Litet tankar om Tigerbloggens filosofi och betydelse
Jag har egentligen ganska ofta funderat på vilken ton jag skall anlägga i mina inlägg på Tigerbloggen. Och inte bara ton utan också innehåll, vem skall jag rikta mig till ? Hur politiskt skall inlägget vara m.fl. frågor. Oss bloggare emellan har det aldrig förts någon diskussion kring de här frågorna. Det är sällan man spinner vidare på andras blogginlägg i sitt eget. Överlag skrivs det ganska ”lamt” och ”tamt” och mer sällan i vår fina blogg. Bert B. har påtalat detta mycket ofta och berättigat. Jag menar det sistnämna,att folk skriver för sällan.
Bloggen är ju nära knuten till Ny Tid och jag har den uppfattningen att alla vi bloggare på ett eller annat vis haft med Ny Tid att göra eller med Vänsterförbundet. Fast faktum är att ingen någonsin nämner Vänsterförbundet vid namn. Inte socialism heller. Blogginläggen är oftast mycket personliga och en del vackra och litterärt utformade. Men en sak är säker: Bloggen är minsann inte politisk eller vänsterpolitisk i någon mer uttalad mening. Jag själv t.ex. funderar ofta på hur politisk jag skall vara i mina inlägg – måste vi på något sätt liksom om ens indirekt alltid ”luta åt vänster?” Bloggen är nog mycket fri och det har egentligen aldrig uppstått någon värre diskussion inom bloggen och inga värre påhopp.
Jag har i mina inlägg behandlat två centrala teman: Dels har jag hela tiden gjort en självkritik av något slag beträffande mina insatser i den kommunistiska politiken under hela 1970-talet. Det är ju privatsak egentligen, men kan kanske samtidigt intressera många andra inom vänsterrörelsen, speciellt folk ur min generation.
Den andra saken som jag ständigt återkommit till har handlat om min extrema elöverkänslighet, om min strålningsskada som jag drabbades av 2003 efter en lång tid av svår mögel- och kemikalieöverkänslighet. Under 8 år efter 2003 kunde jag inte ens vara i närheten av en dator, eller en lampa, eller en mobiltelefon.Det visade sig att jag också drabbats av cancer på hela högra sidan i huvudet där jag hållit min mobiltelefon under 10 år innan dess.
Jag har skrivit hundratals med artiklar om elöverkänsligheten, publicerat ett 30-tal med debatt- och andra artiklar om ämnet i Hbl och i många andra tidn ingar och böcker. Bland annat var jag med för 3 år sedan och gav ut en bok i USA om ämnet. Det har gjorts en film om min elöverkänslighet som visats 6 gånger på Yles kanaler (teknokratiapakolaiset), jag har deltagit i tiotals med radio och tv-program.
Jag publicerade på min blogg för en tid sedan en artikel om 5G där jag kommenterade den debatt jag fört med Torsten Fagerholm vid HBl som enligt mig på ett helt nytt sätt nu bemöter oss elöverkänsliga, jämfört med tidningens tidigare policy. Det som skrivits på Hbl:s egna sidor om detta är nog mycket mer rafflande än vad jag skrev på bloggen.
Fagerholm hade väl kunnat bemöta mitt blogginlägg direkt via bloggen men det gjorde han inte. I stället vände han sig till bloggens och kanske hela Ny Tids ledning och beklagade sig och fick sitt svar infört på bloggen på ett helt nytt och synligt vis.
Allt är ju tillåtet. Bättre hade det varit att föra en normal bloggdebatt utgående från mitt inlägg.
Här står vi i varje fall nu i en litet ny situation: Elöverkänsligheten och strålskador är inte mitt privatproblem utan ett samhällspolitiskt problem som alltför få bryr sig om. Då jag skriver om detta så gör jag det inte för att ”såra” någon som motsätter sig mig. Jag gör politik, via bloggen. Det är ett av bloggens syften, enligt mig. Förr i tiden (på 1970-talet) gick det ännu att tala politik öppet och hårt och vågat. Men inte mer. Vad som sker på Facebook vet jag dessvärre inte. Kanske politiseras det där virtuellt.
Jag deltar också i andra mer slutna bloggar, t.ex. de elöverkänsligas egen nationella blogg och där går det först vilt till. Om man nu för en gångs skull gör litet politik via Tigerbloggen så borde ju detta uppmuntras. Välkomna med i diskussionen !
Välkommen med i diskussionen? Ja tack! Men hur?
Efter att i åratal ha följt med vissa diskussionsfora på webben har jag tyckt mig märka att det kan vara provocerande att diskutera bland annat (elektromagnetisk ickejoniserande) strålning, kärnkraft, klimatskepsis, mögel, fluoridering, vaccinering, darwinism och att jorden eventuellt inte vore platt. För att inte tala om feminism.
För att citera HBLs eminenta nyårs-ABC, bokstaven D: Dumhet är en fribiljett, som delas ut på internet. Men på Tigerbloggen åker vi ju inte på fribiljett? Eller provocerar i onödan?
