Stämmer det att vi utsuger våra egna barn och barnbarn?

Rubriken för mitt blogginlägg kan låta litet rafflande. Men faktum är att jag under de senaste åren och kanske främst under  det alla senaste året ofta hamnat in i hetsiga diskussioner med unga människor, ibland mina egna barn och deras respektive partner eller nära vänner och bekanta.

De här diskussionerna har handlat om huruvida jag och den äldre generationen med mig håller på att “äta upp” alla resurser för den yngre generationen. Då menar jag inte bara naturresurserna, vilket vi beskyllts för redan i åratal utan om kommande pensions­utbetalningar och -besparingar, olika slags förmögenheter och inkomster m.m.

Diskussionerna har ofta utmynnat i krav från de ungas sida att sänka på våra pensioner och t.o.m. försämra i övrigt vårt socialskydd. Helst skall också de eventuella förmögen­heter, ofta ganska obetydliga,  vi lyckats skrapa ihop under ett långt liv redan nu tas ifrån oss, på något vis “socialiseras”. I diskussionerna har det framförts statistik över hur mycket mindre de yngre förtjänar idag, jämfört med “tidigare” (dvs. då vi var unga), hur osäkra arbetsförhållandena är idag, jämfört med tidigare, att de yngre idag “inte har en chans” att skaffa sig en egen bostad. Att de mår allt sämre och att det “beror på oss” – i brist på andra skyldiga som man skulle våga gå åt.

Det har förvånat mig och gjort mig missnöjd, att just vi ses som orsaken till alla nya svårigheter i dagens turbokapitalism. Den verkliga orsaken ligger inte mer, enligt de unga, hos de verkliga kapitalisterna och storägarna, oligarkerna och den politiska högern.

Ju mer jag har förökt förklara mig, desto djupare in i diskussionsträsket har vi hamnat och desto mer är det jag och min generation som får bära skulden till allt det onda. De verkliga marknadskrafterna och storkapitelaisterna går fria, dem kommer de unga inte åt ens i diskussionen.

I det här lilla blogginlägget kommer jag inte att kunna debattera den här frågan tillräckligt mångsidigt och djupt. Jag vill nu kasta fram det här diskussionsämnet och sedan åter­komma till det här i bloggen och jag hoppas att många andra också deltar i diskussionen. Jag har nämligen haft ganska svårt att förklara mig eller försvara mig i diskussionerna. Och jag har märkt att gamla marxistiska argument inte fungerar i den här debatten. Här skrivs teorierna om och statistiken tolkas på ett förhastat vis.

Till att börja med tar jag nu upp bara några av de frågor som varit aktuella för mig i de här diskussionerna:

  1. Våra pensioner ! Har vi förtjänat våra pensioner, eller borde en del av dem redan nu läggas åt sidan eller rent av betalas till de unga ? Är samhällets pensionsmedel slut då dagens unga kommer upp i pensionsåldern ? Kort kommentar av mig:
    Pensionsreformerna under de senaste decennierna har lett till att en pensionär idag får i snitt högst 1500 euro per månad brutto. Fast man jobbat hela livet och förtjänat relativt bra. Det genomsnittliga pensionsbeloppet ligger för övrigt på samma nivå som de inkomstrelaterade arbetslöshetsunderstöden, som mången ung i flera repriser av sitt arbetsliv idag kommer att ha varit tvungna att lyfta. De ackumulerade pensions­fonderna uppgår idag till över 200 miljarder euro, och i princip rörs de pengarna inte. Avkastningarna används till pensioner. Bakom den här problematiken ligger det sk. hållbarhetsgapet – att “färre och färre är tvungna att finansiera flertalets liv och utkomst”, som om inte vi äldre vore till någon nytta alls i samhället ??? Till exempel som barnskötare eller vårdare av egna äldre familjemedlemmar ? Eller som “samhällets minne”.
     
  2. Blir de ackumulerade pensionsfonderna och medlen kvar intakta ifall “man inte rör dem” ? Dvs. är det realistiskt ens att tro att de kunde “sparas” tills de skall betalas ut om säg 30 år ?Nej, inga besparingar överlever i dagens turbulenta välrdsekonomi av att bara bli liggande på hög. Sedan 2008 har gigantiska summor av besparingar och realegendom gått upp i rök pga. deflationen och värdesänkningarna i ekonomin. Prisen på lägenheter och fastigheter på landsbygden har sjunkit till en tredjedel av dess värde före 2008. Utan att någon alltså “konsumerat upp dem”.
     
  3. Trots de ekonomiska svårigheterna de senaste åren har många unga lyckats investera i egna lägenheter. Räntorna har varit rekordlåga, rent av negativa, och i många fall har man kommit åt lägenheter till billiga priser (visserligen sällan i Helsingfors kärn­områden). Lägenhetspriserna i “periferin” i helsingforstrakten har sjunkit till hälften eller lägre sedan 2008.För att inte tala om landsbygden, där prissituationen nu påminner om 1960-talet, de stora utflyttningarna epok.
     
