Meister, wir haben die ganze Nacht gearbeitet, aber nichts gefangen

Schütz tonsatte. Jag var med, när vi kvartettsjöng den i St Lars i Helsinge någongång i början av 1980-talet. Kantaten är enkel och jag kunde vara stolt över att klara av första stämman. På något sätt kommer jag ihåg den att kunde börja pipa stämman i rätt tonart när jag steg upp i morse, 27.11.2023.

Klockan var 6.44, solens novemberljus lyste inte ännu över Valkomviken. Yles första nyhet berättar om arabernas, palestiniers nöd på Västbanken, judarna förebygger fred genom att attackera dem. Araberna misstänker, gömmer sig vid synen av en jude.
Vad dystert. Alla i Palestina, i det förlovade landet, går beväpnade, alla misstänker, alla rustar upp, ammunitionfabriker över hela världen jobbar dag och natt. Världen är igen nära galenskap. Hela.

Vi har jobbat och jobbat för jämlikhet, fred, demokrati i årtionden – så säger alla partier i landet Finland. Precis. Just nu har detta land en regering som söndertrampar jämlikheten. Sklillnaderna mellan de rika och fattiga ökar igen. Ekonomisterna har jag inte, möjligtvis någon undantag, läst skriva, forska i, hur någon Elon Musk, Herlin, Rotenberg, Paananen, Erkko rättvist kunde igen bli folk. Folk med samma rättigheter som andra, med makt som ges genom demokratiska beslut.

Genom beskattning? Läs skattebetalarnas förbunds meddelanden. Beskattningen kan inte mera hjälpa. Vårt land som alla demokratiska länder har samma problem. Arvet från fjärran tider, adliga, kungliga, arvet från vilda västern, hopkrafsadse rikedomar från indianfolk, från kontinenter SydAmerika, Asien, Mellanöstern, kapitalismens, kolonialismens bakgård tynger starkt. De rika har rätt att vara rika, härska över resurser, det arvet lever och mår absolut för väl.

Ändå vill jag inte att problemen löses med våld. Ändå hoppas jag på att en dag en arving till Bilai Saleh som i går försvann vid Al Sawiya genom ockupantanfall från Rehelim, får odla oliver som vi i Valkom kunde köpa på S-market.

Problemet är stort. Knappast trodde fiskarna vid Genesaret heller att det lönar sig att försöka slänga ut nätet ut på andra sidan av båten i morgongryningen år 32-36 enligt vår tideräkning. Det hoppet önskar jag gryr igen någon dag under första århundradet på 2000-talet.
Hah! Jo, Hah, men att hoppas är dock bättre än att skylla på någon Netanjahu eller avlivade Hamasledare. Att bygga på den misstro, misstanke, missgärning som alla i det förlovade landet är ense om, är inte ett alternativ heller.

Vem kan segla förutan vind, hopplöshetens sång. Meister, wir haben die ganze Nacht gearbeitet är mycket bättre. Bland annat för att jag kunde sjunga den, fast den är massor svårare än Vemkanseglaförutanvind.

Hoffnung, hopp, hope, toivo, esperance, espoir!