När jag har enrollerat nya bloggare till Tigerbloggen har jag sagt att det är fritt fram så länge man inte medvetet bryter mot Ny Tids värderingar. Eller netiketten. Punkt. Jag tycker det fungerat relativt bra tills vidare. Eventuellt kunde lite mera provokativa inlägg faktiskt vara bra för diskussionsklimatet, som ju för det mesta är ganska lamt. Inlägg kommenteras sällan.
Så gärna lite mera provokationer, tack – inom netikettens ramar förstås.
Tack för inlägget Christian!
Frän politisk debatt tycker jag är mer än välkommet på Tigerbloggen. Det man dock ska minnas då man skriver här är att det är Tigerns styrelse som är upprätthållare av bloggen och således är det styrelsemedlemmarna som är straffrättsligt ansvariga för det som publiceras på sidan. För det mesta är ju detta inget problem, eftersom de som bloggar här är kloka och sansade människor. Men vi har haft ett par fall – Christians senaste inlägg om 5G är ett av dem – där personer tagit kontakt med Tigern och ansett att någon bloggare gått ut med felaktig information om dem eller deras förehavanden, och vi har några gånger fått hot om stämning och anmälan till opinionsnämnden för massmedier. Därför är det bra att vara noggrann med att hålla sig saklig och veta att man kan backa upp vad man skriver om andra personer.
Janne Wass
Verksamhetsledare för Tigern
Jag är helt medveten om det här som Janne säger. Jag hoppas också att de som har en möjlighet ännu kunde gå in och läsa de inlägg om 5G och elöverkänslighet som publicerades i Hbl i november. Kanske speciellt tidningsredaktörens svar på insändarna. Och de redaktionella artiklar kring ämnet som publicerades i detta sammanhang. De här artiklarna kan gärna jämföras med Vasabladets stora artiklar om 5G förra lördagen och lördagen därinnan.
Jag beklagar djupt om jag sårat Hbls redakör med det som jag skrev i min blogg och skulle gärna också se att det gick att föra en helt öppen debatt mellan mig och mina bloggläsare (bland dem Hbl:s redaktörer) här på Tigerbloggen. Jag lovar att undvika att såra någon personligen här. Däremot finns det knappast någon chans för mig att föra en motsvarande öppen debatt på Hbl:s debattsida kring 5G.
Den här frågan handlar ju i varje fall inte om personligt agg mellan mig och Hbl:s redaktörer utan nog i främsta rummet om mycket djupa meningsskiljaktigheter kring frågan om huruvida mobiltelefonstrålningen är hälsovådlig eller inte. Industrin som tagit fram 5G har inte kunnat presentera något vetenskapligt forskningsrön där man skulle bevisa att 5g vore ofarligt. Det är frågan om samma mikrovågsstrålning som WHO redan klassat som möjligen cancerframkallande. Ändå rullas denna nya teknologi gladeligen ut nu på ett vis som kommer att medföra mycket starkare stålning än vad någon tidigare mobiltelfongeneration gjort. 5G-strålningen måste helt enkelt finnas överallt lika starkt för att ”tingens internet” skall fungera. Det betyder tusentals med nya sändare och basstationer överallt, på gatan, i trafiken, inne i husen, i rymden – överallt.
Ni minns alla säkert hur industrin i tiden in i det sista påstod att asbest eller tobaksrök och nikotin inte är skadliga för hälsan. Tills motsatsen bevisades.
I fallet med mobiltelefonstrålningen är det jag som attackeras för att jag tyvärr hamnat att vara ”budbäraren” som berättar om hur jag drabbats av strålningen och därför varnar för den. Jag är helt enkelt kanariefågeln i gruvan.
Jag brukar inte tycka om att dra till internetadresser för att bevisa något. Mitt sätt är att gå öppet ut och berätta om mitt eget liv och case. Men nu jag kan rekommendera att ni läser på internetadressen Strålskyddsstiftelsen.se och följer med hur den rikssvenska journalisten Mona Nilsson varje dag tar fram nya bevis för hur mobilstrålningen leder till cancer och elöverkänslighet. Att kritisera 5G är politik i högsta potens. Ack om det också vore vänsterpolitik. Eller om ens de Gröna vågade kritisera strålningen.
Som motvikt till strålskyddsstiftelsens (SSS) texter kan man ju sen gärna läsa teknikbloggaren Tommy Johhanssons text där han refererar strålsäkerhetsmyndighetens (SSM) motangrepp och kallar SSS texter för ’fear mongering’, på svenska ungeför skräckpropaganda.
Teknikbloggaren är industrins förkämpe, något som vänstern sällan brukar referera till. Men det stämmer att rena skräcksitutionen rådde i april 1986 i Tjernobyl. Liksom hos oss alla elöverkänsliga som genomlidigt en cancer på det stället där vi tryggt hållit vår mobil mot huvudet under tiotals år.