  4. De ungas konsumtion har ökat betydligt under de senaste decennierna – man reser enormt mycket mer än då jag var ung, man konsumerar i kultur och fritid massor (till all lycka !!). Thomas Picketty tar upp den här frågan också i sin bok om dagens kapitalsim, han säger att konsumtionen bara ökat marginellt men jag är av annan åsikt.
     
  5. Enligt de senaste statistiska rapporterna kan man inte generellt säga att de unga och medelålders idag skulle ha väsentligt mindre disponibla medel nu jämfört med vad vår generation hade på 1960-1970-talen.  Det finns en naturlig rörlighet gällande de disponibla medel under olika livsskeden: man äger mindre då man studerar och i början av karriärer.
     
  6. Dessutom kommer de unga att ärva allt det som finns kvar av våra (de äldres) inbesparingar, och av dem finns det betydligt eftersom man just i Finland av hävd satsat på att spara genom att köpa egna lägenheter.
     
  7. Däremot är det ett faktum, såsom Thomas Picketty säger, att inkomstfördelningen i västländerna bliv mycket skävare de senaste åren – storägarna till fördel. Och den här skevheten accentueras nu i snabb takt samtidigt som risken finns att betdyande mängden egendom och kapital i en kommande global kris kommer att “förstöras”, dvs. gå upp i rök.
     

Summa summarum: Det är inte en generationskonflikt som ligger som grund för dagens hemskheter i naturen och egendoms- och inkomstfördelningen. Vi äldre har gjort vad vi förmått för att skapa ett drägligt samhälle för våra barn och barnbarn att bo i. Nu skall vi alla ta hand om samhället gemensamt. Tack och lov har vi idag en regering som jag ställer stora förhoppningar till då det gäller att tala om dagens problem med deras verkliga namn och begrepp.

This entry was posted in Bloggar, Christian. Bookmark the permalink.

3 Responses to Stämmer det att vi utsuger våra egna barn och barnbarn?

  1. Bert says:

    En slags kollektiv skuld får vi gamyler väl nog vara beredda att ta på oss för de orättvisor de unga upplever i samhället. På samma sätt som också progressiva vita i apartheidens Sydafrika i förhållande till svarta. Eller till och med profeministiska män i vårt samhälle i förhållande till kvinnor. Eller vi gamyler inför Greta T:s skolstrejk för klimatet.

    Vår skuld är att vi genom att tiga, inte revoltera eller ens protestera har accepterat situationen, dragit nytta av den, blivit medbrottslingar i deras ögon. Hukat. Inte gjort tillräckligt.

    Att komma med marxistiska argument och skylla på kapitalismen kan väl då låta som undanflykter? Som att inte våga ta sitt personliga ansvar?

  2. Christian Blom says:

    Ack ja…. Som om vi inte hade protesterat i våra liv ?? Som om det vore “fel” att vi tagit emot en pension på 1500 euro ??? (generationen innan oss fick 60-70 procent av lönen under de två år (av tre sista i förvärvslivet) då man förtjänade mest i slutet av arbetslivet. På vilket vis har vi hukat ? För att jag gick med på att ta emot Kela-stöd för min invalidisering av elektromagnetiska fält långt innan min ordinarie pensionsålder.
    Vi har nog kämpat livet igenom för att våra barn skulle få en ordentlig hälsovård, utbildning och trygghet i samhället.

    Nu är det våra barns och deras generations tid att kämpa – men de skall inte börja sin kamp med att beskylla oss och kräva att vi avstår från våra pensioner. Utan hellre försöka hitta de verkliga utsugarna i samhället, de som roffat åt sig rikedomarna och som fortsättningsvis gör det. Tids nog är vi borta och våra “besparingar” finns till förfogande….Om de finns – för deflationen och de globala ekonomikriserna kommer nog att sköta om att det mesta av våra pengar innan dess kanaliseras till de riktiga kapitalisterna.

  3. Christian Blom says:

    Jag anade vad som var på gång: Idag väcktes jag av morgonnyheterna som berättade att De Grönas ungdomsförbund nu gått ut med kravet att pensionärernas pensioner skall skäras ned för de kommer inte att räcka åt dagens ungdom. Hela pensionen skall tolkas om enligt dem: Den får inte anses vara en “egendom” utan socialskydd.

    Milda makter. Precis som om pensionerna skulle bli kvar på något konto 30 år till dessa unga gröna blir pensionerade. Dagens ungdom skall skapa sin egen egendom i samhället, spara ihop till sina egna pensioner (både på privat väg – som de flesta i min generation också gjort) och på offentlig väg.

    Det är som jag skrev i min blogg att den unga generationen ser oss äldre som den största “klassfienden”. Skrämmande och moraliskt fördärvande att vi nu beskylls för allt vi gjort under vårt vuxna liv: Skaffat gratis skolning och utbildning till de unga, gratis sjukvård (om också inte helt bra), åt oss själva har vi inte lyckats skapa gratis eller ens billig ålderdomsvård, dessutom får man inkomstrelaterad ersättning för sjukdomar och mängder med andra “sociala förmåner” idag, som verkligen inte existerade då vi var unga och studerade (t.ex. studiepenning). Och nu skall de då också ta våra små pensioner av oss.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.