Jag tror de flesta är samma slags människor, som för 40 år sedan.

Vi hade FiB-styrelsemöte i Stockholm igår. Efteråt ögnade jag igenom mötesmaterial och anteckningar och funderade över hur vi ska utveckla tidskriften Folket i Bild/Kulturfront.

Jag ögnade igenom Johanna Lundqvist och Oda Hodlekve Lystrups reportage om Högdalen och tänkte på hur vi ska kunna utveckla liknande reportage. Jag har inga förslag.

Under söndagen tog min syster och hennes man med mig på en 60 km lång biltur från Spånga, Hässelby, Blackeberg, Nockeby, Drottningholm, Ekerö, Bromma och annat som passerade under bilturen. Det väckte tankar. I Blackeberg påminde han mig om John Ajvide Lindqvists bok ”Låt den rätte komma in” (2004) som jag en gång fick av honom. Det är en intressant Stockholmsskildring. Själv tänkte jag på Eyvind Johnsons Krilon-trilogi (1941-43), som hör till mina favoriter.

Hemma i Spånga rörde sig tankarna till FiB i begynnelsen. Jag kom att tänka på ”Fia i folkhemmet” av finlandssvenska Anna-Lisa Bäckman, som gick som följetong i begynnelsen 1972.

På mötet var det en som nämnde svårigheten att sälja FiB, p g a alla portkoder i hyreshusen. Under resan tänkte jag på alla de människor som rörde sig i den + 15-gradiga vårvärmen. Från bilfönstret såg de ut som samma slags människor som i början av 1970 – 80-talet. En del av dem borde kunna vara möjliga FiB-köpare och prenumeranter. Visst vet jag svårigheterna.

I Luleå säljer jag vid Smedjan i centrum, där det passerar rätt mycket folk, av vilka jag bara känner en del. Egentligen borde jag ta modet till mig och sälja FiB på Hertsön och Örnäset, mina bostadområden där jag känner fler. Jag borde sluta gömma mig i anonymiteten. Kanske tar jag det steget snart.

Jag är säker på att alla skulle kunna sälja FiB även i Stockholm och t o m i Kungsängen, där Svea Livgarde huserar. Jag ser det som en utmaning. Det skulle vara intressant att ta diskussionen med de svenska ”legosoldaterna” om vad de tänker när Sverige är på väg ut ur Afghanistan, hur de ser på detta att Sverige är krigförande nation, hur de ser på förslaget på upprustning, på frågan om allmän värnplikt, om hur regeringen vill ansluta oss till NATO, om antikrigsrörelsen mm. Jag skulle t o m kunna berätta att jag är dömd för brott mot skyddslagen, eftersom vi flög en plastdrake utanför F21 vid en Nato-övning 2010. Soldaterna är bara en grupp människor, som jag alltid haft respekt för. Jag tror dock ingen skulle slå ned mig eller kalla på militärpolis.

Dessa, alla slags människor mötte vi i begynnelsen, när vi var 40 år yngre. FiB var inte bättre då, även om det var nyhet med förhoppningsfulla ambitioner. Kanske behöver vi en ny tid? Jag har vänner i Luleå, som anser att ”1968” var ett unikt årtal i den svenska historien, som aldrig mer kommer att återkomma. Jag tror inte vi kan ”skapa” en revolution, eller ens en ”massrörelse”. Däremot kan vi finnas i den rörelse som finns och söka ”allierade” i kampanjer som ”Global Rättvisa Nu!” Vad det handlar om är att med vår långa erfarenhet och mod ta första steget. Jag ställer inte kravet på någon, bara väcker tanken.

Kanske resulterar detta inlägg i att någon av mina ”följare” i Luleå hör av sig och vill sälja FiB tillsammans med mig på fredag och lördag klockan 11-12 kommande vecka utanför Smedjan, för att sedan fika på Vetenskapens Hus.

This entry was posted in Bloggar, Byprofeten. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *