Våldsbrottsligheten i Finland och Sverige
När jämförelser görs kring hur vanligt mord är i olika länder brukar man använda ett mått som kallas mordfrekvens. Det är antalet fall av våldsam död per 100 000 invånare. I Sverige har detta enligt tidningen Forskning och Framsteg legat kring 1 så länge som siffror funnits. Andelen mord är också den enda siffra som är någorlunda jämförelsebar mellan olika länder då definitionen på vad som är våldsam död (mord, dråp och vållande till annans död) är ungefär i stort sett lika i all länder medan definitionen av andra brott kan skilja sig avsevärt.
Finland har historiskt legat på betydligt högre siffror, mellan 2 och 4 brukar landets mordfrekvens ligga på i ett historiskt perspektiv. Eftersom dessa siffror legat relativt stabila under mycket lång tid så är det med all sannolikhet inte olika typer av kriminalpolitik, straff och liknande som påverkar detta, utan förmodligen handlar det om djupare kulturella skillnader. I jämförelse med snittet i EU har Finland också legat mycket högt:
Bilden av finnar som super och slåss med kniv, är naturligtvis en grov karikatyr. Men i EU-statistiken har Finland det tvivelaktiga nöjet att ligga mycket högt när det gäller våldsbrott med dödlig utgång. Mellan åren 1999–2003 dog i snitt 134 personer per år i Finland av våld. Det är 2,6 personer per 100 000 invånare, mot eu-snittet om 1,3 personer. Antalet kvinnor som dog av våld var i snitt 39, vilket innebär 1,4 per 100 000 invånare. Motsvarande eu-snitt var 0,75 kvinnor.
– Just denna grova våldsbrottslighet gör att Finland skiljer ut sig från övriga västeuropeiska länder, förklarar Hannu Takala som också berättar att det i de flesta länder är storstäderna som drabbas värst av våld, men inte i Finland. Procentuellt är våldsbrottsligheten koncentrerad till norra och östra Finland som består av utflyttningsregioner med mycket hög arbetslöshet och påföljande missbruksproblem.
Sen 2011 har dock mordfrekvensen stadigt minskat i Finland men den är ändå inte lika låg som i Sverige, Norge och Danmark. 2007 hade Finland en mordfrekvens på 2,19 men 2017 hade den gått ner till 1,11. 2018 var mordfrekvensen i Finland 1,63 (90 mord), Sverige 1,08 (108 mord), Danmark 1,01 (58 mord) och Norge 0,47 (25 mord).
Orsakerna till mordfrekvensen tidigare var så hög och fortfarande är högre i Finland är inte helt klarlagda och orsakerna till att antalet mord minskat det senaste decenniet är inte hellre helt klarlagda men möjligtvis handlar det som samma sak som gjort att de relationsrelaterade brotten minskat kraftigt i antal i Sverige dvs minskat supande eller annorlunda uttryckt mindre alkoholmissbruk.
Problemen i Sverige är dock idag av lite annan art än i de andra nordiska länderna där relationsrelaterade våldsbrott totalt dominerar våldsbrottsligheten. På ett sätt som saknar motsvarighet i de andra nordiska länderna så står kriminella gäng och nätverk för en stor del av brottsligheten i Sverige.
Minskningen i Finland motsvaras inte av liknande minskningar av antalet mord i Danmark och Sverige.
En tydlig sak är i alla fall att den typen av massmord med hjälp av skjutvapen som regelbundet tycks ha inträffat i Finland, är något mycket sällsynt i Sverige (Mattias Flink är väl undantaget). En orsak till just denna skillnad är förmodligen de hårdare svenska vapenlagarna som gör att handeldvapen och liknande är mycket ovanligt hos vanliga människor. För mig är det uppenbart att Finland kanske borde få en annan vapenlagstiftning om den typ av händelser som exempelvis massmordet i Esbo ska kunna undvikas i landet (det är naturligtvis inte säkert att det hjälpt i just detta speciella fall, men generellt hade det säkerligen haft betydelse). Även andra saker kanske bör förändras i Finland.
Vid jämförelser av anal som i diagrammet nedan måste den som läser tänka på att Sverige har dubbelt så stor befolkning som Finland, Danmark eller Norge.
Jag vet inte riktigt vilken poängen i Anders blogginlägg är. Det handlar väl om de stora sociologiska trenderna i landet, mätt med våldsbrottens statistik.
