nog tjatat om detta. Över till moms på brev. Maken var i tiden med och grundade en stiftelse, Abilis, som hjälper människor med funktionsnedsättningar i tredje världen. Sex gånger per år kommer det ett brev med kallelse till styrelsemöte i Helsingfors. Har gjort så i 20 år nu. Så plötsligt, förra veckan, kom ett avi: brev att avhämta på posten.

Är det så många bilagor med kallelsen att brevet är för tungt för utbärning, funderade maken. Och anlitade mig för att ta reda på saken, dvs hämta ut brevet.

Momsredovisning handlade det om. Det löper en skattegräns runt Åland, så när vi importerar någonting av värde ska vi betala moms. Det här är en följd av att ni och vi och alla andra med EUs godkännande kan handla taxfree på båtar och flyg till och från Åland. Vilket ni och vi och alla andra gör! Och vilket vi betalar för i form av skattegränsen.

Men brev har inte tidigare intresserat tullen. Varken de från Abilis eller från min kusin Annmagret i Karis. Så vad har hänt? Har vi fått hit en ny och nitisk tulltjänsteman? Eller har Sampo kommit på ett sätt att hämnas?

Fortsättning följer – kanske.

This entry was posted in Bloggar, Harriet. Bookmark the permalink.

One Response to Vårt lilla skatteparadis

  1. Christian Blom says:

    Tack Harriet !

    Härligt inlägg. Så litet vi på fastlandet egentligen vet om Åland. Skriv mer och berätta mer om förhållandena där.
    För mycket länge sen gjorde jag en stor artikel om ägarförhållandena inom alla storbolag på Åland, som publicerades i många tidningar (Vasabladet, Kommunisti m.fl.). Där ritade jag upp ett schema över vem som ägde vem på Åland. Ett fåtal ägde allt, var resultatet. Men månne inte grundbilden fortfarande är densamma med banken och rederierna och några andra företag och deras ägare i förgrunden

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.