Att skriva, att läsa, vilka är förutsättningarna?
Kan du uttala, upprepa svåra ord eller uttryck. Spetsnäsduk? Vitkindad gås. Artikulera, uttala.
Hur många ord finns det i ditt förråd? Vad kan du klä dig i, på sommaren, under vintern, i höstregna, i vårsolen? På morgonen, när du skall lägga dig? Ordförråd.
Kan du återge det du hört? Språkminne.
Förstår du enkla uppdrag? Språkförståelse.
Om detta har jag skrivit flera kolumner. Jag skulle vilja att någon lärare eller psykolog, talterapeut verkligen skulle ta sig an att bekanta med den teori som mina vänner Helmut och Maria redan i slutet av 1970-talet tillsammans utvecklade. Helmut var psykolog och pedagog, Maria var logoped. Deras verk presenteras tyvärr endast på tyska.
En lärare kunde med lätthet utreda om en elev kan lära sig att läsa eller skriva. Det gäller endast att kontrollera dessa fyra områden – uttal, ordförråd, språkminne, språkförståelse – i barnets kunnande, vetande. En lärare behöver inte göra detta prov till alla. Det är inte svårt att iaktta och förstå, vilka som redan kan. Läsförmågan förutsätter inte hög intelligens eller kapacitet. Det finns alltför många barn som inte har färdighet att ta sig an skriftspråket vid skolans början. Senare erbjuds aldrig mera en ny möjlighet att under skoltiden i lugn utveckla dem.
Maria sade att ett barns första lärare också är den första specialläraren hen kanske behöver.
Det gör ont att tänka på, samtidigt som jag är glad att man numera kan och vet och gör någonting. När vi 70+-are var barn var de som inte hängde med rätt och slätt dumma i huvudet. Så grymt. Dels fick de sällan den hjälp de hade behövt för att kämpa med läsning och skrivning. På så sätt gick de miste om mycket av det andra tar för givet och kan njuta av. Dels blev de klassade som dumma. Fortsätt Ilkka!