Vi har haft några allvarliga skolskjutningar i Finland och det har varit svårt att sociologiskt dra slutsatser om dem. Mest har det handlat om allvarlig mobbning i skolan. Man har inte direkt kunnat påvisa ultrahögerattityder i de här fallet men nog indirekt. Skolorna har lärt sig mycket av de här fallen men det är ju klart att de aldrig kan hindras ifall någon på allvar planerar sånt här. Vapenlagarnas tolkning har i praktiken skärpts kraftigt under de senaste tio åren i Finland. Det är idag betydligt svårare att komma över vapen och få hålla dem än tidigare. Detta utan ändringar i lagen.
Mordfrekvensen har minskat varje år i Finland. Gängskjutningarna är i Finland bara en bråkdel av motsvarande i t.ex. Sverige där det sker över 300 sådan årligen.
Det finns stora skillnader mellan Finland och Sverige. Finland har alltid varit fattigare. Industrialiseringen kom igång sent och landsbygden tömdes på folk ännu till 1970-talet. De flesta flyttade till Sverige. Fattigdomen och utflyttningarna har satt sina spår också i människornas hälsa i Finland. Östra och norra Finlands befolkningar alltid dragits med mycket mer hjärtsjukdomar än övriga Finland. Det är ödsligt, mörkt och fattigt fortfarande i stora delar av landsbygden där. Vår räddning har dock vart att alla regeringar hittills gått in för att hålla hela landet bebott. Idag ser det värre ut. Centern som traditionellt säkrat landsbygdsbefolkningens villkor och utkomst är nu svagare än någonsin. Samtidigt som deras röster i valen runnit till extremhögerns Sannfinländarna. Jag tillbringar en stor del av året själv i dessa trakter och känner väl till det psykiska och sociala landskapet där. Tillsvidare är läget ganska bra, de flesta av Södra Finlands invånare har ännu band till sina gamla hemtrakter på landet och har kvar stugor och skogsegenddomar där. Men nu är läget värre. Prisen på hus och på mark på landsbygden är bara en bråkdel av motsvarande i stan eller nära storstäderna. På många vis finns det skrämmande drag på landsbygden idag som påminner om dem som filmregissören Mikko Niskanen visade i sin film ”De sju dödsskjutningarna” på 1960-talet. Den här filmen blev en legend för den visade vilket läget var ibland människorna som levde i fattigdomen på landet.Efter det har samhällspolitiken i Finland ständigt satsat på att bli av med de förhållanden som rådde då filmen gjordes.
Det finns en lång och stabil trend inom Finlands samhällsutveckling sedan 1960-talet som visar hur vi gått framåt.
Anders reaktion kommer egentligen några decennier för sent.
Skolskjutningharna kan ju på sitt sätt jämföras med Niskanens 7 dödssjkutningar. Också nu handlade det om ett psykiskt läge hos dessa skutande ungdomar som handade om ångest och panik. Knappast var det skolan i sig som utlöste skjutningarna. Mer handlade det om att ta modeller från USA och andra länder, från Internet mm.
Samhällsutveckligen idag är dessutom mycket mer tryckande och svårbemästrad än tidigare. Mobbning, utslagenhet, fantasier om Internetvärlden och den mycket stora allmänna osäkerheten i världen idag kan nog leda till vad som helst.Så i Sverige och lika väl i Finland.
Men det allra största hotet i dagens värld är droganvändningen. De nya syntetiska drogerna som säljs ut till vem som helst och hur lätt som helst. Droganvändningen ökar nu explosionsartat i våra länder med katstrofala följder främst för barn och ungdomar.
Om det är något vi nu skall satsa all energi på så är det att minska på ungdomarnas droganvändning. Lyckas vi inte med det så är gängskjutningara snart på samma nivå i Finland som i Sverige.Och det kommer man knappast åt med vapenlagsstiftning.
Finland: Alkoholism, arbetslöshet och hemlöshet -> våld. Minskat ca. 50% i 10 år (2017)
Sverige: Invandrarproblemet, narkotikabiz -> (gäng)våld. Ökat ca. 30% i 10 år (2017)
Skulle man kanske flytta till Luxembourg ;-)
ja varför inte heikki man är livrädd av alla dessa jävla dumma politiker som inte kan något och håller den idioten Dan Eliasson om ryggen