Dags att börja kampanja mot Fennovoimas kärnkraftverks byggnadslov

Igår tittade jag i lugn och ro på alla fem delar av HBO-kanalens relativt nya Chernobylfilmserie. Det är sällan jag nuförtiden grips av sådana känslor av ilska och vanmakt, som jag kände igår i takt med att de fem timmarna förflöt. Inte minst för att filmen visade så exakt hur det var i Sovjetunionen på alla samhälleliga nivåer och inom vår egen kommunistiska rörelse här i Finland, där vi använde oss av  samma liturgi och av samma metoder. Milda makter om vi skulle ha “vunnit” den politiska kampen då på 1970-talet och på något mystiskt vis fått Finland “socialistiskt”.

Såsom det framkom i filmen så berodde ju Tjernobyls kärnkraftverks haveri inte i främsta rum på “mänskliga misstag”. Den främsta orsaken var ett tekniskt planeringsfel, som åtgärdades i landets övriga graffitkärnkraftverk först många år senare. Den nästviktigaste orsaken var att personalen aldrigt fått skolning i hur olika sorters “testningar” skulle skötas vid kraftverket. Några av de få operatörerna vid kraftverket under olycksnatten hade jobbat bara ett fåtal månader som operatörer i avgörande position vid ett kärnkraftverk. Och ändå tvingades de att genomföra det test, som gjorde att kärnkraftverket exploderade.

Vilka alla orsaker som förorsakade haveriet vid Fukushimas kärnkraftverk många år senare, förutom tsunamin, är fortfarande höljda i dunkel. Av central betydelse var att det inte hade utvecklats några hållbara nödlösningar för el-systemet vid kärnkraftverket. Då den externa eltillförseln bröts hade kärnkraftverket inga egna reservsystem som skulle ha startat automatiskt genast.

Lovisas kärnkraftverk byggdes i tiden som ett politiskt samarbetsprojekt mellan Finland och Sovjetunionen. Idag skulle man säga att Finland tvingades att låta Sovjetunionen bli en av huvudleverantörerna för kraftverket. Och vi “nyttiga idioter” inom kommunistpartiet hejade på Sovjetunionen och backade upp lösningen. Till all lycka  tog man i Finland då förnuftet till fånga och köpte det mesta av all krävande finteknik till kärnkraftverket från väst. Bland annat hela automatiken. Och efter det har kärnkraftverket moderniserats och gjorts säkrare regelbundet – med kunskap och teknik från väst. Och till all lycka levererade Sovjet inte ett graffitkärnkraftverk till oss, utan ett litet modernare. Snett mitt emot Lovisa på andra sidan Finska Viken, utanför St Petersburg, ligger Sosnovij Bors kärnkraft som är av samma typ som Tjernobyl. Det här kraftverket var nära att gå samma öde till mötes, som Tjernobyl, omkring år 1990 medan det sista “ETYK” (ESSK)-mötet gick av stapeln här på Skatudden.

Olkiluoto Treans nya kärnkraftverk har inte kunnat starta ännu eftersom tryckkammaren med tillhörande rör och delar “vibrerar” då man litet, och försiktigt, försökt testa det. För tillfället vet man inte ens vad som förorsakar vibrationerna i betongen och metallrören.

Och idag frågar jag mig vilka dagens “nyttiga idioter” inom den finska politiken är som låter Fennovoimas Hanhikivi I kärnkraftsprojekt gå vidare. De gröna har redan 2 gånger lämnat regeringen på grund av Fennovoimaprojektet – där Sovjetunio…., förlåt: Ryssland och Putin är de viktigaset pådrivande faktorerna. Ryska Rosatom (äger Rysslands all kärnenergi och kärnvapenproduktion) med sina dotterbolag är nu synbarligen största enskilda ägaren i Fennovoima. De finska myndigheterna har beslutat att bolag från Finland eller EU skall äga minst 50 % av Fennovoimas aktier. Alla möjliga av Rosatom närliggande  bulvanföretag har köpt sig in i företaget via Europeiska länder och på det sätet kommit över majoritetsbestämmandet i bolaget. Förändringar har skett på den här punkten hela tiden i viss mån så exakt viket bolag som just nu äger delen avgörande delen av aktiestocken är oklart och hemligt.

Fennovoima har inte ännu erhållit byggnadslov för kärnkraftverket av den finska regeringen. Men de gröna har nu radikalt ändrat inställning till kärnkraften. Helsingin Sanomat intervjuade de viktigaste personerna inom de gröna för en stort uppslagen artikel i HS den 28.11 i år. I höstas ströks ur de grönas principprogram alla uttalanden mot kärnkraften. I det tidigare principprogrammet från 2012 krävdes ännu att kärnkraften möjligast snabbt skulle avvecklas. Maria Ohisalo sade nyligen i Yles Ykkösaamu att de gröna inte mera utesluter kärnkraften. Också Satu Hassi tar kärnkraftfrågan “med lugn och ro” i HS:s intervju. De Grönas riksdagsledamot Atte Harjanne har upprepade gånger i offentligheten talat varmt för nybyggande av kärnkraftverk, också små modulära kärnkraftverk, som kunde placeras intill storstäderna. Dylika “små” kärnkraftverk existerar ännu inte. Man har planerat dem länge men de flesta länder har lagt planerna på is. Utom Ryssland där man experimenterar med det mesta inom kärnkraftsproduktionen. Och Finland där kärnkraftmaffian hela tiden lyfter alternativet fram på bordet igen

Enligt avtal med Rosatom kommer Ryssland att leverera Fennovoimas nya kärnkraftverk och finansiera det och man kommer att ta ibruk igen en strålande “helt ny teknik”.

Det förvånar mig att Helsingin Sanomat inte alls i sin artikel tog upp frågan om Rosatom och Rysslands inblandning i den här frågan. Hur är det möjligt att vi kan låta Vladimir Putins eget Rostaom-företag bygga ett kärnkraftverk mitt i Finland i dagens värld utan att politikerna vågar ta ställning till frågans politiska dimensioner ?

Och Vänsterpartiet, liksom Ny Tid, håller käft igen i den här frågan. Fegisar !

Utom gamle Claes Andersson, som till all lycka ännu får uttala sig i den nya biografin över hans liv som utkom nu på hösten. Han berättar  om sitt raseri över kärnkraftsmaffian i Finland som drev igenom principbeslutet om att bygga Fennovoimas kraftverk. Och om hur han försökte hindra det in  i det sista.

Tänk om Ny Tid skulle göra en stark politisk insats nu och göra ett temanummer om Fennovoima ! Och till exempel intervjua STUK:s tidigare högsta chef som idag leder Rosatoms europeiska marknadsföring. Och låt författaren Pirkko Lindberg skriva stomartikeln. Hon besökte personligen Fukushimaområet och har publicerat en bok om det. Och hon deltar aktivt i motsåndet mot Hanhikivi I.

Regeringen skall besluta om byggnadslovet 2021.

(Den här versionen av mitt inlägg uppdaterade jag 1.12.2020, CB)

This entry was posted in Bloggar, Christian. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.