I dag bytte jag till sommardäck. Det vill säga tog loss dubbdäcket framtill med ett enkelt handgrepp om snabblåset och satte dit sommardäcket i stället och låste fast det med det omvända lika enkla  handgreppet. Sen pumpade jag upp båda däcken, satte fast korgen bak och cyklade till närbutiken.

Så hände då det vi hade hoppats inte skulle hända. I morse fick både hustrun och jag meddelande från Finnair både som SMS och per e-post att de inhiberat vårt returflyg och att de tyvärr inte kan erbjuda något alternativt flyg heller. Man uppmanas att skjuta upp resan eller kräva pengarna tillbaka för den oanvända biljetten.

Coronan känns mest som söndag här i Amsterdam Noord. Mindre folk än vanligt på gatorna, caféer, barer och restauranger stängda, liksom museer, gallerier och alla kulturevenemang. Universitet, skolor och dagisar är stängda så man ser rentav pappor skuffande barnvagnar. Tyvärr är också biblioteken stängda och gatubasarerna inställda.

Tänkte först bara skriva en kommentar till Anna-Karins inlägg från den 2.3 om virushysterin men sen visade det sig att det blev en så lång text att den förtjänade ett eget inlägg. Till det bidrar ju förstås att det gått tio dagar sen Anna-Karin skrev sitt inlägg.

Man tänker ju att det bara händer andra men nu hände det dottern. Och ren andra gången faktiskt. Hennes robusta växelcykel med barnsits, vars bromsar jag precis hade fått lagade hade under nattens lopp bara försvunnit. Den stod precis utanför och fullt synlig från huset, låst förstås men inte fastlåst vid någonting. Och på morgonen, puts väck.