Ännu något nytt om läs- och skrivfrågor

Har skrivit många gånger om saken. Undervisningsplanerna utgår ifrån att varje barn som fyller sju år utan vidare lär sig att läsa i skolan. Somliga lär sig mycket tidigare, vid tre års ålder är inte helt överraskande. Och somliga lär sig inte alls, somliga vid 9 – 15 års ålder. Vår son var en av de sistnämnda. Skolan var svår att uthärda, mobbningsmål var han inte bland andra elever, lärarna skötte klanderfritt den rollen.

Den här gången skriver jag om en tysk forskning som pågick vid Ernst-Moritz-Arndt Universität Greifswald, DDR. Ledarna var doktor i logopedi, Maria Weuffen och doktor, professor i psykologi och pedagogik Helmut Breuer. De skrev i mitten av 1970-talet boken ”Gut vorbereitet für das Lesen und Schreiben”. På svenska ’Väl förberedd att lära sig läsa och skriva’.

Den boken lämnade professor Breuer till undervisningsministern i Finland någon gång på 1980-talet. Ministern har kanske inte hunnit läsa boken eller inte funnit någon som kunde översätta det väsentliga. Glömskan var bokens öde då. Antar jag.

Idag heter boken ”Lautsprachliche Voraussetzungen und Schulerfolg”. ISBN 3 407 22157 6. I den kan man läsa om forskningsresultaten i Mecklenburg-Vorpommern under tiden ca 1970-1985. Förskola och skola var för alla i DDR. Därför kunde forskarna med hjälp av pedagoger genomföra många långtidsundersökningar från 5 – 17 år. De hade utvecklat två olika sätt för pedagogerna att ta reda på barnens förutsättningar att lära sig läsa och skriva vid skolans början. Det väsentliga var att dessa prov inte mätte intelligens. De mätte endast om barnets centrala nervsystem var kapabelt att dekooda bokstäverna. De var inte heller planerade för psykologiska undersökningar. De var redskap för pedagoger.

Dessa studier visade att utan övning under barnets utveckling under åren 0 – 6 år kommer ca 20-30% av barnen inte att lära sig läsa eller skriva. Orsaken är ännu obekant. Saknar barnet vissa färdigheter, som inte har med intelligens eller begåvning att göra, lyckas läsande och/eller skrivande inte. Förskoleuppfostran och skolstarten fick ett viktigt tillskott i sin verksamhet efter undersökningarna.

Daghemspersonalen gjorde för sexåringarna ett prov på hösten. Viktigt var att pedagogen före verkställandet hade vunnit allas förtroende. Provet visar förmågan att höra rätt, att se rätt, att uttala sig, urskilja rytmen och melodin i språket. På basis av resultaten riktades genom lek, pyssel, sång och motion särskilda övningar till barnen som inte klarade provet. Viktigt var att rikta förebyggandet utan att någon genom resultaten skulle börja jämföra sig med andra.

På vårsidan upprepades provet. Efter ett läsår av övning klarade sig största delen av barnen över tröskeln till vår skola: det skrivna språket. Utan övning kommer en femtedel av barnen i länder där alfabetskriften går från vänster till höger inte lära sig språkets skriftliga form.

Breuer och Weuffen visste efter att Tyskland blivit ett rike att deras arbete kommer att rinna ut i sanden i det förenade landet. I DDR hade alla plats i förskolan. Grundskolan var nästan som vår grundskola. I det förenade landet har ca 40% av barnen möjlighet till förskola. Skolan är inte heller en grundskola. Tyskland har inte ett skolsystem som kunde dra nytta av forskningsreultaten.

De försökte tillsammans med universiteten i Joensuu, Augsburg, Malmö, Hannover och Łodz finna intresse för upptäckten. Vårt samarbete ledde inte till samverkan mellan övriga pedagogiska fakulteter i Finland. Vem som än fick ta del av resultaten blev förskräckt eftersom den viktiga informationen inte blev översatt till framför allt engelska.

Vid universiteten utanför Tyskland och Österrike är det tyska språket ett stort hinder. Speciellt klart visade det sig att västvärldens psykologer lever i en engelskspråkig bubbla. Deras viktigaste verktyg är olika, i sig fina och fungerande intelligenstest. Hur klarar sig ett barn med en överraskande brist på läs- och skrivförmåga dem?

Något hopp fann jag efter att Marit Korkmans Nepsy II hade kommit ut. Genom neuropsykologisk forskning hade hon bevisat läsandets problematik, på engelska. Jag kan inte riktigt förstå varför ingen pedagog ropar efter sätt att på basis av forskningsresultaten genom pedagogisk verksamhet vinna goda resultat. Som Korkman enligt mitt förstånd bevisat att det är möjligt att innan skolan finna sätt att utveckla barnets förmåga att vinna färdigheten till det skrivna ordet. Ingen psykolog hinner göra sådant. Alla lärare, alla pedagoger har utbildning att genomföra det.

Bygg en bro från rådgivning – förskola till skolan!

This entry was posted in Bloggar, Ilkka. Bookmark the permalink.

One Response to Ännu något nytt om läs- och skrivfrågor

  1. Ernst Mecke says:

    My sincere thanks for this entry! Might it be that some reader of it is in the position to bring it to the attention of Li Andersson?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.