Farlig sensommar

För en vecka sen flaggade vi för Tove Jansson. Hoppas vi var många nog för att göra dagen till officiell flaggdag.

Tove skrev Farlig midsommar, som vi har kunnat lyssna till med hennes egen röst på Vega. Jag lutar mer mot farlig sensommar. Då, för en vecka sen, satt jag i trädgården under flaggan och läste. Efter ett tag kände jag för ett glas flädersaft – några droppar koncentrerad saft, några isbitar och bubbelvatten, det är gott som champagne! Och reste på mig för att gå in. Vilket jag inte skulle ha gjort, för när jag satte ner benen kom en gaddförsedd någon i kläm och satte gadden i mitt knä.

Folk brukar överleva getingstick, så också jag. Men det tar tid. På kvällen var knäet litet rött och varmt, men i övrigt normalt. På morgonen hade benet svällt upp till en telefonstolpes grovlek. Så det var bara att ringa hälsocentralen, som brukar ha piller som hjälper. Men nu var det en ung och modern läkare jag träffade. Hon rekommenderade hydrocortison på utsidan och ett antihistaminpiller per dag på insidan. Jodå, det hjälpte. Men svullnaden runt knäet har under veckan som gått letat sig ner mot foten (och ut genom tårna?), så först i dag ser jag någorlunda normal ut.

En geting kan inte sätta stopp för sensommarens fröjder. Maken, som är lämpligt född i mitten av augusti, firar årsdagar med kräftor. Så också i år. I fredags kom han hem med en låda krälande, knäppande vackra kräftor och vi började sortera dem för att de största skulle först i grytan. Jag fick syn på en riktigt stor och vacker klo och tog upp den med vidhängande kräfta. Som på något märkligt sätt krängde till och nöp mig i tummen med sin lediga klo. Kräftan är antagligen uppäten nu, (några ligger kvar i sitt spad i kylskåpet), men dess minne lever i form av ett 2 cm långt rött ärr.
Så visst är sensommaren farlig.

Till råga på allt börjar coronan ta ny fart. Och nu kommer jag till det jag egentligen hade tänkt berätta. En innovation. Granne med vår övernattningslya på Gumtäktsvägen har Kata sin ateljé. Kata är silversmed, men har på senare år sytt tygbörsar som hon säljer på torget. Och nu syr hon, just det, munskydd. Det är hon inte ensam om. Men. Hon säljer munskyddet i en plastpåse som kan förslutas och ett recept på hur man tvättar sitt munskydd. Man lägger tygbiten i påsen, droppar i litet diskmedel och slår på kokande vatten från vattenkokaren. Sluter påsen och skakar om. Sen bara sköljer man och hänger på tork.

Kata hinner inte sy så många skydd som hon kunde sälja (och skäms litet över att hon gör pengar på pandemin), men jag lyckades komma över några. Så nu har t ex Liisa och Lala i Kottby munskydd av restlappar. (Jodå, samma Liisa som insisterade på att Bert & Co skulle köa i två timmar för att komma in i rivningshuset i Kervo.) Och då dyker makens undran upp, varför munskydd, för tingesten skyddar ju inte munnen. Mask tycker han skulle passa bättre. Vad säger språkvårdarna?

Och så borde jag väl säga något surt om rikets regering, som beslutar det ena och det andra utan att fråga landskapets regering. Bland annat tänkte minister Kiuru högt om att resande från riskländer borde placeras i obligatorisk karantän. Resultatet blev att turistföretagarna på holmen fick en massa avbokningar. Vilka som har avbokat är litet oklart, för svenskarna som är den största gruppen besökare under normala år får ju inte stiga i land. Men kanske det rörde sig också om inhemska grupper, som har läst reklamen på en del bussar i Helsingfors: Åland utomlands i hemlandet (fritt översatt).

Men ta det med ro. Åland är fortfarande en del av Finland, vi är nästan ofarliga och numera börjar en och annan i besöksbranschen till och med kunna litet finska. Tervetuloa har slagit igenom!

This entry was posted in Bloggar, Harriet. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.